Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

TAGRISSO

AstraZeneca

Filmdragerad tablett 40 mg
(Beige, filmdragerad, rund och bikonvex tablett, märkt med ”AZ” och ”40” på en sida och ingenting på den andra.)

Antineoplastiska medel, proteinkinashämmare.

Aktiv substans:
ATC-kod: L01XE35
Läkemedel från AstraZeneca omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

Texten nedan gäller för:
TAGRISSO filmdragerad tablett 40 mg och 80 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-10-24

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

TAGRISSO som monoterapi är indicerat för:

  • första linjens behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) vars tumörer har en aktiverande epidermal tillväxtfaktorreceptor (EGFR)-mutation.

  • behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad EGFR T790M-mutationspositiv NSCLC.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll.


Johannesört ska inte användas tillsammans med TAGRISSO (se Interaktioner).

Dosering

Behandling med TAGRISSO ska initieras av en läkare som har erfarenhet av cancerbehandling.


Vid övervägande av insättning av TAGRISSO ska EGFR-mutationsstatus i tumör- eller plasmaprover vara fastställt genom användning av en validerad testmetod (se Varningar och försiktighet)


Den rekommenderade dosen är 80 mg osimertinib en gång om dagen fram till sjukdomsprogression eller icke tolererbar toxicitet.


Om en TAGRISSO-dos missas ska den tas så snart patienten upptäcker det, såvida det inte är mindre än 12 timmar till nästa dos.


TAGRISSO kan tas med eller utan mat vid samma tidpunkt varje dag.


Dosjusteringar

Dosjustering i form av dosuppehåll och/eller reducerad dos kan bli aktuellt baserat på patientens individuella säkerhet och tolerabilitet. Om en dosreduktion är nödvändig ska dosen reduceras till 40 mg en gång om dagen.


Rekommendationer för dosreduktion vid biverkningar anges i Tabell 1.


Tabell 1. Rekommenderade dosjusteringar för TAGRISSO

Målorgan

Biverkninga

Dosmodifiering

Lunga

ILD/pneumonit

Utsättning av TAGRISSO (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Hjärta

QTc-intervall större än 500 ms vid minst två separata EKG

Utsättning av TAGRISSO tills QTc-intervallet är mindre än 481 ms eller en återgång till utgångsvärdet om utgångsvärdet på QTc är större än eller lika med 481 ms, och återta sedan behandlingen med en reducerad dos (40 mg)

Förlängning av QTc-intervall med tecken/symtom på allvarlig arytmi

Permanent utsättning av TAGRISSO

Övrigt

Biverkning av grad 3 eller högre

Utsättning av TAGRISSO i upp till tre veckor

Om en biverkning av grad 3 eller högre förbättras till grad 0–2 efter utsättning av TAGRISSO i upp till tre veckor

Behandlingen med TAGRISSO kan återupptas vid samma dos (80 mg) eller vid en lägre dos (40 mg)

Om en biverkning av grad 3 eller högre inte förbättras till grad 0–2 efter utsättning av TAGRISSO i upp till tre veckor

Permanent utsättning av TAGRISSO

a Obs! Intensiteten av kliniska biverkningar graderas enligt ”Common Terminology Criteria for Adverse Events” (CTCAE) version 4.0 från National Cancer Institute (NCI).

EKG: Elektrokardiogram, QTc: korrigerad QT-tid.


Särskilda populationer

Ingen dosjustering är nödvändig på grund av patientens ålder, kroppsvikt, kön, etnicitet eller rökningsstatus (se Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion

Baserat på kliniska studier behövs inga dosjusteringar göras för patienter med lindrigt (Child-Pugh A) eller måttligt (Child-Pugh B) nedsatt leverfunktion. På likartat sätt, baserat på populations­farmakokinetisk analys, rekommenderas ingen dosjustering för patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion (totalt bilirubin ≤ övre gränsen för normalt [ULN] och aspartataminotransferas [ASAT] > ULN eller totalt bilirubin > 1 till 1,5 x ULN oavsett ASAT) eller måttligt nedsatt leverfunktion (totalt bilirubin mellan 1,5 till 3 gånger ULN oavsett ASAT). Säkerhet och effekt för detta läkemedel har inte fastställts hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion. Tills ytterligare data blir tillgängliga rekommenderas inte användning av TAGRISSO hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se Farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion

Baserat på kliniska studier och populationsbaserad farmakokinetisk analys är inga dosjusteringar nödvändiga för patienter med lindrigt, måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion. Säkerhet och effekt för detta läkemedel har inte fastställts hos patienter med terminal njursvikt [kreatininclearance [CLcr] mindre än 15 ml/min, beräknat enligt Cockcroft and Gault-ekvationen] eller som behandlas med dialys. Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med svårt nedsatt njurfunktion eller njursjukdom i slutstadiet (se Farmakokinetik).


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för TAGRISSO för barn eller ungdomar under 18 års ålder har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

Detta läkemedel är avsett för oral användning. Tabletten ska sväljas hel med vatten och den ska inte krossas, delas eller tuggas.


Om patienten inte kan svälja tabletten, kan tabletten först lösas upp i 50 ml icke kolsyrat vatten. Den ska släppas ner i vattnet, utan att krossas, röras tills den löses upp och sväljas omedelbart. Ytterligare ett halvt glas vatten ska tillsättas för att säkerställa att inga läkemedelsrester finns kvar i glaset och därefter omedelbart sväljas. Inga andra vätskor får tillsättas.


Om administrering via ventrikelsond är nödvändig ska samma process som ovan följas, men med 15 ml vatten till den första upplösningen och 15 ml vatten för sköljning av rester. Totalt ska 30 ml vätska administreras enligt anvisningarna från ventrikelsondens tillverkare, inklusive vattensköljningar. Den upplösta tabletten och icke upplösta rester ska administreras inom 30 minuter efter att tabletterna släpptes ned i vattnet.

Varningar och försiktighet

Utvärdering av EGFR-mutationsstatus

Vid övervägande om att använda TAGRISSO för behandling av lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC är det viktigt att ett positivt EGFR-mutationsstatus är fastställt. Ett validerat mutationstest ska utföras på antingen tumör-DNA från ett vävnadsprov eller från cirkulerande tumör-DNA (ctDNA) från ett plasmaprov.


Endast robusta, pålitliga och känsliga tester med påvisad tillämplighet för fastställandet av EGFR-mutationsstatus från tumör-DNA (från ett vävnads- eller plasmaprov) ska användas.


Positiv bestämning av EGFR-mutationsstatus via antingen ett vävnadsbaserat eller ett plasmabaserat test indicerar lämplighet för behandling med TAGRISSO. Om ett plasmabaserat ctDNA-test används och resultatet är negativt rekommenderas dock, om möjligt, uppföljande analys med vävnadsprov på grund av potentialen för falska negativa resultat vid användning av ett plasmabaserat test.


Interstitiell lungsjukdom (ILD)

Allvarlig, livshotande eller dödlig interstitiell lungsjukdom eller ILD-liknande biverkningar (t.ex. pneumonit) har observerats hos patienter som behandlats med TAGRISSO i kliniska studier. De flesta fallen förbättrades eller gick helt tillbaka vid avbruten behandling. Patienter med en tidigare anamnes av ILD, läkemedelsinducerad ILD, strålningspneumonit som krävde steroidbehandling eller tecken på kliniskt aktiv ILD var exkluderade från de kliniska studierna (se Biverkningar).


Interstitiell lungsjukdom (ILD) eller ILD-liknande biverkningar (t.ex. pneumonit) rapporterades hos 3,9 % och var dödliga för 0,4 % av de 1 142 patienter som fick TAGRISSO i FLAURA- och AURA-studierna. Förekomsten av ILD var 10,4 % hos patienter av japansk härkomst, 1,8 % hos patienter av asiatisk härkomst och 2,8 % hos patienter av icke-asiatisk härkomst (se Biverkningar).


Noggrann bedömning av alla patienter med akut eller oförklarlig försämring av lungsymtom (dyspné, hosta, feber) bör göras för att utesluta ILD. Behandling med detta läkemedel bör avbrytas medan dessa symtom undersöks. Om ILD diagnostiseras ska TAGRISSO utsättas och lämplig behandling inledas enligt behov. Återinsättning av TAGRISSO bör övervägas endast efter noggrann nytta/risk-bedömning för den enskilde patienten.


Stevens-Johnsons syndrom

Sällsynta fall av Stevens-Johnsons syndrom (SJS) har rapporterats i samband med behandling med TAGRISSO.

Innan behandling påbörjas ska patienten informeras om tecken och symtom på SJS. Om tecken och symtom som tyder på SJS uppkommer bör TAGRISSO avbrytas eller omedelbart sättas ut.


Förlängning av QTc-intervall

Förlängning av QTc-intervall inträffar hos patienter som behandlas med TAGRISSO. Förlängning av QTc-intervall kan leda till en ökad risk för ventrikulära takyarytmier (t.ex. torsade de pointes) eller plötslig död. Inga arytmihändelser rapporterades i FLAURA- eller AURA-studierna (se Biverkningar). Patienter med kliniskt betydelsefulla abnormiteter i rytm och retledningssystem uppmätt vid EKG i vila (t.ex. QTc-intervall större än 470 ms) exkluderades från dessa studier (se Biverkningar).


Om möjligt ska användning av osimertinib undvikas hos patienter med kongenitalt långt QT-syndrom. Periodisk övervakning med elektrokardiogram (EKG) och elektrolyter ska övervägas hos patienter med kronisk hjärtsvikt, elektrolytabnormiteter eller hos patienter som tar läkemedel som dokumenterat förlänger QTc-intervallet. Behandlingen bör sättas ut hos patienter som utvecklar ett QTc-intervall som är större än 500 ms på minst två separata EKG tills QTc-intervallet är mindre än 481 ms eller återgår till utgångsvärdet om QTc-intervallet är större än eller lika med 481 ms. Återuppta sedan TAGRISSO-behandlingen med en reducerad dos enligt anvisningarna i Tabell 1. Osimertinib ska sättas ut permanent hos patienter som utvecklar förlängning av QTc-intervall i kombination med något av följande: torsade de pointes, polymorf ventrikeltakykardi eller tecken/symtom på allvarlig arytmi.


Förändringar i hjärtats kontraktilitet

Under kliniska studier uppkom sänkningar av vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF) som var större än eller lika med 10 %, sänkning till mindre än 50 % uppkom hos 3,9 % (35/908) av patienterna som behandlades med TAGRISSO och hade fått en LVEF-bedömning vid utgångsläget och minst en uppföljning. För patienter med hjärtriskfaktorer och de med tillstånd som kan påverka LVEF, bör man överväga hjärtövervakning, inklusive en bedömning av LVEF vid utgångsläget och under behandling. För patienter som utvecklar relevanta hjärttecken/symtom under behandling, bör man överväga hjärtövervakning inklusive LVEF-bedömning.


Hornhinneinflammation (keratit)

Hornhinneinflammation (keratit) rapporterades hos 0,7 % (n=8) av de 1 142 patienterna som behandlades med TAGRISSO i FLAURA- och AURA-studierna. Patienter med tecken och symtom som tyder på hornhinneinflammation (keratit), t.ex. akut eller förvärrad: ögoninflammation, tårflöde, ljuskänslighet, dimsyn, ögonsmärta och/eller röda ögon bör genast remitteras till en ögonspecialist (se avsnitt Dosering, tabell 1).


Ålder och kroppsvikt

Äldre patienter (> 65 år) eller patienter med låg kroppsvikt (< 50 kg) kan ha större risk att utveckla biverkningar av grad 3 eller högre. Nära övervakning rekommenderas hos dessa patienter (se Biverkningar).


Natrium

Detta läkemedel innehåller <1 mmol natrium (23 mg) per 40 mg-tablett eller 80 mg‑tablett, dvs. är näst intill ”natriumfritt”

Interaktioner


Farmakokinetiska interaktioner

Starka CYP3A4‑inducerare kan minska exponeringen av osimertinib. Osimertinib kan öka exponeringen av bröstcancerresistent protein (BCRP) och P-glykoprotein (P-gp)-substrat.


Aktiva ämnen som kan öka osimertinibkoncentrationen i plasma

In vitro-studier har visat att fas I-metabolismen av osimertinib huvudsakligen sker via CYP3A4 och CYP3A5. I en klinisk farmakokinetisk studie med patienter visade samadministrering med 200 mg itrakonazol (en stark CYP3A4-hämmare) två gånger om dagen ingen kliniskt signifikant effekt på exponeringen av osimertinib (området under kurvan [AUC] ökade med 24 % och Cmax minskade med 20 %). Därför är det inte troligt att CYP3A4-hämmare påverkar exponeringen av osimertinib. Ytterligare katalyserande enzymer har inte identifierats.


Aktiva ämnen som kan minska osimertinibkoncentrationerna i plasma

I en klinisk farmakokinetisk studie med patienter reducerades AUC vid steady-state för osimertinib med 78 % vid samadministrering med rifampicin (600 mg dagligen i 21 dagar). På liknande sätt minskade exponeringen för metaboliten AZ5104 med 82 % för AUC och med 78 % för Cmax. Rekommendationen är att samtidig användning av starka CYP3A-inducerare (t.ex. fenytoin, rifampicin och karbamazepin) och TAGRISSO bör undvikas. Måttliga CYP3A4-inducerare (t.ex. bosentan, efavirenz, etravirin, modafinil) kan också minska exponeringen för osimertinib och ska användas med försiktighet eller undvikas när så är möjligt. Det finns inga kliniska data tillgängliga för att rekommendera en dosjustering av TAGRISSO. Samtidig användning av johannesört är kontraindicerad (se Kontraindikationer).


Effekt av magsyrereducerande aktiva ämnen på osimertinib

I en klinisk farmakokinetisk studie resulterade samadministrering av omeprazol inte i kliniskt relevanta förändringar i osimertinibexponeringar. Medel som påverkar magsäckens pH kan användas samtidigt med TAGRISSO utan några restriktioner.


Aktiva ämnen vars plasmakoncentrationer kan ändras av TAGRISSO

Baserat på in vitro-studier är osimertinib en kompetitiv hämmare av BCRP-transportörer.


I en klinisk farmakokinetisk studie visade samadministrering av TAGRISSO och rosuvastatin (känsligt BCRP-substrat) att AUC och Cmax för rosuvastatin ökade med 35 % respektive 72 %. Patienter under behandling med TAGRISSO som samtidigt intar läkemedel vars fördelning är beroende av BCRP och som uppvisar ett smalt terapeutiskt index bör övervakas noga avseende tecken på ändrad tolerabilitet för det samtidigt administrerade läkemedlet som ett resultat av ökad exponering under behandlingstiden med TAGRISSO (se Farmakokinetik).


I en klinisk farmakokinetisk studie med samadministrering av TAGRISSO och simvastatin (känsligt CYP3A4-substrat) minskade AUC och Cmax för simvastatin med 9 % respektive 23 %. Dessa förändringar är små och troligtvis utan klinisk signifikans. Sannolikheten för kliniska farmakokinetiska interaktioner med CYP3A4-substrat är låg. En risk för minskad exponering för hormonella preventivmedel kan inte uteslutas.


I en klinisk pregnane X receptor (PXR) interaktionsstudie med samadministrering av TAGRISSO och fexofenadin (P-gp substrat) ökade AUC och Cmax för fexofenadin med 56 % (90 % KI 35, 79) och 76 % (90 % KI 49, 108) efter en singeldos och 27 % (90 % KI 11, 46) och 25 % (90 % KI 6, 48) vid steady state. Patienter som samtidigt tar läkemedel med disposition beroende av P-gp och med smalt terapeutisk index (t.ex. digoxin, dabigatran, aliskiren) bör noggrant övervakas för tecken på förändrad tolerans som en följd av ökad exponering vid samtidig behandling med TAGRISSO (se Farmakokinetik).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Preventivmedel för män och kvinnor

Kvinnor i fertil ålder ska uppmanas att undvika graviditet medan de står på behandling med TAGRISSO. Patienter ska uppmanas att använda effektiva preventivmedel under följande perioder efter avslutad behandling med detta läkemedel: minst två månader för kvinnor och fyra månader för män. En risk för minskad exponering för hormonella preventivmedel kan inte uteslutas.


Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av osimertinib i gravida kvinnor. Djurstudier har visat på reproduktionstoxikologiska effekter (embryoletalitet, minskad fostertillväxt och neonatal död, se Prekliniska uppgifter). Baserat på dess verkningsmekanism och prekliniska data kan osimertinib orsaka skada på fostret när det ges till en gravid kvinna. TAGRISSO bör inte användas under graviditet om inte kvinnans kliniska tillstånd kräver behandling med osimertinib.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om osimertinib eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Det finns inte tillräckligt med information om osimertinib eller dess metaboliter utsöndras i mjölk från djur. Osimertinib och dess metaboliter upptäcktes dock i diande valpar och negativa effekter sågs på valparnas tillväxt och överlevnad (se Prekliniska uppgifter). En risk för det ammande barnet kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med TAGRISSO.

Fertilitet

Det finns inga data om hur TAGRISSO påverkar fertilitet hos människa. Resultat från djurstudier har visat att osimertinib kan påverka hanars och honors reproduktionsorgan och kan försämra fertiliteten (se Prekliniska uppgifter).

Trafik

TAGRISSO har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen


Studier av EGFR-mutationspositiva NSCLC-patienter: Data som beskrivs nedan återger exponeringen för TAGRISSO hos 1 142 patienter med EGFR-mutationspositiv icke-småcellig lungcancer. Dessa patienter fick TAGRISSO 80 mg dagligen i två randomiserade fas 3-studier (FLAURA, första linjen, samt AURA3, endast andra linjen), i två singelarmsstudier (AURAex och AURA, andra linjen eller senare) och i en fas 1‑studie (AURA1, första linjen eller senare) (se Farmakodynamik). De flesta biverkningarna var av grad 1 eller 2. De vanligaste observerade biverkningarna hos patienter som fått TAGRISSO var diarré (49 %) och hudutslag (47 %). Biverkningar av grad 3 och grad 4 som observerades i båda studierna var 9,7 % respektive 0,9 %. Hos patienter som behandlades med TAGRISSO 80 mg en gång om dagen gjordes dosreduceringar på grund av biverkningar hos 2,1 % av patienterna. Utsättningen på grund av biverkningar var 4,3 %.


Patienter med en anamnes av ILD, läkemedelsinducerad ILD, strålningspneumonit som krävde steroidbehandling, eller evidens för kliniskt aktiv ILD exkluderades från kliniska studier. Patienter med kliniskt viktiga avvikelser i rytm och överledning, uppmätt med vilo-EKG (elektrokardiogram) (t.ex. QTc-intervall som översteg 470 ms) exkluderades från dessa studier. Patienter utvärderades avseende LVEF vid screening och därefter var tolfte vecka.


Tabellista med biverkningar

Om möjligt har biverkningarna delats in i frekvenskategorierna i tabell 2 baserat på incidensen av jämförbara biverkningsrapporter i en poolad datauppsättning från de 1 142 EGFR-mutationspositiva NSCLC-patienterna som fått TAGRISSO 80 mg dagligen i studierna FLAURA, AURA3, AURAex , AURA2 och AURA1.


Biverkningar är listade enligt organklass i MedDRA. Inom varje organklass rangordnas de läkemedelsrelaterade biverkningarna efter frekvens, med de vanligast förekommande biverkningarna först. Inom varje frekvensgrupp presenteras de läkemedelsrelaterade biverkningarna i ordningsföljd efter minskande allvarlighetsgrad. Dessutom baseras motsvarande frekvenskategori för varje biverkning på CIOMS III-konventionen och definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Tabell 2. Biverkningar som rapporterats i FLAURA- och AURA-studiera

MedDRA-organklass

MedDRA-term

CIOMS-beskrivning/total frekvens (alla CTCAE-grader)b

Frekvens av CTCAE-grad 3 eller högre

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Interstitiell lungsjukdomc

Vanliga (3,9 %)d

1,5 %

Magtarmkanalen

Diarré

Mycket vanliga (49 %)

1,2 %

Stomatit

Mycket vanliga (20 %)

0,2 %

Ögon

Hornhinneinflammation (keratit)e

Mindre vanliga (0,7 %)

0,1 %

Hud och subkutan vävnad


Utslagf

Mycket vanliga (47 %)

0,9 %

Torr hudg

Mycket vanliga (33 %)

0,1 %

Paronykih

Mycket vanliga (31 %)

0,3 %

Pruritusi 

Mycket vanliga (17 %)

0,1 %

Stevens-Johnsons syndromj

Sällsynta (0,02 %)

Undersökningar

Förlängt QTc-intervallk

Mindre vanliga (0,9 %)


(Fynd baserade på testresultat presenterade som CTCAE-gradskiftningar)

Minskat antal trombocyterl

Mycket vanliga (54 %)

1,6 %


Minskat antal leukocyterl

Mycket vanliga (68 %)

1,5 %



Minskat antal lymfocyterl

Mycket vanliga (67 %)

7,2 %


Minskat antal neutrofilerl

Mycket vanliga (35 %)

4,1 %

a Kumulativa data från FLAURA- och AURA-studier (AURA3, AURAex, AURA2 och AURA1). Endast biverkningar hos patienter som erhållit minst en dos av TAGRISSO som randomiserad behandling inkluderas.

b National Cancer Institute ”Common Terminology Criteria for Adverse Events”, version 4.0.

c Innefattar fall rapporterade inom de grupperade termerna: interstitiell lungsjukdom och pneumonit.

d Fem CTCAE-fall av grad 5 (dödlig) rapporterades.

e Innefattar fall rapporterade inom de grupperade termerna: hornhinneinflammation (keratit), punktat hornhinneinflammation (keratit), korneal erosion, korneal epiteldefekt.

f Innefattar fall rapporterade inom de grupperade termerna för biverkningar med utslag: utslag, spridda utslag, erytematösa utslag, makulära utslag, makulopapulösa utslag, papulösa utslag, pustulösa utslag, utslag med klåda, vesikulära utslag, follikulära utslag, erytem, follikulit, akne, dermatit, akneliknande dermatit, läkemedelsutslag och huderosion.

g Innefattar fall rapporterade inom de grupperade termerna: torr hud, hudsprickor, xeros ,eksem och xeroderma.

h Innefattar fall rapporterade inom de grupperade termerna: nagelbäddssjukdom, nagelbäddsinflammation, nagelbäddsinfektion, nagelmissfärgning, nagelpigmentering, nagelsjukdom, nageltoxicitet, nageldystrofi, nagelinfektion, nagelränder, onykalgi, onykoklas, onykolys, nagelavlossning, onykomalaci och paronyki.

i Innefattar fall rapporterade inom de grupperade termerna: pruritus, generaliserad pruritus, pruritus i ögonlocket.

j En händelse rapporterades i en studie utförd efter godkännande och frekvensen har härletts från FLAURA- och AURA-studierna och från studien utförd efter godkännande (N=4720).

k Representerar förekomsten av patienter som hade en QTcF-förlängning >500 ms.

l Representerar förekomsten baserat på laboratorievärden, inte på rapporterade biverkningar.


Säkerhetsfynden i singelarms-, fas 2-studierna AURAex och AURA2 var i allmänhet förenliga med de som observerades i TAGRISSO-armen i AURA3. Ingen ytterligare eller oväntad toxicitet har observerats och biverkningar har listats enligt typ, svårighetsgrad och frekvens.


Beskrivning av utvalda biverkningar


Interstitiell lungsjukdom (ILD): I FLAURA- och AURA-studierna var förekomsten av ILD 10,4 % hos patienter av japansk etnicitet, 1,8 % hos patienter av icke-japansk asiatisk etnicitet och 2,8 % hos icke-asiatiska patienter. Mediantiden till debut av ILD eller ILD-liknande biverkningar var 85 dagar (se Varningar och försiktighet).


Förlängning av QTc-intervall: Av de 1 142 patienterna i FLAURA- och AURA-studierna som behandlades med TAGRISSO 80 mg fastställdes att 0,9 % av patienterna (n=10) hade ett QTc som var större än 500 ms, och 3,6 % av patienterna (n=41) hade en ökning från utgångsvärdet av QTc som var större än 60 ms. En farmakokinetisk/farmakodynamisk analys med TAGRISSO förutspådde en koncentrationsberoende ökning av förlängning av QTc‑intervall. Inga QTc-relaterade arytmier observerades i FLAURA- eller AURA-studierna (se Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).


Gastrointestinala effekter: I FLAURA- och AURA-studierna rapporterades diarré hos 49 % av alla patienter av vilka 39 % var Grad 1-händelser, 8,0 % Grad 2 och 1,2 % Grad 3; inga Grad 4 eller 5-händelser har rapporterats. Dosreducering krävdes för 0,2 % av patienterna och avbruten dosering för 1,4 % av patienterna. En händelse (0,1 %) ledde till utsättning av läkemedlet. I FLAURA och AURA3 var mediantiden till gastrointestinala effekter 19 respektive 22 dagar och mediandurationen av Grad 2‑händelser var 19 respektive 6 dagar.


Hematologiska händelser: Tidiga minskningar av medianantalet leukocyter, lymfocyter, neutrofiler och trombocyter vid laboratorieanalys har observerats hos patienter som behandlas med TAGRISSO. Antalet stabiliserades med tiden och kvarstod sedan på en nivå som översteg det nedre normalvärdet. Biverkningar i form av leukopeni, lymfopeni, neutropeni och trombocytopeni har rapporterats. De flesta av dessa var av lindrig till måttlig allvarlighetsgrad och föranledde inte dosuppehåll.


Äldre: I FLAURA och AURA3 (N=1 142) var 43 % av patienterna 65 år eller äldre, och 13 % var 75 år eller äldre. Jämfört med yngre deltagare (< 65 år) hade fler deltagare ≥ 65 år rapporterade biverkningar som ledde till dosmodifikationer av TAGRISSO (dosuppehåll eller dosminskningar) (13,4 % kontra 7,6 %). Typen av rapporterade biverkningar var liknande oavsett ålder. Äldre patienter rapporterade fler biverkningar av grad 3 eller högre jämfört med yngre patienter (13,4 % kontra 9,3 %). Inga övergripande skillnader i klinisk effekt kunde observerades mellan äldre och yngre patienter.

Ett överensstämmande mönster med avseende på säkerhets- och effektresultat observerades i analysen av AURA Fas 2‑studierna.


Låg kroppsvikt: Patienter med låg kroppsvikt (< 50 kg) som fick TAGRISSO 80 mg rapporterade en högre frekvens biverkningar av grad 3 eller högre än patienter med högre kroppsvikt (≥50 kg) (52 % mot 35 %) och QTc-förlängning (14 % mot 4 %).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

I kliniska prövningar med TAGRISSO behandlades ett begränsat antal patienter med dagliga doser på upp till 240 mg utan att allvarliga och dosbegränsande biverkningar kunde observeras. I dessa studier upplevde patienter som behandlades med TAGRISSO i dagliga doser på 160 mg och 240 mg en högre frekvens och allvarlighetsgrad av ett antal typiska EGFR TKI-relaterade biverkningar (primärt diarré och hudutslag) jämfört med patienter som fått en dos på 80 mg. Det finns begränsad erfarenhet av oavsiktliga överdoser hos människa. Alla fallen var isolerade händelser där patienter hade tagit en extra daglig dos av TAGRISSO av misstag, utan att något fall resulterade i kliniska konsekvenser.


Det finns ingen specifik behandling vid en eventuell TAGRISSO-överdosering. I fall av misstänkt överdosering bör TAGRISSO utsättas och symtomatisk behandling inledas.

Farmakodynamik


Verkningsmekanism

Osimertinib är en tyrosinkinashämmare (TKI). Det är en irreversibel hämmare av epidermala tillväxtfaktorreceptorer (EGFR) med sensibiliserande mutationer (EGFRm) samt den TKI‑resistenta mutationen T790M.


Farmakodynamisk effekt

I in vitro-studier har det påvisats att osimertinib har hög potens och hämmande aktivitet mot EGFR över ett intervall av alla kliniskt relevanta EGFR‑sensibiliserande muterade cellinjer och T790M-muterade cellinjer för icke småcellig lungcancer (NSCLC) (IC50 från 6 nM till 54 nM mot phospho‑EGFR). Detta leder till hämmad celltillväxt, samtidigt som osimertinib visar signifikant mindre aktivitet mot EGFR i cellinjer av vildtyp (IC50 från 480 nM till 1,8 μM mot phospho‑EGFR). In vivo oral administration av osimertinib ledde till tumörkrympning i både EGFRm och T790M NSCLC xenograft och transgena lungtumörmodeller i möss.


Hjärtelektrofysiologi

TAGRISSOs effekt på förlängning av QTc-intervall utvärderades hos 210 patienter som fick osimertinib 80 mg dagligen i AURA2. En EKG-serie genomfördes efter en engångsdos samt vid steady-state för att utvärdera effekten av osimertinib på QTc‑intervall. En farmakokinetisk/farmakodynamisk analys förutspådde en läkemedelsrelaterad förlängning av QTc-intervall vid 80 mg på 14 ms med en övre gräns på 16 ms (90 % KI).


Klinisk effekt och säkerhet


Tidigare obehandlad EGFR-mutationspositiv lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC – FLAURA: Effekten och säkerheten för TAGRISSO vid behandling av patienter med EGFR-mutationspositiv lokalt avancerad, ej lämplig för kurativ kirurgi eller strålbehandling, eller metastaserad NSCLC, som inte tidigare erhållit systemisk behandling för avancerad sjukdom, påvisades i en randomiserad, dubbelblind studie med aktiv kontroll (FLAURA). Patienternas tumörvävnadsprover måste ha en av de två vanliga EGFR-mutationerna som man vet har samband med EGFR TKI-sensitivitet (Ex19del eller L858R), identifierad genom lokal eller central testning.


Patienterna randomiserades i förhållandet 1:1 till att få antingen TAGRISSO (n=279, 80 mg peroralt en gång dagligen) eller EGFR TKI-komparator (n=277; gefitinib 250 mg peroralt en gång dagligen eller erlotinib 150 mg peroralt en gång dagligen). Randomiseringen stratifierades efter EGFR-mutationstyp (Ex19del eller L858R) och etnicitet (asiatisk eller icke-asiatisk). Patienterna behandlades med studieläkemedel tills de utvecklade intolerans mot behandlingen, eller tills prövaren bedömde att patienten inte längre hade någon klinisk nytta. Patienter som fick EGFR TKI-komparator tilläts byta till en öppen behandling med TAGRISSO efter progression under förutsättning att de lämnade tumörproverna var positiva för T790M-mutation. Primärt effektmått var progressionsfri överlevnad (PFS) enligt prövarens bedömning.


Demografi och sjukdomskaraktäristika vid baslinjen för den totala studiepopulationen var som följer: medianålder 64 år (intervall 26–93 år), ≥75 år (14 %), kvinnor (63 %), vita (36 %), asiater (62 %), aldrig rökt (64 %), WHO (Världshälsoorganisationen) -funktionsstatus 0 eller 1 (100 %), metastaserad skelettsjukdom (36 %), extra-torakala viscerala metastaser (35 %), CNS-metastaser (21 %, identifierade per; CNS-lesionsställe vid baslinjen, medicinsk anamnes, och/eller tidigare operation, och/eller tidigare strålbehandling av CNS-metastaser).


TAGRISSO gav en kliniskt betydelsefull och statistiskt signifikant förbättring av PFS i jämförelse med EGFR TKI-komparatorn (medianvärde 18,9 månader respektive 10,2 månader, HR=0,46, 95 % KI: 0,37; 0,57; P<0,0001). Effektresultat från FLAURA enligt prövarens bedömning sammanfattas i tabell 3 och Kaplan-Meier-kurvan för PFS visas i figur 1. Vid tidpunkten för interimsanalysen av total överlevnad (25 % mognad), var en HR på 0,63 till fördel för TAGRISSO (95 % KI: 0,45; 0,88; P = 0,0068), vilket inte uppnådde formell statistisk signifikans. En större andel av patienterna som fick TAGRISSO var vid liv efter 12 månader (89 %) och 18 månader (83 %), jämfört med patienterna som fick EGFR TKI-komparatorn (83 % respektive 71 %). Analys av effektmått efter progression visade att nyttan vad gällde PFS kvarstod i efterföljande behandlingslinjer.


Tabell 3. Effektresultat i FLAURA enligt prövarens bedömning

Effektparameter

TAGRISSO
(N=279)

EGFR TKI-komparator (gefitinib eller erlotinib)

(N=277)

Progressionsfri överlevnad

Antal händelser (vid 62% mognad)

136 (49)

206 (74)

Median, månader (95 % KI)

18,9 (15,2; 21,4)

10,2 (9,6; 11,1)

HR (95 % KI); p-värde

0,46 (0,37; 0,57); P < 0,0001

Total överlevnad

Antal dödsfall, (vid 25% mognad)

58 (21)

83 (30)

Median-OS i månader (95 % KI)

NC

NC

HR (95 % KI); p-värde

0,63 (0,45; 0,88); P=0,0068 (NS)­

Objektiv responsfrekvens

Antal responders (n), responsfrekvens (95 % KI)

223

80 % (75, 85)

210

76 % (70, 81)

Oddskvot (95 % KI); p-värde

1,3 (0,9; 1,9); P=0,2421

Responsens varaktighet (DoR)

Median, månader (95 % KI)

17,2 (13,8; 22,0)

8,5 (7,3; 9,8)

Andra PFS efter inledning av första efterföljande behandling (PFS2)

Antal patienter med en andra progression (%)

73 (26)

106 (38)

Median PFS2, månader (95 % KI)

NC (23,7; NC)

20,0 (18,0; NC)

HR (95 % KI); p-värde

0,58 (0,44; 0,78); P=0,0004

Tid från randomisering till första efterföljande behandling eller död (TFST)

Antal patienter som fick en första efterföljande behandling eller avled (%)

115 (41)

175 (63)

Median-TFST, månader (95 % KI)

23,5 (22,0; NC)

13,8 (12,3; 15,7)

HR (95 % KI); p-värde

0,51 (0,40; 0,64); P<0,0001

Tid från randomisering till andra efterföljande behandling eller död (TSST)

Antal patienter som fick en andra efterföljande behandling eller avled (%)

75 (27)

110 (40)

Median-TSST, månader (95 % KI)

NC (NC; NC)

25,9 (20,0; NC)

HR (95 % KI); p-värde

0,60 (0,45; 0,80); P=0,0005

HR=riskkvot (Hazard Ratio); KI=konfidensintervall; NC=ej möjligt att beräkna, NS=ej statistiskt signifikant

Alla effektresultat baseras på RECIST prövarbedömning

Baseras på obekräftad respons

Medianuppföljningstiden var 15,0 månader för patienter som fick TAGRISSO och 9,7 månader för patienter som fick EGFR TKI-komparator

En HR< 1 är till fördel för TAGRISSO, en oddskvot >1 är till fördel för TAGRISSO

­ Baserat på en interimsanalys med 25 % mognad, ett p-värde på < 0,0015 krävdes för statistisk signifikans

1 ORR-resultat enligt blindad oberoende central granskning (BICR) stämde överens med resultaten från prövarens bedömning; ORR enligt BICR-bedömning var 78 % (95 % KI:73; 83) för TAGRISSO och 70 % (95 % KI:65; 76) för EGFR TKI-komparatorn.


Figur 1. Kaplan-Meier-kurvor för progressionsfri överlevnad enligt prövarens bedömning i FLAURA

Kaplan-Meier-Kurva

PFS-fördelen med TAGRISSO jämfört med EGFR TKI-komparatorn sågs i alla fördefinierade subgrupper som analyserades, såsom etnicitet, ålder, kön, rökningshistorik, CNS-metastasstatus vid studiestarten och EGFR-mutation (exon 19‑deletion eller L858R).


Effektdata avseende CNS-metastaser i FLAURA-studien: Patienter med CNS-metastaser som inte krävde steroider och med stabilt neurologiskt status i minst två veckor efter avslutad definitiv behandling och steroider var kvalificerade att randomiseras till FLAURA-studien. Av 556 patienter hade 200 patienter tillgänglig hjärnröntgen från baslinjen. En BICR-bedömning av dessa undersökningar resulterade i en subgrupp om 128/556 patienter (23 %) med CNS-metastaser och dessa data sammanfattas i tabell 4. CNS-effekt enligt RECIST v1.1 i FLAURA visade på en nominell statistiskt signifikant förbättring av CNS-PFS (HR=0,48, 95 % KI 0,26; 0,86; p=0,014).


Tabell 4. CNS-effekt enligt BICR hos patienter med CNS-metastaser påvisade med hjärnröntgen vid baslinjen i FLAURA

Effektparameter

TAGRISSO

N=61

EGFR TKI-komparator (gefitinib eller erlotinib)

N=67

CNS-progressionsfri överlevnad1



Antal händelser (%) 

18 (30)

30 (45)

Median, månader (95 % KI)

NC (16,5; NC)

13,9 (8,3; NC)

HR (95 % KI); p-värde

0,48 (0,26; 0,86); P=0,014­

CNS-progressionsfri och vid liv efter 6 månader (%) (95 % KI)

87 (74, 94)

71 (57, 81)

CNS-progressionsfri och vid liv efter 12 månader (%) (95 % KI)

77 (62, 86)

56 (42, 68)

HR= riskkvot (Hazard Ratio); KI=konfidensintervall, NC=ej möjligt att beräkna

En HR< 1 är till fördel för TAGRISSO, en oddskvot på >1 är till fördel för TAGRISSO

1 CNS-PFS bedömd enligt RECIST v1.1 av CNS BICR (mätbara och icke-mätbara CNSlesioner vid baslinjen enligt BICR) n=61 för TAGRISSO och n=67 för EGFR TKI‑komparator; behandlingssvaren är obekräftade

†­ Nominellt statistiskt signifikant


En förspecificerad PFS-subgruppsanalys baserad på CNS-metastasstatus (identifierat per; CNS-lesionsställe vid baslinjen, medicinsk anamnes, och/eller tidigare operation, och/eller tidigare strålbehandling av CNS-metastaser) vid studiestarten utfördes i FLAURA och visas i figur 2. Oavsett CNS-lesionsstatus vid studiestarten uppvisade patienterna i TAGRISSO-armen en bättre effekt än patienterna i EGFR TKI-komparatorarmen och antalet patienter med nya CNS-lesioner var färre i TAGRISSO-armen än i EGFR TKI-komparatorarmen (TAGRISSO, 11/279 [3,9 %] jämfört med EGFR TKI-komparatorn, 34/277 [12,3 %]). I subgruppen med patienter utan CNS-lesioner vid baslinjen var antalet nya CNS-lesioner färre i TAGRISSO-armen än i EGFR TKI-komparatorarmen (7/226 [3,1 %] respektive 15/214 [7,0 %]).


Figur 2. Total PFS enligt prövarens bedömning baserat på status av CNS-metastaser vid inträdet i studien, Kaplan-Meier-kurvor (fullständig analysuppsättning) i FLAURA

Kaplan-Meier-Kurva(2)

Patientrapporterat utfall (PRO): Patientrapporterade symtom och hälsorelaterad livskvalitet (HRQL) samlades in elektroniskt med användning av EORTC QLQ‑C30 och dess lungcancermodul (EORTC QLQ‑LC13). LC13 administrerades en gång i veckan under de första 6 veckorna, därefter var 3:e vecka före och efter progression. C30 bedömdes var 6:e vecka före och efter progression. Vid baslinjen observerades inga skillnader vad gällde patientrapporterade symtom, funktion eller HRQL mellan TAGRISSO-armen och EGFR TKI-komparatorarmen (gefitinib eller erlotinib). Ifyllnadsgraden under de första nio månaderna var generellt hög (≥70 %) och lika i båda armarna.


Analys av viktiga lungcancersymtom: Data insamlade från baslinjen till månad 9 visade samma förbättring i TAGRISSO- och EGFR TKI-komparatorgrupperna för de fem förspecificerade primära PRO-symtomen (hosta, dyspné, bröstsmärtor, trötthet och minskad aptit) där förbättringen av hosta uppnådde den fastställda kliniskt relevanta brytpunkten. Fram till månad 9 sågs inga kliniskt meningsfulla skillnader i patientrapporterade symtom mellan TAGRISSO- och EGFR TKI-komparatorgrupperna (bedömt som en skillnad på ≥ 10 poäng).


Analys av förbättring av HRQL och fysisk funktionsförmåga : Båda grupperna rapporterade likartade förbättringar inom de flesta funktionsdomänerna och för globalt hälsostatus/HRQL, vilket visar tyder på att patienternas allmänna hälsa förbättrades. Fram till månad 9 sågs inga kliniskt betydelsefulla skillnader mellan TAGRISSO- och EGFR TKI-komparatorgrupperna vad gällde funktionsförmåga eller HRQL


Förbehandlade T790M-positiva NSCLC-patienter-AURA3: Effekten och säkerheten för TAGRISSO för behandlingen av patienter med lokalt avancerad eller metastaserande T790M-NSCLC vilkas sjukdom har progredierat under eller efter EGFR TKI-behandling, påvisades i en randomiserad, öppen fas 3-studie med aktiv kontroll (AURA3). Alla patienter måste ha EGFR T790M-mutationspositiv NSCLC som identifierats med Cobas EGFR-mutationstest utfört i ett centrallaboratorium före randomisering. T790M-mutationsstatus bedömdes även med ctDNA extraherat från ett plasmaprov som togs under screening. Primärt effektresultat var progressionsfri överlevnad (PFS) enligt prövarens bedömning. Ytterligare effektmått inkluderade ORR, DoR och total överlevnad (OS) enligt prövarens bedömning.


Patienter randomiserades i förhållandet 2:1 (TAGRISSO:platinabaserad dubbel kemoterapi) till att få TAGRISSO (n=279) eller platinabaserad dubbel kemoterapi (n=140). Randomisering stratifierades enligt etnicitet (asiatisk och icke-asiatisk). Patienter i TAGRISSO-armen fick TAGRISSO 80 mg oralt en gång dagligen tills de utvecklade intolerans mot behandlingen, eller tills prövaren bedömde att patienten inte längre hade någon klinisk nytta. Kemoterapi bestod av pemetrexed 500 mg/m2 med karboplatin AUC5 eller pemetrexed 500 mg/m2 med cisplatin 75 mg/m2 på dag 1 i varje 21-dagarscykel i upp till 6 cykler. Patienter vilkas sjukdom inte hade progredierat efter fyra cykler med platinabaserad kemoterapi kan få underhållsbehandling med pemetrexed (pemetrexed 500 mg/m2 på dag 1 i varje 21‑dagarscykel). Patienter i kemoterapiarmen som hade objektiv progression på röntgen (enligt prövaren och bekräftat av oberoende central bildgranskning) fick möjlighet att påbörja behandling med TAGRISSO.


Demografiska och sjukdomskännetecken av den totala studiepopulationen vid baslinjen: medianålder 62, ≥75 år (15 %), kvinnor (64 %), vita (32 %), asiater (65 %), aldrig rökt (68 %), WHO-funktionsstatus 0 eller 1 (100 %). Femtiofyra procent (54 %) av patienterna hade extra-torakala viscerala metastaser, däribland 34 % med CNS-metastaser (identifierade per CNS-lesionsställe vid utgångsläget, medicinsk anamnes, och/eller tidigare operation, och/eller tidigare strålbehandling av CNS-metastaser) och 23 % med levermetastaser. Fyrtiotvå procent (42 %) av patienterna hade metastaserande skelettsjukdom.


AURA3 påvisade en statistiskt signifikant förbättring av PFS hos patienterna som behandlats med TAGRISSO jämfört med kemoterapi. Effektresultat från AURA3 enligt prövarens bedömning summeras i tabell 5, och Kaplan-Meier-kurvan för PFS visas i figur 3. Data för total överlevnad var inte mogna vid tiden för den här inledande OS‑analysen.


Tabell 5. Effektresultat från AURA3 enligt prövarens bedömning

Effektparameter

TAGRISSO

(N=279)

Kemoterapi

(pemetrexed/cisplatin eller pemetrexed/karboplatin)

(N=140)

Progressionsfri överlevnad

Antal händelser (% mognad)

140 (50)

110 (79)

Median, månader (95 % KI)

10,1 (8,3; 12,3)

4,4 (4,2; 5,6)

HR (95 % KI); p-värde

0,30 (0,23; 0,41); p<0,001

Total överlevnad1

Antal dödsfall (% mognad)

69 (24,7)

40 (28,6)

Median-OS, månader (95 % KI)

NC (20,5; NC)

NC (20,5; NC)

HR (95 % KI); p-värde

0,72 (0,48; 1,09); p=0,121

Objektiv responsfrekvens2

Antal responser, responsfrekvens (95 % KI)

197

71 % (65, 76)

44

31 % (24, 40)

Oddskvot (95 % KI); p-värde

5,4 (3,5; 8,5); p<0,001

Responsduration (DoR)2

Median, månader (95 % KI)

9,7 (8.3; 11,6)

4,1 (3,0; 5,6)

HR=riskkvot (Hazard Ratio); KI=konfidensintervall; NC=ej möjligt att beräkna (non-calculable)

Alla effektresultat baseras på RECIST prövarbedömning

1Den första analysen av OS gjordes cirka 4 månader efter den primära analysen av PFS. OS-analysen var inte justerad för de potentiellt störande effekterna av crossover (94 [67 %] patienter i kemoterapiarmen fick påföljande osimertinib-behandling).

2 ORR- och DoR-resultat enligt prövarens bedömning var förenliga med de som rapporterades via blindad oberoende central granskning (blinded independent central review, BICR); ORR enligt BICR-bedömning var 64,9 % [95 % KI: 59,0; 70,5] på osimertinib och 34,3 % [95 % KI: 26,5; 42,8] på kemoterapi; DoR enligt BICR-bedömning var 11,2 månader (95 % KI: 8,3; NC) på osimertinib och 3,1 månader (95 % KI: 2,9; 4,3) på kemoterapi.


Figur 3. Kaplan-Meier-kurvor för progressionsfri överlevnad enligt prövarens bedömning i AURA3

Kaplan-Meier-kurvor för progressionsfri överlevnad enligt prövarens bedömning i AURA3


En sensitivitetsanalys av PFS utfördes med en blindad oberoende central granskning (BICR) och visade en median-PFS på 11,0 månader med TAGRISSO jämfört med 4,2 månader med kemoterapi. Denna analys påvisade en enhetlig behandlingseffekt (HR 0,28; 95 % KI: 0,20; 0,38) jämfört med den som observerades i prövarens bedömning.


Kliniskt meningsfulla förbättringar av PFS med HR under 0,50 till fördel för patienter som fick TAGRISSO jämfört med de som fick kemoterapi var enhetligt observerade i alla fördefinierade subgrupper som analyserades, inklusive etnicitet, ålder, kön, rökningshistorik och EGFR-mutation (Exon 19‑deletion och L858R).


Effektdata för CNS-metastaser i AURA3-studie: Patienter med asymtomatiska, stabila hjärnmetastaser som inte kräver steroider under minst 4 veckor före starten av studiebehandlingen var kvalificerade att bli randomiserade i studien. En BICR‑bedömning av CNS-effekt enligt RECIST v1.1 i subgruppen på 116/419 (28 %) patienter som hade identifierade CNS-metastaser vid en hjärnröntgen vid utgångsläget summeras i tabell 6.


Tabell 6. CNS-effekt enligt BICR hos patienter med påvisade CNS-metastaser med hjärnröntgen vid baslinjen i AURA3

Effektparameter

TAGRISSO

Kemoterapi

(pemetrexed/cisplatin eller pemetrexed/karboplatin)

Objektiv CNS-responsfrekvens1

CNS-responsfrekvens % (n/N)

(95 % KI)

70 % (21/30)

(51; 85)

31 % (5/16)

(11 %, 59 %)

Oddskvot (95 % KI); p-värde

5,1 (1,4; 21); p=0,015

CNS-responsduration2

Median, månader (95 % KI)

8,9 (4,3; NC)

5,7 (NC; NC)

CNS-sjukdomskontrollfrekvens

CNS-sjukdomskontrollfrekvens

87 % (65/75)

(77; 93)

68 % (28/41)

(52; 82)

Oddskvot (95 % KI); p‑värde

3 (1,2; 7,9); p=0,021

CNS-progressionsfri överlevnad3

N=75

N=41

Antal händelser (% mognad)

19 (25)

16 (39)

Median, månader (95 % KI)

11,7 (10; NC)

5,6 (4,2; 9,7)

HR (95 % KI); p-värde

0,32 (0,15; 0,69); p=0,004

1 Objektiv responsfrekvens och varaktighet för respons för CNS fastställt enligt RECIST v1.1 med CNS-BICR i populationen som kunde utvärderas avseende respons (mätbara CNS-lesioner vid baslinjen enligt BICR) n=30 för TAGRISSO och n=16 för kemoterapi

2 Endast baserat på patienter med respons: DoR definieras som tiden från datumet för den första dokumenterade responsen (komplett eller partiell respons) fram till progression eller dödsfall; DCR definieras som andelen patienter med respons (komplett eller partiell respons), eller stabil sjukdom ≥ 6 veckor

3 CNS-progressionsfri överlevnad fastställd enligt RECIST v1.1 med CNS-BICR i den fullständiga analyskohorten (mätbara och icke mätbara CNS-lesioner vid baslinjen enligt BICR) n=75 för TAGRISSO och n=41 för kemoterapi

En HR<1 är till fördel för TAGRISSO


En förspecificerad subgruppsanalys av PFSbaserad på status av CNS-metastaser vid inträde i studien utfördes i AURA3 och visas i figur 4.


Figur 4. Total PFS enligt prövarens bedömning baserat på status av CNS-metastaser vid inträdet i studien, Kaplan-Meier-kurvor (fullständig analysuppsättning) i AURA3

Figur 4

AURA3 uppvisade en statistiskt signifikant PFS-förbättring för patienter som fick TAGRISSO jämfört med de som fick kemoterapi oavsett status av CNS-metastaser vid inträdet i studien.


Patientrapporterade mått (PRO): Patientrapporterade symtom och hälsorelaterad livskvalitet (HRQL) samlades in elektroniskt med användning av EORTC QLQ‑C30 och dess lungcancermodul (EORTC QLQ‑LC13). LC13 administrerades initialt en gång i veckan under de första 6 veckorna, sedan var tredje vecka före och efter progression. C30 bedömdes var sjätte vecka före och efter progression.


Analys av viktiga lungcancersymtom: TAGRISSO förbättrade patientrapporterade lungcancersymtom jämfört med kemoterapi genom att påvisa en statistiskt signifikant skillnad i genomsnittlig förändring från utgångsläget jämfört med kemoterapi under den totala tidsperioden från randomisering fram till 6 månader för 5 förspecificerade primära PRO-symtom (minskad aptit, hosta, bröstsmärta, dyspné och trötthet) så som visas i tabell 7.


Tabell 7. Blandad modell för upprepade mätningar – medelförändring från baslinjen av viktiga lungcancersymtom hos patienter på TAGRISSO jämfört med kemoterapi


Minskad aptit

Hosta

Bröstsmärta

Dyspné

Trötthet

Armar

TAGRISSO

(279)

Kemo-terapi

(140)

TAGRISSO

(279)

Kemo-terapi

(140)

TAGRISSO

(279)

Kemo-terapi

(140)

TAGRISSO

(279)

Kemo-terapi

(140)

TAGRISSO

(279)

Kemo-terapi

(140)

N

239

97

228

113

228

113

228

113

239

97

Justerat medelvärde

–5.51

2,73

–12,22

–6,69

–5,15

0,22

–5,61

1,48

–5,68

4,71

Uppskattad differens (95 % KI)

–8,24

(–12,88; 3,60)

–5,53

(–8,89; –2,17)

–5,36

(–8,20; –2,53)

–7,09

(–9,86; –-4,33)

–10,39

(–14,55; –6,23)

p-värde

p <0,001

p=0,001

p<0,001

p<0,001

p<0,001

Justerat medelvärde och uppskattade differenser som erhållits från en MMRM-analys (Mixed Model Repeated Measures). Modellen inkluderade patient, behandling, besök, behandling-per-besökinteraktion, poäng för symtom vid utgångsläget, och symtompoäng-per-besökinteraktion vid utgångsläget och använde en ostrukturerad kovariansmatris.


HRQL och analys av fysisk funktionsförbättring: Patienter på TAGRISSO hade signifikant större chanser att uppnå en kliniskt meningsfull förbättring på mer än eller lika med 10 poäng i frågeformuläret för global hälsostatus och fysisk funktion, EORTC‑C30, jämfört med kemoterapi under studieperioden, oddskvot (OR) för global hälsostatus: 2,11; (95 % KI 1,24; 3,67, p=0,007); OR för fysisk funktion 2,79 (95 % KI 1,50; 5,46, p=0,002).


Förbehandlade T790M-positiva NSCLC-patienter – AURAex och AURA2: Två enarmade oblindade kliniska studier, AURAex (fas 2-förlängningskohort, (n=201)) och AURA2 (n=210), utfördes på patienter med EGFR T790M-mutationspositiv lungcancer som hade progredierat på en eller flera tidigare systemiska behandlingar, inklusive en EGFR TKI. Alla patienter måste uppvisa EGFR T790M-mutationspositiv NSCLC identifierad med ett Cobas EGFR-mutationstest utfört vid ett centralt laboratorium före behandling. T790M-mutationsstatus bedömdes även retrospektivt med ctDNA extraherat från ett plasmaprov som togs under screening. Alla patienterna erhöll TAGRISSO 80 mg en gång om dagen. Det primära effektmåttet för dessa två prövningar var ORR enligt RECIST v1.1 utvärderat av en oberoende blindad central granskningskommitté. Sekundära effektmått innefattade responsduration (DoR) och progressionsfri överlevnad (PFS).


Patientkaraktäristika vid studiestart för den totala studiepopulationen (AURAex och AURA2) var följande: medianålder 63 år, 13 % av patienterna var ≥ 75 år, kvinnor (68 %), vita (36 %), asiater (60 %). Alla patienter hade erhållit minst en tidigare behandlingslinje. Trettioen procent (31 %) (N=129) hade erhållit en tidigare behandlingslinje (endast EGFR-TKI-behandling), 69 % (N=282) hade erhållit två eller fler tidigare linjer. Sjuttiotvå procent (72 %) av patienterna hade aldrig varit rökare, 100 % av patienterna hade en WHO-funktionsstatus på 0 eller 1. Femtionio procent (59 %) av patienterna hade extratorakala viscerala metastaser inklusive 39 med CNS-metastaser (identifierade per CNS-lesionsställe vid utgångsläget, medicinsk anamnes, och/eller tidigare operation och/eller tidigare strålbehandling av CNS-metastaser) och 29 % med levermetastaser. Fyrtiosju procent (47 %) av patienterna hade metastaserande skelettsjukdom. Uppföljningstiden var i median 12,6 månader för PFS.


För de 411 förbehandlade EGFR T790M-mutationspositiva patienterna var total ORR enligt den blindade oberoende granskningskommitten (BICR) 66 % (95 % KI: 61, 71). För patienter med ett bekräftat svar enligt BICR, var median-DoR 12,5 månader (95 % KI: 11,1; NE). ORR enligt BICR i AURAex var 62 % (95 % KI: 55, 68) och 70 % (95 % KI: 63, 77) i AURA2. Median-PFS var 11,0 månader 95 % KI (9,6;12,4).


Objektiva responsfrekvenser enligt BICR på över 50 % observerades i alla fördefinierade subgrupper som analyserades, däribland behandlingslinje, etnicitet, ålder och region.


I populationen som kunde utvärderas avseende respons hade 85 % (223/262) dokumenterat respons vid tidpunkten för den första skanningen (6 veckor); 94 % (247/262) hade dokumenterat respons vid tidpunkten för den andra skanningen (12 veckor).


Effektdata för CNS-metastaser i fas 2-studier (AURAex och AURA2): En BICR‑bedömning av CNS-effekt enligt RECISTv 1.1 utfördes i en subgrupp på 50 (av 411) patienter som hade identifierade mätbara CNS-metastaser i en hjärnröntgen vid utgångsläget. En CNS-ORR på 54 % (27/50 patienter; 95 % KI: 39,3; 68,2) observerades varav 12 % av dessa responser var kompletta.


Kliniska studier har inte utförts på patienter med de novo EGFR T790‑mutationspositiv NSCLC.


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för TAGRISSO för alla grupper av den pediatriska populationen för NSCLC (information om pediatrisk användning finns under Dosering).

Farmakokinetik

Osimertinibs farmakokinetiska parametrar har karaktäriserats i friska frivilliga och NSCLC-patienter. Baserat på populationsbaserade farmakokinetiska analyser är osimertinibs plasmaclearance 14,3 l/tim, distributionsvolym 918 l och halveringstid cirka 44 timmar. AUC och Cmax ökade dosproportionerligt inom dosintervall på 20 till 240 mg. Administration av osimertinib en gång om dagen resulterar i ungefär trefaldig ackumulation med steady-state-nivåer uppnådda efter 15 dagars behandling. Vid steady-state ligger plasmakoncentrationerna oftast inom ett 1,6-faldigt intervall under doseringsintervallet på 24 timmar.


Absorption

Efter oral administration av TAGRISSO uppnåddes maximala plasmakoncentrationer av osimertinib med en median för (min-max) tmax på 6 (3–24) timmar med flera observerade toppar över de första 24 timmarna hos vissa patienter. Den genomsnittliga absoluta biotillgängligheten av TAGRISSO är 70 % (90 % CI 67, 73). Baserat på en klinisk farmakokinetisk studie på patienter vid 80 mg påverkas biotillgängligheten av osimertinib inte signifikant av mat. (AUC ökar med 6 % (90 % KI -5, 19) och Cmax minskar med 7 % (90 % KI -19, 6)). Hos friska frivilliga som fick TAGRISSO 80 mg samtidigt som magsäckens pH höjdes genom intag av omeprazol under fem dagar påverkades inte osimertinibexponeringen (AUC och Cmax ökade med 7 % respektive 2 %) med konfidensintervallet på 90 % för exponeringsförhållandet begränsat inom gränsvärdet 80–125 %.


Distribution

Den populationsuppskattade medelvolymen för distribution vid steady-state (Vss/F) av osimertinib är 918 liter vilket tyder på omfattande distribution in i vävnad. In vitro är plasmaproteinbindning av osimertinib 94,7 % (5,3 % fritt). Osimertinib har även visats kunna bindas irreversibelt till plasmaproteiner i råtta och människa, serumalbumin i människa och leverceller i råtta och människa.


Metabolism

In vitro-studier indikerar att osimertinib metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 och CYP3A5. Med nuvarande tillgänglig data kan inte förekomsten av alternativa metaboliseringsvägar uteslutas. Baserat på in vitro-studier har två farmakologiskt aktiva metaboliter (AZ7550 och AZ5104) identifierats i plasman hos prekliniska djurmodeller och hos människa efter oral dosering med osimertinib; AZ7550 visade en liknande farmakologisk profil som TAGRISSO medan AZ5104 har visat högre aktivitet mot både muterad EGFR och EGFR av vildtyp. Båda metaboliterna dök upp långsamt i plasma efter administration av TAGRISSO till patienter med en median för (min-max) tmax på 24 (4–72) respektive 24 (6–72) timmar. I plasmaprover från människa utgjorde oförändrat osimertinib 0,8 % och de två metaboliterna utgjorde 0,08 % respektive 0,07 % av den totala radioaktiviteten, och majoriteten av radioaktiviteten var kovalent bunden till plasmaproteiner. Den geometriska medelexponeringen av både AZ5104 och AZ7550, baserat på AUC, var ungefär 10 % vardera av exponeringen av osimertinib vid steady-state.


Den huvudsakliga metaboliseringsvägen för osimertinib utgjordes av oxidering och dealkylering. Minst tolv komponenter observerades i de insamlade urin- och avföringsproverna hos människa där fem komponenter stod för > 1 % av dosen av vilken oförändrat osimertinib, AZ5104 och AZ7550, stod för cirka 1,9, 6,6 och 2,7 % av dosen medan en cysteinyl-addukt (M21) och en okänd metabolit (M25) stod för 1,5 % respektive 1,9 % av dosen.


Baserat på in vitro-studier är osimertinib en kompetitiv hämmare av CYP 3A4/5 men inte CYP1A2, 2A6, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6 och 2E1 vid kliniskt relevanta plasmakoncentrationer. Baserat på in vitro-studier är osimertinib inte en hämmare av UGT1A1 och UGT2B7 vid kliniskt relevanta koncentrationer i levern. Intestinalt hämmande av UGT1A1 är möjlig, men den kliniska effekten är okänd.


Eliminering

Efter en oral engångsdos på 20 mg kunde 67,8 % av dosen spåras i avföringen (1,2 % som oförändrat osimertinib) medan 14,2 % av den administrerade dosen (0,8 % som oförändrat osimertinib) återfanns i urinen vid 84 dagars insamlande av prover. Oförändrat osimertinib stod för cirka 2 % av elimineringen med 0,8 % i urinen och 1,2 % i avföringen.


Interaktioner med transportproteiner

In vitro-studier har visat att osimertinib inte är ett OATP1B1- och OATP1B3-substrat. In vitro hämmar osimertinib inte OAT1, OAT3, OATP1B1, OATP1B3, MATE1, OCT2 och MATE2K vid kliniskt relevanta koncentrationer.


Effekter av osimertinib på P-gp och BCRP

Baserat på in vitro-studier är osimertinib ett substrat av P-gp och BCRP, men resulterar troligtvis inte i kliniskt relevanta läkemedelsinteraktioner med aktiva substanser vid de kliniska doserna av osimertinib. Baserat på in vitro-data är osimertinib en hämmare av BCRP och P‑gp (se Interaktioner).


Särskilda populationer

I en populationsbaserad farmakokinetisk analys (n=1 367) identifierades inga kliniskt signifikanta relationer mellan den predikterade steady-state-exponeringen (AUCss) och patientens ålder (intervall: 25 till 91 år), kön (65 % kvinnor), etnicitet (inklusive vita, asiatiska, japanska, kinesiska och icke-asiatiska-icke-vita patienter), behandlingslinje och rökningsstatus (n=34 nuvarande rökare, n=419 tidigare rökare). Farmakokinetiska populationsanalyser indikerar att kroppsvikt är en signifikant kovariabel med en förändring på mindre än 20 % i osimertinibs AUCss uppskattat över ett kroppsviktsintervall mellan 88 kg och 43 kg (95 % till 5 % kvantiler) jämfört med AUCss för en medianvikt på 61 kg. Utifrån ytterlighetsvärdena vad gäller kroppsvikt, från < 43 kg till > 88 kg, varierade metabolithalterna av AZ5104 från 11,8 % till 9,6 % medan de för AZ7550 varierade mellan 12,8 % till 8,1 %. Baserat på populations‑PK‑analys identifierades serumalbumin som en signifikant kovariabel med en förändring på <30 % i osimertinibs AUCss uppskattat över albuminintervallet på 29 till 46 g/l (95 % till 5 % kvantiler) jämfört med AUCss för medianbaslinjen för albumin på 39 g/l. Dessa exponeringsförändringar på grund av skillnader i kroppsvikt eller albumin vid baslinjen anses inte vara kliniskt relevanta.


Nedsatt leverfunktion

Osimertinib elimineras i huvudsak via levern. I en klinisk prövning var exponeringen inte högre hos patienter med olika typer av avancerade solida tumörer och med lindrigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh A, genomsnittspoäng = 5,3, n = 7) eller måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pugh B, genomsnittspoäng = 8,2, n = 5) än hos patienter med normal leverfunktion (n = 10) efter en engångsdos om 80 mg TAGRISSO. Kvoten för det geometriska medelvärdet (90 % KI) för AUC och Cmax för osimertinib var 63,3 % (47,3; 84,5) respektive 51,4 % (36,6; 72,3) hos patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion och 68,4 % (49,6; 94,2) respektive 60,7 % (41,6; 88,6) hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion. För metaboliten AZ5104 var AUC och Cmax 66,5 % (43,4; 101,9) respektive 66,3 % (45,3; 96,9) hos patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion och 50,9 % (31,7; 81,6) respektive 44,0 % (28,9; 67,1) hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion jämfört med exponeringen hos patienter med normal leverfunktion. Populationsbaserade farmakokinetiska analyser har inte visat något samband mellan leverfunktionsmarkörer (ALAT, ASAT, bilirubin) och osimertinibexponering. Leverfunktionsmarkören serumalbumin för nedsatt leverfunktion visade en korrelation med osimertinibs farmakokinetik. I de kliniska studier som genomförts exkluderades patienter med ASAT eller ALAT > 2,5 x övre gränsen för normalvärdet (ULN) eller > 5,0 x ULN om orsaken var påvisad malignitet eller om värdet för totalt bilirubin är > 1,5 x ULN. Baserat på en farmakokinetisk analys av 134 patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion, 8 patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och 1 216 patienter med normal leverfunktion var osimertinibexponeringarna likartade. Det finns inga tillgängliga data om patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se Dosering).


Nedsatt njurfunktion

I en klinisk studie visade patienter med svårt nedsatt njurfunktion (CLcr 15 till mindre än 30 ml/min; n=7) en 1,85‑faldig ökning av AUC (90 % KI; 0,94, 3,64) och en 1,19‑faldig ökning av Cmax (90 % KI; 0,69, 2,07) jämfört med patienter med normal njurfunktion (CLcr högre än eller lika med 90 ml/min; n=8) efter en engångsdos om 80 mg TAGRISSO. Vidare, baserat på en populationsbaserad farmakokinetisk analys av 593 patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (CLcr 60 till mindre än 90 ml/min), 254 patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (CLcr 30 till mindre än 60 ml/min), 5 patienter med svårt nedsatt njurfunktion (CLcr 15 till mindre än 30 ml/min) och 502 patienter med normal njurfunktion (högre än eller lika med 90 ml/min), var osimertinibexponeringarna likartade. Patienter med CLcr på mindre än eller lika med 10 ml/min inkluderades inte i de kliniska prövningarna.

Prekliniska uppgifter

De huvudsakliga fynd som observerats i toxicitetsstudier med upprepad dosering av råttor och hundar bestod framförallt av atrofiska, inflammatoriska och/eller degenerativa förändringar som påverkar hornhinnans epitel (åtföljd av genomskinlig och grumlad hornhinna hos hundar vid ögonundersökningar), GI-systemet (däribland tungan), huden och reproduktionssystem hos hanar och honor med sekundära förändringar i mjälten. Dessa fynd inträffade vid plasmakoncentrationer under de nivåer som uppmätts hos patienter vid en behandlingsdos på 80 mg. De fynd som kunde observeras efter 1 månads dosering var i huvudsak reversibla inom 1 månads utsättande av doseringen med undantag av partiell återhämtning gällande några av hornhinneförändringarna.


Osimertinib penetrerade den intakta blod-hjärnbarriären hos cynomolgusapa (iv-dosering), råtta och mus (oral administrering).


Icke-kliniska data indikerar att osimertinib och dess metabolit (AZ1504) hämmar h-ERG-kanalen och en QTc-förlängningseffekt kan inte uteslutas.


Karcinogenes och mutagenes

Karcinogenicitetsstudier har inte utförts med osimertinib. Osimertinib orsakade ingen genetisk skada vid in vitro- och in vivo-analyser.


Reproduktionstoxicitet

Degenerativa förändringar kunde påvisas i testiklarna hos råttor och hundar som exponerats för osimertinib i ≥ 1 månad och en reduktion i hanars fertilitet hos råttor efter exponering av osimertinib under 3 månader observerades. Dessa fynd sågs vid kliniskt relevanta plasmakoncentrationer. Patologiska fynd i testiklarna som observerades efter 1 månads dosering var reversibla hos råtta. Ett definitivt uttalande angående reversibiliteten av dessa lesioner hos hund kan dock inte med säkerhet göras.


Baserat på djurstudier, kan fertiliteten hos kvinnor försämras på grund av behandlingen med osimertinib. I toxicitetsstudier med upprepad dosering kunde en ökad incidens av anöstrus, corpora lutea-degenerering i äggstockarna observeras. Vidare kunde en uttunning av epitelvävnaden i livmoder och vagina hos råttor vilka exponerats för osimertinib ≥ 1 månad noteras vid kliniskt relevanta plasmakoncentrationer. Fynd som observerades i äggstockarna efter 1 månads dosering var reversibla. I en fertilitetstudie på honråttor hade administrering av osimertinib på daglig dos av 20 mg/kg (motsvarande ungefär den rekommenderade dagliga kliniska dosen på 80 mg) ingen effekt på brunstcyckeln eller på antalet honråttor som blev dräktiga men det ledde till tidig embryonal död. Dessa fynd visade bevis på reversibilitet en månad efter avslutad behandling.


I en modifierad embryofetal utvecklingsstudie i råtta orsakade osimertinib embryoletalitet när det administrerades till dräktiga råttor före embryonal implantation. Dessa effekter sågs vid en maternal tolererad dos på 20 mg/kg vilket motsvarade exponering hos människa vid den rekommenderade dosen 80 mg dagligen (baserat på total AUC). Exponering vid doser på 20 mg/kg och mer under organutveckling orsakade minskad fostervikt, men inga negativa effekter på extern eller visceral fostermorfologi kunde noteras. När osimertinib administrerades till dräktiga honråttor under hela dräktigheten och sedan under tidig digivning kunde osimertinib och dess metaboliter påvisas i diande ungar, vidare kunde en sämre tillväxt och minskad överlevnad observeras hos ungarna (vid doser på 20 mg/kg och högre).

Innehåll

Varje tablett innehåller 40 mg resp. 80 mg osimertinib (som mesylat), 0, 3 mg natrium i varje 40 mg tablett och 0,6 mg natrium i varje 80 mg tablett, mannitol, mikrokristallin cellulosa, L-HPC (low-substituted hydroxpropyl cellulose), natriumstearylfumarat, polyvinylalkohol, titandioxid (E 171), makrogol 3350, talk, gul järnoxid (E 172), röd järnoxid (E 172) och svart järnoxid (E 172).

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

osimertinib

Miljörisk: Användning av osimertinib har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: osimertinib bryts ned i miljön.
Bioackumulering: osimertinib har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


PEC = 0.00011 µg/L

PNEC = 0.075 µg/L

PEC/PNEC = 1.5 x 10-3


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

The PEC is based on the following data:

PEC (µg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100)

PEC (µg/L) = 1.5*10-6*A*(100-R)


Where;

A (kg/year) = 0.743 kg = total sold amount API in Sweden year 2016, data from QuintilesIMS.

R (%) = removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation). R = 0, this provides a worst-case surface water exposure estimate.

P = number of inhabitants in Sweden =9*106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 L/day (Ref 7)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (Ref 7)

(Note: The factor 109 converts the quantity used from kg to μg)


PEC = 1.5 * 10-6 *0.743*(100-0) = 0.00011 µg/L


Metabolism and excretion

Following oral administration osimertinib mesylate is adsorbed and extensively metabolised. After a single oral dose of 20 mg, 67.8% of the dose was recovered in faeces while 14.2% of the administered dose was found in urine. Unchanged osimertinib accounted for approximately 2% of the elimination with 0.8% in urine and 1.2% in faeces.


Ecotoxicity Data

Study Type

Method

Result

Ref

Activated sludge, respiration inhibition test

OECD209

3 hour NOEC = 31 mg/L

3 hour EC50 ≥ 320 mg/L

1

Toxicity to green algae, Pseudokirchinella subcapitata, growth inhibition test

OECD201

72 hour NOEC (growth rate) =0.014 mg/L

72 hour LOEC (growth rate) =0.076 mg/L

72 hour EC50 (growth rate) = 0.23 mg/L

72 hour NOEC (biomass) = 0.014 mg/L

72 hour LOEC (biomass) = 0.076 mg/L

72 hour EC50 (biomass) = 0.047 mg/L

2

Acute toxicity to the giant water flea, Daphnia magna

OECD202

48 hour EC50 (immobility) = 1.5 mg/L

3

Chronic toxicity to the giant water flea, Daphnia magna 

OECD211

21 day LOEC (survival and growth)

= 0.10 mg/L

21 day NOEC (survival and growth)

= 0.026 mg/L

4

Fish Early-Life Stage Toxicity with fathead minnows, Pimephales promelas

OECD210

32 day LOEC (growth)

= 0.0027 mg/L

32 day NOEC (growth)

= 0.00075 mg/L

5

Toxicity to the sediment dwelling midge, Chironomus riparius

OECD218

28 day NOEC (total emergence, development rate, sex ratio) = 79 mg/kg dry weight

28 day LOEC (total emergence, development rate, sex ratio) > 79 mg/kg dry weight

6

NOEC No Observed Effect Concentration

LOEC Lowest Observed Effect Concentration

EC50 the concentration of the test substance that results in a 50% effect

LC50 the concentration of the test substance that results in a 50% mortality


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Long-term tests have been undertaken for species from three trophic levels, based on internationally accepted guidelines. Therefore, the PNEC is based on the lowest No Observed Effect Concentration (NOEC) 0.00075 mg/L (equivalent to 0.75 µg/L) which was reported for growth (length and weight) in fathead minnows (P. promelas) in the fish early life-stage test, and an assessment factor of 10 is applied, in accordance with Ref 7.


PNEC = 0.75 µg/L /10 = 0.075 µg/L


Environmental Risk Classification (PEC/PNEC ratio)

PEC = 0.00011 µg/L

PNEC = 0.075 µg/L

PEC/PNEC = 1.5 x 10-3

The PEC/PNEC ratio of 1.5 x 10-3 corresponds to the risk phrase ‘Use of the substance has been considered to result in insignificant environmental risk’.


In Swedish: Användning av Osimertinibmesilat har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.


Environmental Fate Data

Study Type

Method

Result

Ref

Biodegradation in

activated sludge

OECD 314B

  • Degradation followed first-order kinetics; 
    Biotic DT50 = 2.8 days
    Abiotic DT50 = 1.1 days

  • There was extensive association of the radioactivity with the sludge solids with no significant formation of 14CO2

  • One degradation product, present in both biotic and abiotic samples, accounted for greater than 10% of the applied radioactivity

8

Aerobic transformation in aquatic sediment systems

OECD308

  • Rapid dissipation from the water phase, aqueous phase dissipation half-life < 1 day in both test systems.

  • The disappearance half-lives for the total system in the high and low organic carbon sediments were 1 and 3 days, respectively.

  • DT50 in the sediment phase, first-order kinetics, was in the range 9-16 days


9

Adsorption coefficients to soils, sediments and active sewage sludge

OECD106

Soils:

Empingham(pH 7.6, 3.6% OC) 

Kd = 3702 L/Kg; Koc = 102830 L/Kg

Warsop(pH 4.1, 0.7% OC) 

Kd = 5384 L/Kg; Koc = 769189 L/Kg

Sediments:

Calwich Abbey(pH 7.1, 4.9% OC) 

Kd = 9354 L/Kg; Koc = 190886 L/Kg

Swiss Lake(pH 5.4, 0.6% OC) 

Kd = 6219 L/Kg; Koc =1036439 L/Kg

Sewage sludge:

Burley Menston(35.8% OC) 

Kd = 4784 L/Kg; Koc = 16663 L/Kg

10

DT50 Degradation half-life

OC Organic Carbon

Kd Distribution coefficient for adsorption

Koc Organic carbon normalized adsorption coefficient


Biodegradation

Osimertinib mesylate is fairly water soluble and has been shown to strongly adsorb to sewage sludge, sediments and soils (Ref 10). As such, it is expected to be significantly removed, via adsorption, during sewage treatment and is unlikely to be present in aqueous effluents entering surface waters. 


The degradation of osimertinib mesylate in activated sludge was assessed in an OECD 314B study (Ref 8), the results show that osimertinib mesylate is rapidly removed and degraded in both the biotic and abiotic test systems. Degradation rates followed first-order kinetics, and the half-life values of osimertinib mesylate were 2.8 and 1.1 days in the biotic and abiotic sludge, respectively. Although osimertinib cannot be classified as ‘readily biodegradable’, it is anticipated that osimertinib mesylate will undergo significant removal and primary degradation during wastewater treatment.


The fate and degradation of 14C-labelled osimertinib mesylate in water-sediment systems (Ref 9) was assessed in an OECD308 study. The applied radioactivity partitioned rapidly to the sediment phase, with dissipation half-lives from the water phase of <1 day for both high and low organic carbon sediments.


Radioactivity associated with the sediment phase was extracted using two solvent extractions of methanol:water (9:1 v:v)containing 1% ammonia. The radioactivity remaining with the sediment after this extraction was subjected to further solvent extractions, using a range of solvents with differing polarity and pH, however these yielded low recoveries ≤4% applied radioactivity (AR). The degradation half-lives of [14C]osimertinib mesylate in the sediments extracts were modelled using first order kinetics and found to be in the range of 9 to 16 days. Multiple minor degradation products were identified in both sediment systems. Only one degradation product was found to account for >10% of the applied radioactivity.


Reflux extraction of the Day 100 sediment samples yielded a further 10% extraction of the AR. Fractionation of the remaining bound residues showed that the majority of radioactivity was associated with the humin fraction, 25 to 41% AR, demonstrating assimilation of the radioactivity into the organic matter.


Throughout the study mineralization was <4% in both test systems. The disappearance half-lives (DT50) of osimertinib mesylate in the total system were 1 and 3 days, in the high and low organic carbon sediments respectively.


Overall the evidence from this study shows that osimertinib mesylate is expected to be degraded in the environment.


In Swedish: Osimertinibmesilat bryts ned i miljön.


Bioaccumulation

Osimertinib mesylate is an ionisable compound, therefore the octanol/water partition coefficient was determined as a function of pH, across the environmentally relevant pH range. Since the measured Log Dow values were < 4; osimertinib mesylate is considered to have a low potential to bioaccumulate and the phrase “Osimertinib mesylate has low potential for bioaccumulation” is assigned.


In Swedish: Osimertinibmesilat har låg potential att bioackumuleras.


Physical Chemistry Data

Study Type

Method

Result

Ref

Water solubility

Not-stated

3.1 mg/mL

11

Disassociation constant

Not-stated

pKa = 9.5 (aliphatic amine)

pKa = 4.4 (aniline)

11

Octanol – water partition coefficient

OECD 107

pH 4 log Dow = 1.77

pH 7 log Dow = 2.45

pH 9 log Dow = 2.69

12

 

References

  1. AZD9291 Mesylate: Activated Sludge Respiration Inhibition Test. April 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd. Study Number 3200658

  2. Inhibition of Growth to the Alga Pseudokirchneriella subcapitata. February 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd, Study Number 3200662

  3. AZD9291 mesylate: Acute toxicity to Daphnia magna. February 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd, Study Number 3200661

  4. AZD9291 mesylate: Daphnia magna Reproduction Test. July 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd, Study Number 3200660

  5. OSIMERTINIB: An early life stage toxicity test with the fathead minnow (Pimephales promelas). July 2017. EAG Laboratories. Project number: 123A-118A

  6. [14C]AZD9291 Sediment-Water Chironomus riparius Toxicity Test using Spiked Sediment. April 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd, Study Number 3200668

  7. Environmental Classification of Pharmaceuticals in www.fass.se – Guidance for Pharmaceutical Companies. (2012). Available at: https://www.fass.se/pdf/Environmental_classification_of_pharmaceuticals-120816.pdf

  8. [14C]AZD9291: Determination of Biodegradation in Activated Sludge. April 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd. Study Number 3200666.

  9. [14C]AZD9291: Degradation in Water-Sediment Systems under Aerobic Conditions. April 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd. Study Number 3200667.

  10. [14C]AZD9291: Adsorption/Desorption in Two Soils, Two Sediments and One Sludge. April 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd. Study Number 3200657

  11. AstraZeneca Internal Documents; General properties, Structure

  12. [14C]AZD9291: Distribution coefficient at three pH values. January 2015. Smithers Viscient (ESG) Ltd, 108 Woodfield Drive, Harrogate, North Yorkshire, UK. Study Number 3200664.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 40 mg Beige, filmdragerad, rund och bikonvex tablett, märkt med ”AZ” och ”40” på en sida och ingenting på den andra.
30 x 1 styck endosblister, 57760:49, F
Filmdragerad tablett 80 mg Beige, filmdragerad, oval och bikonvex tablett, märkt med ”AZ” och ”80” på en sida och ingenting på den andra.
30 x 1 styck endosblister, 57760:49, F

Följande produkter har även parallelldistribuerade förpackningar:
Filmdragerad tablett 40 mg
Filmdragerad tablett 80 mg

Hitta direkt i texten
Av