Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Crestor®

AstraZeneca

Filmdragerad tablett 20 mg
(runda, rosa, märkta ZD4522 och 20 på ena sidan och blanka på den andra sidan)

HMG-CoA-reduktashämmare

Aktiv substans:
ATC-kod: C10AA07
Läkemedel från AstraZeneca omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

Texten nedan gäller för:
Crestor® filmdragerad tablett 5 mg, 10 mg, 20 mg och 40 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras vid nyinsättning endast för patienter som inte har uppnått behandlingsmålet med generisk statin.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-08-20

Indikationer

Behandling av hyperkolesterolemi

Vuxna, ungdomar och barn från 6 års ålder med primär hyperkolesterolemi (typ IIa, inkluderande heterozygot familjär hyperkolesterolemi) eller kombinerad hyperlipidemi (typ IIb) som tillägg till diet när effekt av diet och annan icke-farmakologisk behandling (t.ex. motion eller viktminskning) är otillräcklig.


Vuxna, ungdomar och barn från 6 års ålder med homozygot familjär hyperkolesterolemi; ensamt eller som tillägg till annan lipidsänkande behandling (t. ex LDL-aferes) eller när sådan behandling inte är lämplig.


Prevention av kardiovaskulära händelser

Prevention av större kardiovaskulära händelser hos patienter som bedöms löpa hög risk för en första kardiovaskulär händelse (se Farmakodynamik), som komplement till korrigering av andra riskfaktorer.

Kontraindikationer

Crestor är kontraindicerat:

  • för patienter som är överkänsliga för rosuvastatin eller något av hjälpämnena

  • för patienter med aktiv leversjukdom inkluderande oförklarade, kvarstående förhöjda aminotransferaser eller vid ökning av aminotransferaser till mer än 3 gånger den övre gränsen för normalvärdet

  • för patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min).

  • för patienter med myopati

  • för patienter som samtidigt behandlas med ciklosporin

  • under graviditet och amning samt för kvinnor i fertil ålder som inte använder preventivmedel.

40 mg dosen är kontraindicerad för patienter med faktorer som predisponerar för myopati/rabdomyolys:

  • måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <60 ml/min)

  • hypotyreos

  • tidigare muskelsjukdom eller ärftlighet för sådan sjukdom

  • tidigare muskelsymtom vid behandling med annan HMG-CoA reduktashämmare eller fibrat

  • alkoholmissbruk

  • situationer när ökade plasmakoncentrationer kan uppstå

  • patienter med asiatiskt ursprung

  • samtidig användning av fibrater

(Se Varningar och försiktighet, Interaktioner och Farmakokinetik)

Dosering

Innan behandling med Crestor initieras ska patienten påbörja en kolesterolsänkande diet som skall fortsätta under behandlingen. Dosen ska individanpassas utifrån patientens svar på behandlingen och behandlingsmålet som bör utgå ifrån gällande riktlinjer.

Crestor kan ges vid valfri tidpunkt på dagen med eller utan samtidigt intag av föda.


Behandling av hyperkolesterolemi

Rekommenderad startdos är 5 eller 10 mg en gång dagligen både för patienter som inte tidigare behandlats med en HMG-CoA-reduktashämmare och för patienter som initieras på Crestor från behandling med en annan HMG-CoA-reduktashämmare. Vid val av startdos ska patientens kolesterolnivå och framtida kardiovaskulära risk liksom den potentiella risken för biverkningar tas i beaktande (se nedan). Om nödvändigt, kan dosjustering till nästa dosnivå göras efter fyra veckor (se Farmakodynamik). En högre grad av biverkningsrapportering har observerats för dosen 40 mg jämfört med lägre doser (se Biverkningar). En sista ökning av dosen till maxdosen 40 mg ska därför endast övervägas för patienter med svår hyperkolesterolemi och hög risk för kardiovaskulär sjukdom (särskilt patienter med familjär hyperkolesterolemi) som inte når behandlingsmål med 20 mg och för dessa ska rutinuppföljning genomföras (se Varningar och försiktighet). Samråd med specialist rekommenderas när behandling med 40 mg initieras.


Prevention av kardiovaskulära händelser

I studien som undersökte prevention av kardiovaskulära händelser var den studerade dosen 20 mg dagligen (se Farmakodynamik).


Pediatrisk population

Pediatriskt bruk får endast hanteras av specialister.


Barn och ungdomar i åldern 6–17 år (Tannerstadium <II-V)

Heterozygot familjär hyperkolesterolemi

För barn och ungdomar med heterozygot familjär hyperkolesterolemi är 5 mg dagligen den vanliga startdosen.

  • För barn i åldern 6–9 år med heterozygot familjär hyperkolesterolemi är den vanliga dosen 5–10 mg peroralt en gång dagligen. Säkerhet och effekt för doser över 10 mg har inte studerats i denna population.

  • För barn i åldern 10–17 år med heterozygot familjär hyperkolesterolemi är den vanliga dosen 5–20 mg peroralt en gång dagligen. Säkerhet och effekt för doser över 20 mg har inte studerats i denna population.


Titrering skall genomföras i enlighet med individuellt behandlingssvar och tolerabilitet hos pediatriska patienter, enligt rekommendationerna för pediatrisk population (se Varningar och försiktighet). Barn och ungdomar bör påbörja gängse kolesterolsänkande diet innan behandling med rosuvastatin påbörjas; denna diet skall fortsätta under behandlingen med rosuvastatin.


Homozygot familjär hyperkolesterolemi

För barn i åldern 6–17 år med homozygot familjär hyperkolesterolemi är den rekommenderade maximala dosen 20 mg en gång dagligen.


Den rekommenderade startdosen är 5–10 mg beroende på ålder, vikt och tidigare användning av statiner. Titrering till en dos på högst 20 mg en gång dagligen ska genomföras i enlighet med behandlingssvar och tolerabilitet hos pediatriska patienter, enligt rekommendationerna för pediatrisk population (se avsnitt Varningar och försiktighet). Barn och ungdomar bör påbörja gängse kolesterolsänkande diet innan behandling med rosuvastatin påbörjas; denna diet ska fortsätta under behandlingen med rosuvastatin.

Det finns begränsad erfarenhet av behandling med andra doser än 20 mg i denna population.


40 mg-tabletten är ej lämplig för pediatriska patienter.


Barn under 6 år

Säkerhet och effekt vid användning hos barn under 6 år har inte studerats. Crestor rekommenderas därför inte till barn under 6 år.


Behandling av äldre

5 mg rekommenderas som startdos för patienter över 70 år (se Varningar och försiktighet). För övrigt behövs inga dosjusteringar för äldre.


Behandling av patienter med nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. Rekommenderad startdos är 5 mg för patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <60 ml/min). Dosen 40 mg är kontraindicerad för patienter med måttligt nedsatt njurfunktion. Samtliga doser av Crestor är kontraindicerade för patienter med gravt nedsatt njurfunktion. (Se Kontraindikationer och Farmakokinetik)


Behandling av patienter med nedsatt leverfunktion

Det förekom ingen ökning av den systemiska exponeringen av rosuvastatin för patienter med Child-Pugh score 7 eller lägre. Ökad exponering har dock setts hos patienter med Child-Pugh score 8 eller 9 (se Farmakokinetik). Värdering av njurfunktionen bör övervägas för dessa patienter (se Varningar och försiktighet). Det finns inga data för patienter med Child-Pugh score över 9. Crestor är kontraindicerat för patienter med aktiv leversjukdom (se Kontraindikationer).


Etnisk tillhörighet

Ökad systemisk exponering har observerats hos asiater (se Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik). Rekommenderad startdos är 5 mg för patienter av asiatiskt ursprung. Dosen 40 mg är kontraindicerad för dessa patienter.


Genetiska polymorfismer

Vissa typer av genetiska polymorfismer är kända för att leda till ökad rosuvastatinexponering (se Farmakokinetik). För patienter som man vet har sådana specifika typer av polymorfismer rekommenderas en lägre daglig dos av Crestor.


Patienter predisponerade för myopati

Rekommenderad startdos är 5 mg för patienter predisponerade för myopati (se Varningar och försiktighet). Dosen 40 mg är kontraindicerad för vissa av dessa patienter (se Kontraindikationer).


Samtidig behandling

Rosuvastatin är ett substrat för olika transportproteiner (t.ex. OATP1B1 och BCRP). Risken för myopati (inklusive rabdomyolys) ökar när Crestor ges tillsammans med vissa läkemedel som kan öka plasmakoncentrationen av rosuvastatin på grund av interaktioner med dessa transportproteiner (t.ex. ciklosporin och vissa proteashämmare inklusive kombinationer av ritonavir med atazanavir, lopinavir och/eller tipranavir; se Varningar och försiktighet och Interaktioner). När det är möjligt bör alternativa läkemedel övervägas och, om det behövs, bör man överväga att tillfälligt avbryta behandling med Crestor. I situationer där samtidig administrering av dessa läkemedel med Crestor är oundviklig, bör nyttan och risken med samtidig behandling och dosjusteringar av Crestor noggrant övervägas (se Interaktioner).

Varningar och försiktighet

Renala effekter

Hos patienter som behandlats med högre doser av Crestor, framför allt 40 mg, har proteinuri påvisats med urinsticka. Proteinurin har huvudsakligen varit tubulär och övergående eller intermittent och inte prediktiv för akut eller progressiv njursjukdom (se Biverkningar).

Rapporteringsfrekvensen av allvarliga renala effekter vid användning efter lansering är högre vid dosering med 40 mg. Vid rutinuppföljning av patienter som behandlas med 40 mg ska en värdering av njurfunktionen övervägas.


Muskeleffekter

Skelettmuskelpåverkan, t.ex. myalgi, myopati samt i sällsynta fall rabdomyolys har rapporterats för patienter som behandlats med Crestor i samtliga doser och särskilt vid doser > 20 mg. Väldigt sällsynta fall av rabdomyolys har rapporterats vid användning av ezetimib i kombination med HMG-CoA-reduktashämmare. En farmakodynamisk interaktion kan inte uteslutas (se Interaktioner) och försiktighet bör iakttas vid samtidig användning.

Som för övriga HMG-CoA-reduktashämmare är rapporteringsfrekvensen av rabdomyolys i samband med användning av Crestor efter lansering högre vid dosering med 40 mg.


Mätning av kreatinkinas (CK)

Mätning av CK bör inte utföras efter ansträngande träning eller när andra orsaker till ökat CK-värde kan påverka bedömning av resultatet. Om CK är markant förhöjt (>5 gånger övre gränsen för normalvärdet) vid baseline bör ett nytt prov tas inom 5‑7 dagar. Om detta prov bekräftar ett CK värde på >5 gånger övre gränsen för normalvärdet bör behandling inte påbörjas.


Innan behandling

Crestor liksom andra HMG-CoA-reduktashämmare bör förskrivas med försiktighet till patienter med faktorer som predisponerar för myopati/rabdomyolys, såsom

  • nedsatt njurfunktion

  • hypotyreos

  • tidigare muskelsjukdom eller ärftlighet för sådan sjukdom

  • tidigare muskelsymtom vid behandling med annan HMG-CoA reduktashämmare eller fibrat

  • alkoholmissbruk

  • ålder >70 år

  • situationer när ökade plasmakoncentrationer kan uppstå (se Dosering, Interaktioner och Farmakokinetik)

  • samtidig användning av fibrater

För dessa patienter ska en bedömning av nyttan med behandling ställas mot eventuell risk och klinisk uppföljning rekommenderas. Om CK är markant förhöjt (>5 gånger övre gränsen för normalvärdet) vid baseline bör behandling inte påbörjas.


Under behandlingen

Patienten ska uppmanas att rapportera oförklarlig muskelvärk, muskelsvaghet eller kramper omedelbart, särskilt om den är associerad med sjukdomskänsla eller feber. Kreatinkinasvärdet (CK) bör mätas hos dessa patienter. Behandling med Crestor bör avbrytas vid kraftigt förhöjt CK-värde (>5 gånger övre gränsen för normalvärdet) eller om muskelsymtomen är svåra och orsakar dagliga besvär (även om CK-värdet ≤ 5 gånger övre gränsen för normalvärdet). Behandling med lägsta dos av Crestor eller annan HMG-CoA-reduktashämmare under noggrann uppföljning kan övervägas om symtomen försvinner och CK-värdet återgår till det normala.

Rutinkontroll av CK-värden är inte befogat för asymptomatiska patienter. Det har förekommit mycket sällsynta rapporter om en immunmedierad nekrotiserande myopati (IMNM) under eller efter behandling med statiner, inklusive rosuvastatin. IMNM karakteriseras kliniskt av proximal muskelsvaghet och förhöjt kreatinkinas i serum, vilket kvarstår trots utsättning av statinbehandling.


I kliniska studier på Crestor har ingen ökad förekomst av skelettmuskelpåverkan setts hos det mindre antal patienter som samtidigt behandlats med Crestor och andra läkemedel. En ökad incidens av myosit och myopati har dock setts för patienter som erhållit andra HMG-CoA-reduktashämmare tillsammans med fibrater (inkl gemfibrozil), ciklosporin, nikotinsyra, antimykotika (azolderivat), proteashämmare och makrolidantibiotika. Gemfibrozil ökar risken för myopati när det ges samtidigt med HMG-CoA-reduktashämmare. Kombination av Crestor och gemfibrozil rekommenderas därför inte. Nyttan med ytterligare förändring av lipidnivåer genom samtidig användning av Crestor och fibrater eller niacin ska noggrant övervägas mot den potentiella risken. Dosen 40 mg är kontraindicerad vid samtidig användning av Crestor och fibrater (Se Interaktioner och Biverkningar).


Crestor får inte administreras samtidigt med systemiska beredningar av fusidinsyra eller inom 7 dagar efter avslutad behandling med fusidinsyra. Hos patienter där användning av systemisk fusidinsyra anses vara nödvändig, ska statinbehandling avbrytas under hela den tid behandling med fusidinsyra pågår. Rapporter om rabdomyolys (i några fall med dödlig utgång) har förekommit hos patienter som fått en kombination av fusidinsyra och statiner (se Interaktioner). Patienter ska rådas att omedelbart uppsöka läkare om de upplever symtom på muskelsvaghet, smärta eller ömhet. Statinbehandlingen kan återinsättas sju dagar efter den sista dosen av fusidinsyra. I undantagsfall där långvarig behandling med systemisk fusidinsyra behövs, t.ex. vid behandling av svåra infektioner, ska behovet av samtidig administrering av Crestor och fusidinsyra övervägas från fall till fall och endast användas under noggrann medicinsk övervakning.


Crestor ska inte användas till patienter med allvarliga akuta tillstånd som medför ökad risk för myopati eller av patienter predisponerade för njursvikt sekundärt till rabdomyolys (t. ex. vid sepsis, hypotension, större operation, trauma, allvarlig metabolisk-, endokrin- eller elektrolytrubbning eller vid risk för okontrollerade krampanfall).


Levereffekter

Liksom andra HMG-CoA-reduktashämmare bör Crestor användas med försiktighet av patienter med stort alkoholintag och/eller med leversjukdom i anamnesen.


Leverfunktionsprov rekommenderas innan behandling med Crestor påbörjas och 3 månader efter behandlingsstart. Behandlingen bör avbrytas eller dosen reduceras vid aminotransferasförhöjningar över 3 gånger den övre gränsen för normalvärdet. Rapporteringsfrekvensen av allvarliga levereffekter (främst bestående av ökade levertransaminaser) vid användning efter lansering är högre vid dosering med 40 mg.


För patienter med sekundär hyperkolesterolemi orsakad av hypotyreoidism eller nefrotiskt syndrom bör den underliggande sjukdomen behandlas innan terapi med Crestor påbörjas.


Etnisk tillhörighet

Farmakokinetikstudier visar en ökad exponering hos asiater jämfört med kaukasier (se Dosering, Kontraindikationer och Farmakokinetik).


Proteashämmare

Ökad systemisk exponering för rosuvastatin har observerats hos patienter som fått rosuvastatin samtidigt som olika proteashämmare i kombination med ritonavir. Såväl fördelen med lipidsänkning genom användning av Crestor hos HIV-patienter som får proteashämmare som potentialen för ökade plasmakoncentrationer av rosuvastatin bör övervägas vid behandlingsstart och upptitrering av Crestor-doser hos patienter som behandlas med proteashämmare. Samtidig användning av vissa proteashämmare rekommenderas inte, såvida inte dosen av Crestor justeras (se Dosering och Interaktioner).


Laktosintolerans

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.


Interstitiell lungsjukdom

Undantagsvis har fall av interstitiell lungsjukdom rapporterats med vissa statiner, speciellt vid långtidsbehandling (se Biverkningar). Sjukdomen kan visa sig genom dyspne, icke-produktiv hosta och försämring av allmänt hälsotillstånd (trötthet, viktnedgång och feber). Om man misstänker att en patient utvecklat interstitiell lungsjukdom, skall statinbehandlingen sättas ut.


Diabetes mellitus

Vissa uppgifter tyder på att statiner som klass höjer blodglukos. Detta kan hos vissa patienter med hög risk att drabbas av diabetes, orsaka hyperglykemi som kräver diabetesbehandling. Denna risk uppvägs emellertid av statiners minskning av vaskulär risk, och är därför inte skäl för att avbryta statinbehandlingen. Patienter i riskzonen (med fasteglukos 5,6 till 6,9 mmol/l, BMI >30 kg/m2, förhöjda triglycerider, hypertension) ska övervakas kliniskt och biokemiskt enligt gällande föreskrifter.


I JUPITER-studien var den rapporterade frekvensen av diabetes mellitus 2,8 % för rosuvastatin och 2,3 % för placebo, främst hos patienter med fasteglukos på 5,6 till 6,9 mmol/l.


Pediatrisk population

Utvärderingen av linjär tillväxt (kroppslängd), vikt, BMI (kroppsmasseindex) och sekundära tecken på könsmognad enligt Tanners stadieindelning hos pediatriska patienter i åldern 6–17 år, som tog rosuvastatin, är begränsad till en två-årsperiod. Efter två års studiebehandling påvisades ingen effekt på tillväxt, vikt, BMI eller könsmognad (se Farmakodynamik).


I en klinisk studie på barn och ungdomar som behandlades med rosuvastatin under 52 veckor observerades förhöjda CK-värden >10xULN och muskelsymtom efter motion eller ökad fysisk aktivitet oftare än i kliniska studier på vuxna (se Biverkningar).

Interaktioner

Effekt av samtidigt administrerade läkemedel på rosuvastatin


Hämmare av transportproteiner: Rosuvastatin är ett substrat för visa transportproteiner inklusive OATP1B1 ,som är en transportör ansvarig för upptag i levern, och effluxtransportören BCRP. Samtidig administrering av Crestor med läkemedel som är hämmare av dessa transportproteiner kan leda till ökade plasmakoncentrationer av rosuvastatin och en ökad risk för myopati (se Dosering, Varningar och försiktighet och Interaktioner, tabell 1).


Ciklosporin: Vid samtidig behandling med Crestor och ciklosporin sågs i genomsnitt en 7-faldig ökning av AUC för rosuvastatin jämfört med vad som observerats hos friska frivilliga (se tabell 1). Crestor är kontraindicerat hos patienter som samtidigt får ciklosporin (se Kontraindikationer). Samtidig behandling med Crestor och ciklosporin påverkade inte plasmakoncentrationen av ciklosporin.


Proteashämmare: Även om den exakta mekanismen för interaktion är okänd, kan samtidig användning av proteashämmare starkt öka exponeringen av rosuvastatin (se tabell 1). I en farmakokinetisk studie på friska frivilliga, visade till exempel samtidig användning av 10 mg rosuvastatin och en kombinationsprodukt med två proteashämmare (300 mg atazanavir/100 mg ritonavir), ungefär en 3-faldig och 7‑faldig ökning av AUC respektive Cmax för rosuvastatin. Samtidig användning av Crestor och vissa kombinationer av proteashämmare kan övervägas efter noggrant övervägande av dosjusteringar av Crestor baserade på förväntad ökad exponering för rosuvastatin (se Dosering, Varningar och försiktighet och Interaktioner, tabell 1).


Gemfibrozil och andra lipidsänkande läkemedel: Samtidig användning av Crestor och gemfibrozil resulterade i en 2 faldig ökning av Cmax och AUC för rosuvastatin. (Se Varningar och försiktighet).


Baserat på data från specifika interaktionsstudier förväntas inga farmakokinetiskt relevanta interaktioner med fenofibrat, en farmakodynamisk interaktion kan dock inträffa. Gemfibrozil, fenofibrat, andra fibrater och lipidsänkande doser (≥ 1 g/dag) av niacin (nikotinsyra) ökar risken för myopati när det ges samtidigt med HMG-CoA reduktashämmare. Detta beror troligen på att de kan orsaka myopati i monoterapi. Dosen 40 mg är kontraindicerad vid samtidig användning med en fibrat (se Kontraindikationer och Varningar och försiktighet). Dessa patienter bör också börja med dosen 5 mg.


Ezetimib: Samtidig användning av 10 mg Crestor och 10 mg ezetimib resulterade i en 1,2-faldig ökning av AUC för rosuvastatin hos patienter med hyperkolesterolemi (tabell 1). En farmakodynamisk interaktion mellan Crestor och ezetimib, i form av biverkningar, kan dock inte uteslutas (se Varningar och försiktighet).


Antacida: Samtidig användning av Crestor och ett antacida innehållande aluminium- och magnesiumhydroxid resulterade i en minskning av plasmakoncentrationen av rosuvastatin med ca 50 %. Denna effekt minskade när antacida gavs 2 timmar efter Crestor. Den kliniska relevansen av denna interaktion har inte studerats.


Erytromycin: Samtidig administrering av Crestor och erytromycin resulterade i en minskning av AUC med 20 % och av Cmax med 30 % för rosuvastatin. Denna interaktion kan vara orsakad av ökad tarmmotilitet genererad av erytromycin.


Cytokrom P450: Resultat från in vitro- och in vivo-studier visar att rosuvastatin varken hämmar eller inducerar cytokrom P450-isoenzymer. Rosuvastatin har dessutom låg affinitet till dessa enzymer. Interaktioner på grund av cytokrom P450-baserad metabolism förväntas därför inte. Inga kliniskt relevanta interaktioner har observerats mellan rosuvastatin och flukonazol (hämmare av CYP2C9 och CYP3A4) eller ketokonazol (hämmare av CYP2A6 och CYP3A4).


Interaktioner som kräver dosjusteringar av rosuvastatin (se även tabell 1): När det är nödvändigt att administrera Crestor tillsammans med andra läkemedel som är kända för att öka exponeringen för rosuvastatin, bör doserna av Crestor justeras. Börja med en daglig dos på 5 mg av Crestor om den förväntade ökningen i exponering (AUC) är ungefär 2 faldig eller högre. Den maximala dagliga dosen av Crestor bör justeras så att den förväntade exponeringen för rosuvastatin troligen inte överstiger den vid en daglig dos på 40 mg av Crestor som tas utan interagerande läkemedel, till exempel en dos på 20 mg av Crestor tillsamman med gemfibrozil (1,9‑faldig ökning), och en dos på 10 mg av Crestor i kombination med atazanavir/ritonavir (3,1-faldig ökning).


Tabell 1. Effekt av samtidigt administrerade läkemedel på exponeringen för rosuvastatin (AUC; i fallande storleksordning) från publicerade kliniska prövningar

Dosregim för interagerande läkemedel


Dosregim för rosuvastatin

Förändring av AUC* för rosuvastatin

Ciklosporin 75 mg BID till 200 mg BID, 6 månader

10 mg OD, 10 dagar

7,1-faldig↑

Regorafenib 160 mg, OD, 14 dagar

5 mg, engångsdos


3,8‑faldig ↑

Atazanavir 300 mg/ritonavir 100 mg OD, 8 dagar

10 mg, engångsdos

3,1-faldig ↑

Velpatasvir 100 mg OD

10 mg, engångsdos

2,7‑faldig ↑

Ombitasvir 25 mg/paritaprevir 150 mg/

Ritonavir 100 mg OD/dasabuvir 400 mg BID, 14 dagar

5 mg, engångsdos

2,6-faldig ↑

Grazoprevir 200 mg/elbasvir 50 mg OD, 11 dagar

10 mg, engångsdos

2,3‑faldig ↑

Glekaprevir 400 mg/pibrentasvir 120 mg OD, 7 dagar

5 mg OD, 7 dagar

2,2‑faldig ↑

Lopinavir 400 mg/ritonavir 100 mg BID, 17 dagar

20 mg OD, 7 dagar

2,1-faldig ↑

Klopidogrel 300 mg som laddningsdos, följt av 75 mg vid 24 timmar

20 mg, engångsdos

2-faldig ↑

Gemfibrozil 600 mg BID, 7 dagar

80 mg, engångsdos

1,9-faldig ↑

Eltrombopag 75 mg OD, 5 dagar

10 mg, engångsdos

1,6-faldig ↑

Darunavir 600 mg/ritonavir 100 mg BID, 7 dagar

10 mg OD, 7 dagar

1,5-faldig ↑

Tipranavir 500 mg/ritonavir 200 mg BID, 11 dagar

10 mg, engångsdos

1,4-faldig ↑

Dronedaron 400 mg BID

Ej tillgänglig

1,4-faldig ↑

Itrakonazol 200 mg OD, 5 dagar

10 mg, engångsdos

1,4-faldig ↑**

Ezetimib 10 mg OD, 14 dagar

10 mg OD, 14 dagar

1,2-faldig ↑**

Fosamprenavir 700 mg/ritonavir 100 mg BID, 8 dagar

10 mg, engångsdos

Aleglitazar 0,3 mg, 7 dagar

40 mg, 7 dagar

Silymarin 140 mg TID, 5 dagar

10 mg, engångsdos

Fenofibrat 67 mg TID, 7 dagar

10 mg, 7 dagar

Rifampin 450 mg OD, 7 dagar

20 mg, engångsdos

Ketokonazol 200 mg BID, 7 dagar

80 mg, engångsdos

Flukonazol 200 mg OD, 11 dagar

80 mg, engångsdos

Erytromycin 500 mg QID, 7 dagar

80 mg, engångsdos

20 % ↓

Baicalin 50 mg TID, 14 dagar

20 mg, engångsdos

47 % ↓

*Data som anges som x-faldig förändring motsvarar ett enkelt förhållande mellan samtidig administrering och rosuvastatin ensamt.Data som anges som % förändring motsvarar % skillnad i förhållande till rosuvastatin ensamt.

Ökning anges som ”↑”, ingen förändring som ”↔”, minskning som ”↓”.

**Flera interaktionsstudier har genomförts med olika doser av Crestor, tabellen visar det mest signifikanta förhållandet.

OD = en gång dagligen; BID = två gånger dagligen; TID = tre gånger dagligen; QID = fyra gånger dagligen

Effekt av rosuvastatin på samtidigt administrerade läkemedel


Vitamin K antagonister: Liksom med andra HMG-CoA-reduktashämmare, kan initiering av behandling eller dosökning av Crestor resultera i en ökning av International Normalised Ratio (INR) för patienter som samtidigt behandlas med vitamin K-antagonister (t.ex. warfarin eller andra kumarinantikoagulantia). Avbruten behandling eller sänkning av dosen kan resultera i minskning av INR. I dessa fall bör INR kontrolleras.


Antikonceptionsmedel/Hormonell substitutionsbehandling (HRT): Samtidig användning av Crestor och ett antikonceptionsmedel resulterade i ökning av AUC för etinylöstradiol och norgestrel med 26 % respektive 34 %. De ökade plasmanivåerna bör tas i beaktande vid val av antikonceptionell dos. Det finns inga farmakokinetiska data vid samtidig behandling med Crestor och HRT; därför kan en liknande effekt inte uteslutas. Kombinationen har dock använts i stor omfattning i kliniska studier och tolererades då väl.


Andra läkemedel:

Digoxin: Baserat på data från specifika interaktionsstudier förväntas ingen kliniskt relevant interaktion med digoxin.


Fusidinsyra: Inga interaktionsstudier med rosuvastatin och fusidinsyra har utförts. Risken för myopati, inklusive rabdomyolys, kan öka vid samtidig administrering av systemisk fusidinsyra och statiner. Mekanismen för denna interaktion (om den är farmakodynamisk eller farmakokinetisk, eller både och) är ännu inte känd. Rapporter om rabdomyolys (i några fall med dödlig utgång) har förekommit hos patienter som fått denna kombination. Om behandling med systemisk fusidinsyra är nödvändig, ska behandlingen med Crestor avbrytas under hela den tid behandling med fusidinsyra pågår. Se även Varningar och försiktighet.


Pediatrisk population: Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna. Omfattningen av interaktioner i den pediatriska populationen är inte känd.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Crestor är kontraindicerat vid graviditet.

Vid användning av Crestor ska kvinnor i fertil ålder använda preventivmedel. Då kolesterol och andra produkter i kolesterolsyntesen är nödvändiga för fostrets utveckling överväger den potentiella risken nyttan med behandlingen för gravida kvinnor. Djurstudier har givit vissa bevis för reproduktiv toxicitet (Se Prekliniska uppgifter) Om en patient blir gravid under behandling med rosuvastatin ska behandlingen omedelbart avbrytas.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Crestor är kontraindicerat vid amning.

Hos råttor utsöndras rosuvastatin i modersmjölken. Det finns inga humandata för eventuell utsöndring i modersmjölk (se Kontraindikationer).

Trafik

Påverkan av Crestor på förmågan att köra bil eller sköta maskiner har inte studerats men de farmakodynamiska egenskaperna tyder på att denna förmåga inte påverkas. Patienter som kör bil eller sköter maskiner bör informeras om att yrsel kan uppträda under behandlingen.

Biverkningar

De biverkningar som ses med Crestor är vanligen milda och övergående. Färre än 4 % av de patienter som behandlats med Crestor i kliniska studier avbröt studien pga. biverkningar.


Tabell över biverkningar

Baserat på data från kliniska studier och omfattande erfarenhet efter marknadsintroduktion presenterar följande tabell rosuvastatins biverkningsprofil. De biverkningar som anges nedan klassificeras efter frekvens och organsystem.


Beräknade biverkningsfrekvenser rangordnas enligt följande konvention: Vanliga (≥1/100, <1/10); Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); Mycket sällsynta (<1/10 000); Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Tabell 2. Biverkningar baserade på data från kliniska studier och erfarenhet efter marknadsintroduktion

Organ­system

Vanliga

Mindrevanliga

Sällsynta

Mycketsällsynta

Ingenkändfrekvens

Blodet och lymf­systemet

  

Trombocytopeni

  

Immun­systemet

  

Överkänslighets­reaktioner inklusive angio­ödem

  

Endokrina systemet

Diabetes mellitus1

    

Psykiska störningar

    

Depression

Centrala och perifera nerv­systemet

Huvud­värk

Yrsel

  

Poly­neuropati

Minnes­förlust

Perifer neuropati

Sömn­störningar (inklusive insomni och mardrömmar)

Andnings­vägar, bröstkorg och mediastinum

    

Hosta

Dyspné

Magtarm­kanalen

För­stoppning

Illa­mående

Buksmärta

 

Pankreatit

 

Diarré

Lever och gallvägar

  

Förhöjda lever­transaminaser

Ikterus

Hepatit

 

Hud och subkutan vävnad

 

Klåda

Utslag

Urticaria

  

Stevens-Johnsons syndrom

Muskulo­skeletala systemet och bindväv

Myalgi

 

Myopati (inklusive myosit)

Rabdo­myolys

Lupusliknande syndrom

Muskelruptur

Artralgi

Sensjukdomar, ibland med ruptur som komplikation.

Immun­medierad nekrotiserande myopati

Njurar och urinvägar

   

Hematuri

 

Reproduktions­organ och bröstkörtel

   

Gynekomasti

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings­stället

Asteni

   

Ödem

1 Frekvensen är beroende av förekomst eller avsaknad av riskfaktorer (fasteglukos ≥ 5,6 mmol/l, BMI >30 kg/m2, förhöjda triglycerider, hypertension i anamnesen).

Liksom för andra HMG-CoA-reduktashämmare tenderar biverkningarna att vara dosberoende.


Renala effekter: Proteinuri, huvudsakligen tubulär, har påvisats med urinsticka hos patienter som behandlats med Crestor. Förändring från inget eller spår till 2+ eller mer har setts någon gång hos <1% av dem som behandlats med 10 eller 20 mg och hos ca 3% av de som behandlats med 40 mg. Vid behandling med 20 mg sågs en ringa ökning från inget eller spår till 1+. I de flesta fall minskar eller försvinner proteinurin spontant vid fortsatt behandling. Granskning av data från kliniska studier och erfarenheter efter lansering fram tills idag har inte visat på något samband mellan proteinuri och akut eller progressiv njursjukdom.


Hematuri har observerats hos patienter som behandlats med Crestor men data från kliniska studier visar att förekomsten är låg.


Skelettmuskelpåverkan: Skelettmuskelpåverkan, t.ex. myalgi, myopati (inklusive myosit) samt i sällsynta fall rabdomyolys med eller utan akut njursvikt har rapporterats för patienter som behandlats med Crestor i samtliga doser och särskilt vid doser > 20 mg.


En dosrelaterad ökning av CK har observerats hos patienter som behandlats med rosuvastatin. I majoriteten av fallen var effekterna milda, asymptomatiska och övergående. Behandling med Crestor bör avbrytas vid förhöjt CK-värde (>5 gånger övre gränsen för normalvärdet) (se Varningar och försiktighet).


Leverpåverkan: Liksom för andra HMG-CoA reduktashämmare har en dosrelaterad ökning av transaminaser observerats hos ett mindre antal patienter som behandlats med rosuvastatin. I majoriteten av fallen var effekterna milda, asymptomatiska och övergående.


Följande biverkningar har rapporterats för vissa statiner:

Sexuell dysfunktion

Undantagsvis fall av interstitiell lungsjukdom, speciellt vid långtidsbehandling (se Varningar och försiktighet).


Rapporteringsfrekvensen av rabdomyolys, allvarliga renala effekter och allvarliga levereffekter (främst bestående av ökade levertransaminaser) är högre vid dosering med 40 mg.


Pediatrisk population: Förhöjda kreatinkinasvärden >10xULN och muskelsymtom efter motion eller ökad fysisk aktivitet observerades oftare i en 52-veckors klinisk studie på barn och ungdomar än hos vuxna (se Varningar och försiktighet). För övrigt var säkerhetsprofilen för rosuvastatin hos barn och ungdomar jämförbar med den för vuxna.

Överdosering

Det finns ingen specifik behandling vid överdos. Patienten behandlas symtomatiskt och stödjande åtgärder ska vidtas. Leverfunktion och CK-värden bör övervakas. Hemodialys är troligen inte till någon nytta.

Farmakodynamik


Verkningsmekanism

Rosuvastatin är en selektiv och kompetitiv hämmare av HMG-CoA-reduktas, det hastighetsbestämmande enzym som omvandlar 3-hydroxi-3-metylglutaryl coenzym A till mevalonat, en prekursor till kolesterol. Det primära verkningsstället för rosuvastatin är levern vilket är målorganet för kolesterolreduktion.


Rosuvastatin ökar antalet hepatiska LDL-receptorer på cellytan, förbättrar upptag och katabolism av LDL samt hämmar hepatisk syntes av VLDL och minskar därigenom det totala antalet VLDL-och LDL-partiklar.


Farmakodynamisk effekt

Crestor sänker LDL-kolesterol, totalkolesterol och triglycerider samt höjer HDL-kolesterol. Crestor sänker också ApoB, non-HDL, VLDLC, VLDL-TG och höjer ApoA-I (se tabell 3). Crestor minskar LDL/HDL, total kolesterol/HDL, non-HDL/HDL och ApoB/ApoA-I kvoterna.


Tabell 3. Dos-respons för patienter med primär hyperkolesterolemi (typ IIa och IIb)

(genomsnittlig förändring från baseline i procent)


Dos (mg)

N

LDL

Total-kolesterol

HDL

TG

nonHDL

ApoB

ApoA-I

Placebo

13

-7

-5

3

-3

-7

-3

0

5

17

-45

-33

13

-35

-44

-38

4

10

17

-52

-36

14

-10

-48

-42

4

20

17

-55

-40

8

-23

-51

-46

5

40

18

-63

-46

10

-28

-60

-54

0


Terapeutiskt svar ses inom 1 vecka efter påbörjad behandling med Crestor och 90 % av maximal effekt uppnås oftast inom 2 veckor. Maximal effekt uppnås inom 4 veckor och kvarstår vid fortsatt behandling.


Klinisk effekt och säkerhet

Crestor är effektivt för vuxna patienter med hyperkolesterolemi, med eller utan hypertriglyceridemi, oberoende av etnisk grupp, kön och ålder samt för särskilda patientgrupper såsom diabetiker och patienter med familjär hyperkolesterolemi.


Poolade fas III data visar att Crestor är effektivt för behandling av majoriteten av patienter med typ IIa och IIb hyperkolesterolemi (genomsnittligt LDL-kolesterol ca 4,8 mmol/l vid baseline) till behandlingsmål fastställda av European Atherosclerosis Society (EAS; 1998); ca 80 % av patienterna behandlade med Crestor 10 mg nådde behandlingsmål för LDL-kolesterol (EAS; < 3,0 mmol/l).


I en stor studie på patienter med heterozygot familjär hyperkolesterolemi behandlades 435 patienter med 20 mg till 80 mg Crestor via forcerad titrering. Samtliga doser av Crestor visade en positiv effekt på lipidfraktioner och att nå uppställda behandlingsmål. Efter titrering till 40 mg (12 veckors behandling) hade LDL-kolesterol sänkts med 53 %. Trettiotre procent (33 %) av patienterna nådde mål för LDL-kolesterol (<3,0 mmol/l).


I en öppen studie (forcerad titrering) behandlades 42 patienter (inklusive 8 pediatriska patienter) med homozygot familjär hyperkolesterolemi med Crestor 20‑40 mg. I den totala studiepopulationen var den genomsnittliga LDL sänkningen 22 %.


I kliniska studier på ett begränsat antal patienter har Crestor visats ge additativ effekt på sänkning av triglycerider i kombination med fenofibrat och på höjning av HDL-kolesterol i kombination med niacin. (Se Varningar och försiktighet)


I en multi-center, dubbelblind, placebokontrollerad klinisk studie (METEOR), randomiserades 984 patienter mellan 45 och 70 år med låg risk för koronar hjärtsjukdom (definierad som Framingham risk <10 % under 10 år), med genomsnittligt LDL-C på 4,0 mmol/l (154,5 mg/dl), men med subklinisk arterioskleros (detekterad med Carotid Intima media Thickness) till 40 mg rosuvastatin en gång dagligen eller placebo under 2 år. Rosuvastatin fördröjde signifikant graden av progression av maximum CIMT för de 12 platserna i halspulsådern jämfört med placebo med -0,0145 mm/år [95 % konfidensintervall -0,0196, -0,0093; p<0,0001]. Förändringen från baseline var -0,0014 mm/år (-0,12 %/år (icke-signifikant)) för rosuvastatin jämfört med en progression på +0,0131 mm/år (1,12 %/år (p<0,0001)) för placebo. Ingen direkt korrelation mellan minskning av CIMT och reduktion av risk för kardiovaskulära händelser har ännu visats. Populationen som studerades i METEOR hade låg risk för koronar hjärtsjukdom och representerar inte målgruppen för Crestor 40 mg. Dosen 40 mg bör endast förskrivas till patienter med svår hyperkolosterolemi och hög kardiovaskulär risk (se Dosering).


I studien Justification for the Use of Statins in Primary Prevention: An Intervention Trial Evaluating Rosuvastatin (JUPITER) utvärderades effekten av rosuvastatin på förekomsten av större kardiovaskulära händelser till följd av ateroskleros hos 17 802 män (≥50 år) och kvinnor (≥60 år).


Studiedeltagarna randomiserades till att erhålla placebo (n=8 901) eller rosuvastatin 20 mg en gång dagligen (n=8 901) och följdes under en medelduration på 2 år.


LDL-kolesterol reducerades med 45 % (p<0,001) i rosuvastatingruppen jämfört med placebogruppen.


I en post hoc-subgruppsanalys av högriskpatienter med en Framingham risk score vid baseline >20 % (1 558 patienter) förelåg en signifikant reduktion av det kombinerade effektmåttet kardiovaskulär död, stroke och hjärtinfarkt (p=0,028) med rosuvastatinbehandling jämfört med placebo. Den absoluta riskreduktionen uttryckt i händelsefrekvens per 1 000 patientår var 8,8. Den totala mortaliteten var oförändrad i denna högriskgrupp (p=0,193). I en post hoc- subgruppsanalys av högriskpatienter (totalt 9 302 patienter) med en SCORE-risk vid baseline ≥5 % (extrapolerad för att inkludera patienter över 65 år) förelåg en signifikant reduktion av det kombinerade effektmåttet kardiovaskulär död, stroke och hjärtinfarkt (p=0,0003) med rosuvastatinbehandling jämfört med placebo. Den absoluta riskreduktionen uttryckt i händelsefrekvens var 5,1 per 1000 patientår. Den totala mortaliteten var oförändrad i denna högriskgrupp (p=0,076).


I JUPITER-studien avbröt 6,6 % av rosuvastatinbehandlade och 6,2 % av placebobehandlade patienter användningen av studieläkemedlen på grund av en biverkning. De vanligaste biverkningarna som ledde till avbrytande av behandlingen var: myalgi (0,3 % rosuvastatin, 0,2 % placebo), buksmärtor (0,03 % rosuvastatin, 0,02 % placebo) och hudutslag (0,02 % rosuvastatin, 0,03 % placebo). De vanligaste biverkningarna som förekom i minst lika hög frekvens som med placebo var urinvägsinfektion (8,7 % rosuvastatin, 8,6 % placebo), nasofaryngit (7,6 % rosuvastatin, 7,2 % placebo), ryggsmärtor (7,6 % rosuvastatin, 6,9 % placebo) och myalgi (7,6 % rosuvastatin, 6,6 % placebo).


Pediatrisk population

I en dubbelblind, randomiserad, multicenter, placebokontrollerad 12-veckorsstudie (n=176, 97 pojkar och 79 flickor) följd av en öppen 40-veckors dostitreringsfas med rosuvastatin (n=173, 96 pojkar och 77 flickor) erhöll patienter i åldern 10 till 17 år (Tanner-stadium II–V, flickor minst 1 år efter menarche) med heterozygot familjär hyperkolesterolemi rosuvastatin 5, 10 eller 20 mg eller placebo dagligen under 12 veckor, varefter alla erhöll rosuvastatin dagligen under 40 veckor. Vid studiestart var cirka 30 % av patienterna i åldern 10 till 13 år och cirka 17 %, 18 %, 40 % respektive 25 % befann sig i Tanner-stadium II, III, IV respektive V.


LDL-C reducerades med 38,3 %, 44,6 % respektive 50,0 % av rosuvastatin 5, 10 respektive 20 mg, jämfört med 0,7% för placebo.


I slutet av den 40 veckor öppna titreringen till måldos perioden, med dosering på upp till maximalt 20 mg en gång dagligen, hade 70 av 173 patienter (40,5 %) uppnått LDL-C-målet på mindre än 2,8 mmol/l.


Efter 52 veckors studiebehandling påvisades ingen effekt på tillväxt, vikt, BMI eller könsmognad (se Varningar och försiktighet). Denna studie (n=176) lämpade sig ej för jämförelse av sällsynta biverkningar av läkemedlet.


Rosuvastatin studerades också i en 2-årig öppen studie med titrering till måldos, där 198 barn i åldern 6–17 år med heterozygot familjär hyperkolesterolemi deltog (88 pojkar och 110 flickor), Tannerstadium <II–V). Startdosen var 5 mg rosuvastatin en gång dagligen för samtliga patienter. Patienterna i åldern 6–9 år (n=64) kunde upptitreras till en max-dos om 10 mg en gång dagligen, medan max-dosen för patienterna i åldern 10–17 år (n=134) var 20 mg en gång dagligen.


Efter 24 månaders behandling med rosuvastatin var den genomsnittliga minskningen av minsta kvadratmedelvärdet (LS) från baslinjen för LDL-C -43 % (vid baslinjen: 236 mg/dl, månad 24: 133 mg/dl). För de olika åldersgrupperna var genomsnittlig minskning av LS från baslinjen för LDL-C -43 % (vid baslinjen: 234 mg/dl, månad 24: 124 mg/dl), -45 % (vid baslinjen: 234 mg/dl, 124 mg/dl ) och -35% (vid baslinjen: 241 mg/dl, månad 24: 153 mg/dl) för åldersgruppen 6 till <10, 10 till <14 respektive 14 till <18 år.


Rosuvastatin 5 mg, 10 mg och 20 mg uppnådde även statistiskt signifikanta genomsnittliga förändringar från baslinjen för följande sekundära lipid- och lipoproteinvariabler: HDL-C, TC, non-HDL-C, LDL-C/HDL-C, TC/HDL-C, TG/HDL-C, non‑HDL-C/HDL-C, ApoB och ApoB/ApoA-1. Förändringarna var samtliga i riktning mot förbättrad lipidrespons och kvarstod under 2 år.


Inga effekter på tillväxt, vikt, BMI eller könsmognad kunde påvisas efter 24 månaders behandling (se Varningar och försiktighet).


Rosuvastatin studerades i en randomiserad, dubbelblind placebokontrollerad överkorsningsstudie på flera center med en dos på 20 mg en gång dagligen jämfört med placebo hos 14 barn och ungdomar (i åldern 6–17 år) med homozygot familjär hyperkolesterolemi. Studien inkluderade en 4 veckors inledningsfas under vilken patienterna behandlades med 10 mg rosuvastatin, en överkorsningsfas som bestod av en 6 veckors period med 20 mg rosuvastatin före eller efter en 6 veckors period med placebo och en 12 veckors underhållsfas under vilken alla patienter behandlades med 20 mg rosuvastatin. Patienter som fick ezetimib eller aferesbehandling när de började i studien fortsatte behandlingen under hela den tid studien pågick.


En statistiskt signifikant minskning (p=0,005) i LDL-kolesterol (22,3 %, 85,4 mg/dl eller 2,2 mmol/l) observerades efter 6 veckors behandling med 20 mg rosuvastatin jämfört med placebo. Statistiskt signifikanta minskningar i totalkolesterol (20,1 %, p=0,003), non-HDL-kolesterol (22,9 %, p=0,003) och ApoB (17,1 %, p=0,024) observerades. Minskningar sågs också i TG, LDL-kolesterol/HDL-kolesterol, totalkolesterol/HDL‑kolesterol, non-HDL-kolesterol/HDL-kolesterol och ApoB/ApoA-1 efter 6 veckors behandling med 20 mg rosuvastatin jämfört med placebo. Minskningen i LDLkolesterol efter 6 veckors behandling med 20 rosuvastatin efter 6 veckors behandling med placebo kvarstod under 12 veckors kontinuerlig behandling. En patient hade en ytterligare minskning i LDL-kolesterol (8,0 %), totalt kolesterol (6,7 %) och non‑HDLkolesterol (7,4 %) efter 6 veckors behandling med 40 mg efter upptitrering.


Under en förlängd öppen behandling av 9 av dessa patienter med 20 mg rosuvastatin i upp till 90 veckor, upprätthölls reduktionen av LDL-kolesterol inom intervallet 12,1 % till 21,3 %.


Hos 7 utvärderingsbara barn och ungdomar (i åldern 8–17 år) med homozygot familjär hyperkolesterolemi (se ovan) i den öppna studien med forcerad titrering, var den procentuella minskningen i LDL-kolesterol (21,0 %), totalkolesterol (19,2 %) och non-HDL-kolesterol (21,0 %) från studiestarten efter 6 veckors behandling med 20 mg rosuvastatin konsekvent med den procentuella minskningen i den ovannämnda studien hos barn och ungdomar med homozygot familjär hyperkolesterolemi.


Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för rosuvastatin för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av homozygot familjär hyperkolesterolemi, primär kombinerad dyslipidemi och som prevention mot kardiovaskulära händelser (information om pediatrisk användning finns under Dosering).

Farmakokinetik

Absorption: Efter oral administrering uppnås maximal plasmakoncentration efter ca 5 timmar. Absolut biotillgänglighet är ca 20 %.


Distribution: Rosuvastatin tas upp i betydande grad i levern, det primära organet för kolesterolsyntes och LDL-clearance. Distributionsvolymen är ca 134 liter. Proteinbindningsgraden är ca 90 %. Rosuvastatin binds i huvudsak till albumin.


Metabolism: Rosuvastatin metaboliseras endast till en liten del (ca 10 %). In vitro metabolism studier på humana hepatocyter indikerar att rosuvastatin har låg affinitet till cytokrom P450-baserad metabolism. CYP2C9 är det isoenzym som är huvudsakligen involverat och CYP2C19, CYP3A4 och CYP2D6 deltar i mindre omfattning. De huvudsakliga metaboliterna är N-desmetylmetaboliten och laktonmetaboliten. N-desmetylmetaboliten är ca 50 % mindre aktiv än rosuvastatin medan laktonmetaboliten anses vara inaktiv. Rosuvastatin står för mer än 90 % av hämningen av HMG-CoA-reduktas.


Utsöndring: Ca 90 % av rosuvastatin utsöndras oförändrat i faeces (kombination av absorberad och icke-absorberad substans) och resterande del utsöndras i urin. Ca 5 % utsöndras oförändrat i urin. Halveringstiden är ca 19 timmar och ökar inte med ökande dos. Medelplasmaclearance är ca 50 l/h (variationskoefficient 21,7 %). Liksom för andra HMG-CoA-reduktashämmare är transportproteinet OATP-C involverat vid upptag i levern. Detta protein är av betydelse vid hepatisk elimination av rosuvastatin.


Linjäritet: Systemisk exponering av rosuvastatin ökar proportionellt med ökad dos. Ingen förändring i farmakokinetiska egenskaper ses vid upprepad dosering.


Särskilda patientgrupper:

Ålder och kön: Inga kliniskt relevanta skillnader i farmakokinetik har setts beroende på ålder eller kön hos vuxna. Exponeringen hos barn och ungdomar med heterozygot familjär hyperkolesterolemi förefaller vara liknande eller lägre än exponeringen hos vuxna patienter med dyslipidemi (se “Pediatrisk population” nedan).


Etnisk tillhörighet: Farmakokinetikstudier visar en ca tvåfaldig ökning av median AUC och Cmax hos asiater (japaner, kineser, filippinare, vietnameser och koreaner) jämfört med kaukasier. Asiatindier visar en ca 1,3-faldig ökning av median AUC och Cmax. En populationsfarmakokinetisk analys visade inte på några kliniskt relevanta skillnader i farmakokinetik mellan kaukasier och svarta.


Nedsatt njurfunktion: I en studie på personer med olika grad av njurfunktionsnedsättning sågs att lätt till måttligt nedsatt njurfunktion inte påverkar plasmakoncentrationen av rosuvastatin eller N-desmetylmetaboliten. Personer med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) hade en 3-faldig ökning av plasmakoncentrationen av rosuvastatin och en 9-faldig ökning av N-desmetylmetabolitkoncentrationen jämfört med friska frivilliga. Plasmakoncentrationen vid steady-state för patienter som genomgår hemodialys var ca 50 % högre än hos friska frivilliga.


Nedsatt leverfunktion: I en studie på personer med olika grad av nedsatt leverfunktion sågs inga tecken på ökad exponering av rosuvastatin hos personer med Child-Pugh score 7 eller lägre. Hos två personer med Child-Pugh score 8 och 9 sågs dock en ökad systemisk exponering på minst 2 gånger jämfört med personer med lägre Child-Pugh score. Det finns inga data för patienter med Child-Pugh score över 9.


Genetiska polymorfismer: Disposition för HMG-CoA-reduktashämmare, inklusive rosuvastatin, involverar transportproteiner för OATP1B1 och BCRP. Hos patienter med genetiska polymorfismer i SLCO1B1 (OATP1B1) och/eller ABCG2 (BCRP) finns det risk för ökad exponering för rosuvastatin. Individuella polymorfismer i SLCO1B1 c.521CC och ABCG2 c.421AA är förknippade med högre exponering för rosuvastatin (AUC) jämfört med genotyperna SLCO1B1 c.521TT eller ABCG2 c.421CC. Denna specifika genotypning är inte vedertagen in klinisk praxis, men för patienter som man vet har dessa typer av polymorfismer rekommenderas en lägre daglig dos av Crestor.


Pediatrisk population: Två farmakokinetiska studier med rosuvastatin (i tablettform) givet till pediatriska patienter i åldern 10 till 17 eller 6 till 17 år med heterozygot familjär hyperkolesterolemi (totalt 214 patienter) visade att exponeringen hos pediatriska patienter förefaller jämförbar med eller lägre än exponeringen hos vuxna patienter. Exponeringen för rosuvastatin var förutsägbar vad gäller dos och tid under en 2-årsperiod.

Prekliniska uppgifter

Studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Specifika tester för effekter på hERG har inte utvärderats Biverkningar som inte observerades i kliniska studier, men som sågs hos djur vid exponeringsnivåer liknande kliniska exponeringsnivåer var följande: I toxicitetsstudier vid upprepad dosering observerades histopatologiska leverförändringar, troligen på grund av den farmakologiska effekten av rosuvastatin hos mus, råtta och i mindre utsträckning med effekter på gallblåsa hos hundar men inte hos apor. Därtill observerades testikulär toxicitet hos apor och hundar vid högre doser. Reproduktionstoxicitet var tydlig hos råttor, med minskad kullstorlek, vikt och överlevnad vid maternellt toxiska doser, vilka gav flera gånger högre exponering än de nivåer som ses vid terapeutiska doser.

Innehåll

5 mg: Varje tablett innehåller 5 mg rosuvastatin (som rosuvastatinkalcium) och 94,88 mg laktosmonohydrat.

10 mg: Varje tablett innehåller 10 mg rosuvastatin (som rosuvastatinkalcium) och 91,3 mg laktosmonohydrat.

20 mg: Varje tablett innehåller 20 mg rosuvastatin (som rosuvastatinkalcium) och 182,6 mg laktosmonohydrat.

40 mg: Varje tablett innehåller 40 mg rosuvastatin (som rosuvastatinkalcium) och 168,32 mg laktosmonohydrat.


Förteckning över hjälpämnen: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, kalciumfosfat, krospovidon, magnesiumstearat, laktosmonohydrat, hypromellos, triacetin, titanidioxid (E171), järnoxid, gul (E172) (5 mg tablett), järnoxid, röd (E172) (10 mg, 20 mg och 40 mg tabletter)

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Rosuvastatin

Miljörisk: Användning av rosuvastatin har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Rosuvastatin bryts ned i miljön.
Bioackumulering: Rosuvastatin har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

PEC/PNEC = 0.042 μg/L/1.8 μg/L = 0.023

 PEC/PNEC ≤ 0.1


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)


The PEC is based on following data:


PEC (µg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100)

PEC (µg/L) = 1.5*10-6*A*(100-R)


A (kg/year) = total sold amount API in Sweden year 2017, data from IQVIA (former IMS Health and Quintiles).

R (%) = removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization,

hydrolysis or biodegradation) = 0 if no data is available.

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (ref.1)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default)(ref.1)

(Note: The factor 109 converts the quantity used from kg to μg).


A = 283.03 kg 

R = 0

PEC = 1.5 * 10-6 * 283.03 * (100-0) = 0.042 μg/L


Metabolism 

Rosuvastatin calcium undergoes limited metabolism (approximately 10%), mainly to the N-desmethyl form, and 90% is eliminated as unchanged drug in the faeces with the remainder being excreted in the urine (Ref.2).


Ecotoxicity data


Endpoint

Species

Common Name

Method

Time

Result

Reference

NOEC - Based on Largest Specific Growth Rate

Microcystis aeruginosa

Cyano-bacterium (Blue-Green Alga)

US FDA Technical Assistance Document 4.01

16 d

330 mg/L

Note 1

3

LOEC - Based on Largest Specific Growth Rate

640 mg/L

Note 1

NOEC - Based on Largest Specific Growth Rate

96 h

330 mg/L Note 1

ErC50 - Based on Largest Specific Growth Rate

>640 mg/L

Note 1

NOEC - Based on Maximum Standing Crop

16 d

640 mg/L

Note 1

LOEC - Based on Maximum Standing Crop

>640 mg/L

Note 1

NOEC - Based on Largest Specific Growth Rate

Pseudokirchneriella subcapitata (formerly known as Selenastrum capri-cornutum)

Green Alga

US FDA Technical Assistance Document 4.01

10 d

350 mg/L

Note 1

4

LOEC - Based on Largest Specific Growth Rate

800 mg/L

Note 1

NOEC - Based on Largest Specific Growth Rate

96 h

350 mg/L

Note 1

ErC50 - Based on Largest Specific Growth Rate

>800 mg/L

Note 1

NOEC - Based on Maximum Standing Crop

10 d

350 mg/L

Note 1

LOEC - Based on Maximum Standing Crop

800 mg/L

Note 1

LC50

Daphnia magna

Giant Water Flea

US FDA Technical Assistance Document

4.09

48 h

>0.32 mg/L

Note 2

5

LC50

21 d

0.17 mg/L

Note 2

NOEC - Based on Overall Endpoints

Note 3

0.018 mg/L

Note 2

LOEC- Based on Overall Endpoints

Note 3

0.032 mg/L

Note 2

EC50 - Based on Immobili-sation

OECD 202 Part I

92/69/EEC

48 h

63 mg/L

Note 2

6

NOEC - Based on Immobili-sation

OECD 202

92/69/EEC

48 h

5.6 mg/L

Note 2

NOEC - Based on Overall Endpoints

Note 4

Chironomus riparius

Midge

OECD 218

28 d

10 mg/kg (Dry weight)

Note 5

7

LOEC - Based on Overall Endpoints

Note 4

>10 mg/kg (Dry weight)

Note 5

LC50

Oncorhynchus mykiss

Rainbow Trout

US FDA Technical Assistance Document 4.11

96 h

>1000 mg/L

Note 2

8

NOEC - Based on Mortality & Symptoms of Toxicity

1000 mg/L

Note 2

LC50

Lepomis macrochirus

Bluegill Sunfish

US FDA Technical Assistance Document 4.11

96 h

>1000 mg/L

Note 2

9

NOEC - Based on Mortality & Symptoms of Toxicity

560 mg/L

Note 2

NOEC - Based on Overall Endpoints

Note 6

Pimephales promelas

Fathead Minnow

OECD 210

32 d (28 d post-hatch)

1.0 mg/L

Note 2

10

LOEC - Based on Overall Endpoints

Note 6

Pimephales promelas

Fathead Minnow

OECD 210

32 d (28 d post-hatch)

3.2 mg/L

Note 2

EC50 - Based on Activated Sludge Respiration Inhibition

-

-

OECD 209

ETAD 103

3 h

> 100 mg/L

Note 6

11

NOEC - Based on Activated Sludge Respiration Inhibition

100 mg/L

Note 6

Note 1: Results are expressed as time weighted mean measured concentrations.

Note 2: Concentrations were confirmed by analysis, and results expressed as nominal.
Note 3: The population relevant endpoints measured were length and number of surviving offspring.

Note 4: The population relevant endpoints measured were mean and individual emergence times, total number of emerged adult insects and their sex ratio.

Note 5: Concentrations were confirmed by radiochemical analysis, and results expressed as nominal concentrations.

Note 6: The population relevant endpoints measured were survival, hatchability, length and dry weight.


PNEC (Predicted No Effect Concentration)

Long-term tests have been undertaken for species from three trophic levels, based on internationally accepted guidelines. Therefore, the PNEC is based on the chronic toxicity to the giant water flea (Daphnia magna), the most sensitive species, and an assessment factor of 10 is applied, in accordance with ECHA (Ref. 12).


PNEC = 18/10 = 1.8 µg/L


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)


PEC/PNEC = 0.042 / 1.8 μg/L = 0.023

i.e. PEC/PNEC ≤ 0.1 which justifies the phrase “Use of rosuvastatin calcium has been considered to result in insignificant environmental risk”.


In Swedish: “Användning av rosuvastatinkalcium har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan” under the heading “Miljörisk”.


Environmental Fate Data


Endpoint

Method

Test Substance Concentration

Time

Result

Reference

Photolysis Half-life

US FDA Technical Assistance Document 3.10

EPA OPPTS 835.2210

61.7 mg/L

-

T1/2 = 7.7 min (Measured)

13

Photolysis Half-life

-

T1/2 = 12.4 min (Estimated at 50°N in summer)

Percentage Hydrolysis

US FDA Technical Assistance Document 3.09

50 mg/L

5 d

< 10 % @

pH 5,7 or 9

14

Hydrolysis Half-life

-

-

T1/2 ≥ 1 yr (Estimated)

Percentage Biodegradation

OECD 301F

50 and 100 mg/L

28 d

<10 % ThOD

15

COD

-

-

-

1.22 g O2/g

BOD

OECD 301F

50 - 100 mg/L

28 d

<0.1 g O2/g

Percentage Dissolved Organic Carbon Removal

<10 %

Percentage Compound Removal

0 %

Percentage Anaerobic Biodegradation

ISO 11734

25 and 50 mg/L Carbon

56 d

<5 % Gas production

16

Percentage Anaerobic Compound Removal

3 - 4 %

Percentage Biodegradation

Modified OECD 302B

1 mg/L and 45 mg/L

28 d

< 1 % Mineralisation

17

Percentage Compound Removal

80 %

(Primary Degradation)

Biodegradation Half-life

1 mg/L

T1/2 = 3.1 d

(Primary Degradation)

Biodegradation Half-life

45 mg/L

T1/2 = 5.2 d

(Primary Degradation)

Degradation Half-life from Aqueous Layer

(sediment from Choptank River)

OECD 308

0.1 mg/kg in Low Organic Matter Content Sediment/Water System

103 d

DT50 = 4.4 d

18

Degradation Half-life from Aqueous Layer

sediment from Choptank River)

OECD 308

1.0 mg/ kg in Low Organic Matter Content Sediment/Water System

103 d

DT50 = 5.2 d

Degradation Half-life from Aqueous Layer
(sediment from Brandywine creek)

0.1 mg/kg in High Organic Matter Content Sediment/Water System

DT50 = 10.5 d

Degradation Half-life from Aqueous Layer

(sediment from Brandywine creek)

1.0 mg/kg in High Organic Matter Content Sediment/Water System

DT50 = 4.2 d

Ultimate Biodegradation

0.1 mg/kg in High Organic Matter Content Sediment/Water System

0.5 - 1.2 %

(Mineralisation)

Ultimate Biodegradation

1.0 mg/kg in High Organic Matter Content Sediment/Water System

0.4 %

(Mineralisation)

Ultimate Biodegradation

0.1 mg/kg in Low Organic Matter Content Sediment/Water System

1.3 - 2.3 %

(Mineralisation)

Ultimate Biodegradation

1.0 mg/kg in Low Organic Matter Content Sediment/Water System

0.6 %

(Mineralisation)

Partition Coefficient Octanol Water

UD FDA Technical Assistance Document 3.02

100 and 1000 mg/L

-

Log P = 1.79 to 1.80 @ pH 5

Log P = 0.26 to 0.30 @ pH 7

Log P = -0.90 to ‑0.97 @ pH 9

19

Biodegradation

Aerobic biodegradation

The aerobic biodegradation of rosuvastatin calcium was assessed according to guideline OECD 301F (ready biodegradability) (ref 15). The results showed that rosuvastatin calcium is not readily biodegradable, with <10% biodegradation after 28 days.


In addition, rosuvastatin calcium is not inherently biodegradable (OECD 302B) (ref 17).


Anaerobic biodegradation

The anaerobic biodegradation of rosuvastatin calcium was assessed according to guideline ISO 11734, UK HMSO (ref 16). Rosuvastatin calcium was shown to be not biodegradable (<5%) under the anaerobic conditions of the test over a period of 56 days.


Aerobic transformation in aquatic sediment systems

The biodegradation of rosuvastatin calcium in aquatic sediment systems was assessed according to the OECD Test Guideline 308. In this test two different sediments were used, one with highand one with low organic matter content. Radiolabelled test substance was dosed into the overlying water and the subsequent dissipation from the water phase, and partitioning and/or degradation in the sediment, was observed over the 103-day test period. For the 1.0 mg/kg high organic sediment, a number of different extraction solvents (acetone, chloroform, hexane, methanol) with 50 mg/L sodium bicarbonate and water, were used to remove radioactivity associated sediment in addition to acidified acetonitrile/ethyl acetate (solvent used throughout the study). Overall, only a small percentage of dosed radioactivity was removed with the additional solvents.


Rosuvastatin calcium demonstrated rapid transformation in each sediment-water type at concentrations of 0.1 and 1.0 mg/kg. The major loss process of rosuvastatin calcium in the test systems was attributable to extensive primary degradation of parent in the aqueous layer, with minimal partitioning of rosuvastatin calcium to sediment in the low organic matter vessels and half of the radioactivity partitioning to sediment in the high organic matter vessels. Less than 10% of the applied radioactivity remained as bound residues on any of the sediments. The maximum percentage of dosed radioactivity recovered as rosuvastatin calcium from the sediment-water test systems at Day 103 was 1.4%. Good mass balances were obtained throughout the study.


Degradation classification

Overall, the evidence from the aquatic-sediment transformation study suggests that rosuvastatin calcium is degraded in the environment (DT50 <32d).


Therefore rosuvastatin calcium has been assigned the phrase “Rosuvastatin calcium is degraded in the environment”. 


In Swedish: “Rosuvastatinkalcium bryts ned i miljön” under the heading “Nedbrytning”.


Hydrolysis

Rosuvastatin calcium is hydrolytically stable, with an estimated half-life of ≥ 1 year at 25°C (Technical Assistance Document 3.09) (ref 14).


Photolysis

The photolysis of rosuvastatin calcium was assessed according to the guideline US Food and Drug Administration Technical Assistance Document 3.10 (ref 13). The measured half-life () of an aqueous solution of rosuvastatin calcium in a solar simulator was 7.7 minutes. The calculated at 50oN in summer was 12.4 minutes. These results indicate that rosuvastatin calcium is susceptible to photodegradation.


Bioaccumulation classification

Since Log P < 4 at pH 7, the substance has been assigned the phrase: “Rosuvastatin calcium  has low potential for bioaccumulation.”


In Swedish: "Rosuvastatinkalcium har låg potential att bioackumuleras” under the heading “Bioackumulering”.


Physical Chemistry Data


Endpoint

Method

Test Conditions

Result

Reference

Dissociation Constant

OECD 112 and

US FDA Technical Assistance Document 3.04

25oC

pKa = 4.76

20

Solubility Water

US FDA Technical Assistance Document 3.01

pH 5

3820 mg/L

21

pH 7

22000 mg/L

pH 9

4860 mg/L

Sorption Distribution Coefficient Corrected for Soil Organic Content

US FDA Technical Assistance Document 3.08

25 mg/L in Sandy Loam Soil, pH 6.2

Koc = 130

Note 7

22

25 mg/L in Clay Loam Soil, pH 6.5

Koc = 68 

Note 7

25 mg/L in Silty Clay Loam Soil, pH 5.0

Koc = 140 

Note 7

Sorption Distribution Coefficient

25 mg/L in Sandy Loam Soil, pH 6.2

Kd = 1.7

Note 7

25 mg/L in Clay Loam Soil, pH 6.5

Kd = 2.7

Note 7

25 mg/L in Silty Clay Loam Soil, pH 5.0

Kd = 2.9

Note 7

Note 7: Results are based on mean measured concentrations.


References

1. [ECHA] European Chemicals Agency. Guidance on Information Requirements and Chemical Safety Assessment. Chapter R.16: Environmental exposure assessment (Version 3.0). February 2016.


2. Investigator's Brochure, Rosuvastatin calcium (AZD4522, CRESTOR), Edition 15. Doc ID-001370265. January 2014.


3. ZD4522 (Ca Salt): Toxicity to the blue-green alga Microcystis aeruginosa. Brixham Environmental Laboratory Report BL6563/B. 1999.


4. ZD4522 (Ca Salt): Toxicity to the green alga Selenastrum capricornutum. Brixham Environmental Laboratpry Report BL6562/B. 1999.


5. ZD4522 (Ca Salt): Chronic toxicity to Daphnia magna. Brixham Environmental Laboratory Report BL6566/B. 1999.


6. ZD4522 (Ca Salt): Acute toxicity to Daphnia magna. Brixham Environmental Laboratory Report BL6858/B. 2000.


7. [14C]Rosuvastatin calcium: Effets in sediment on emergence of the midge, Chironomus riparius. Brixham Environmental Laboratory, Brixham. Report No. BL8463/B August 2007.


8. ZD4522 (Ca Salt): Acute toxicity to rainbow trout (Oncorhynchus mykiss). Brixham Environmental Laboratory Report Bl6567/B. 1999.


9. ZD4522 (Ca Salt): Acute toxicity to bluegill sunfish (Lepornis machochirus). Brixham Environmental Laboratory Report BL6568/B. 1999.


10. Rosuvastatin calcium: Determination of effects on the Early-life Stage of the fathead minnow (Pimephales promelas). Brixham Environmental Laboratory. Report No. BL8416/B. March 2007.


11. ZD4522 (Ca Salt): Effect on the respiration rate of activated sludge. Brixham Environmental Laboratory. Report BL6807/B. 2000.


12. [ECHA] European Chemicals Agency. Guidance on Information Requirements and Chemical Safety Assessment. Chapter R.10: Characterisation of dose [concentration]-response for environment. May 2008.


13. ZD4522 (Ca Salt): Photodegradation in water. Brixham Environmental Laboratory. Report Bl6705/B. 1999.


14. ZD4522 (Ca Salt): Hydrolysis as a function of pH. Brixham Environmental Laboratory. Report BL6574/B. 1999.


15. ZD4522 (Ca Salt): Determination of 28 day ready biodegradability. Brixham Environmental Laboratory. Report BL6561/B. 1999.


16. ZD4522 (Ca Salt): Determination of anaerobic biodegrability. Report No. BL8535/B, Project No. BL6560/B, Brixham Environmental Laboratory, Brixham. October 1999.


17. Rosuvastatin: Biodegradation in a modified OECD 302B study. Brixham Environmental Laboratory. Report BL7416/B. 2003.


18. Rosuvastatin: Aerobic transfomation in aquatic sediment systems. Report No. BL8535/B, Project No. 123E-101. Wildlife international, Ltd, Maryland, USA, October 2007.


19. ZD4522 (Ca Salt): Determination of n-octanol-water partition coefficient. Brixham Environmental Laboratory. Report BL6570/B. 1999.


20. ZD4522 (Ca Salt): Determination of dissociation constant. Report No. BL6751/B, Brixham Environmantal Laboratory. Brixham. SafePharm SPL Project No. 659/003. September 1999.


21. ZD4522 (Ca Salt): Determination of water solubility. Brixham Environemtal Laboratory. Report No. BL6569/B. October 1999.


22. [14C]ZD4522 (Ca Salt): Soil sorption and desorption. Brixham Environmental Laboratory. Report BL6706/B. 1999.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Blister: Förvaras vid högst 30 °C. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

HDPE-burkar: Förvaras vid högst 30 °C. Tillslut burken väl. Fuktkänsligt.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Crestor 5 mg: Rund, gul tablett, präglad med ”ZD4522” och ”5” på ena sidan och blank på den andra sidan

Crestor 10 mg: Rund, rosa tablett, präglad med ”ZD4522” och ”10” på ena sidan och blank på den andra sidan

Crestor 20 mg: Rund, rosa tablett, präglad med ”ZD4522” och ”20” på ena sidan och blank på den andra sidan

Crestor 40 mg: Oval, rosa tablett, präglad med ”ZD4522” på ena sidan och ”40” på den andra sidan

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 5 mg (Rund, gul, präglad med "ZD4522"och "5" på ena sidan och blank på den andra sidan)
28 tablett(er) kalenderförpackning (fri prissättning), EF
Filmdragerad tablett 10 mg (runda, rosa, märkta ZD4522 och 10 på ena sidan och blanka på den andra sidan)
28 styck kalenderförpackning, 121:79, (F)
98 styck kalenderförpackning, 315:67, (F)
14 styck kalenderförpackning, tillhandahålls för närvarande ej
50 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
100 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 20 mg (runda, rosa, märkta ZD4522 och 20 på ena sidan och blanka på den andra sidan)
28 styck kalenderförpackning, 157:84, (F)
98 styck kalenderförpackning, 421:09, (F)
50 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
100 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 40 mg (ovala, rosa, märkta ZD4522 på ena sidan och 40 på den andra sidan)
28 styck kalenderförpackning, 191:59, (F)
98 styck kalenderförpackning, 532:05, (F)
50 x 1 styck blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
100 styck burk (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av