Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Detrusitol®

Pfizer

Filmdragerad tablett 1 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (vit, rund, bikonvex, präglad med bågar ovanför och under bokstäverna TO)

Medel mot inkontinens

Aktiv substans:
ATC-kod: G04BD07
Läkemedel från Pfizer omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

Texten nedan gäller för:
Detrusitol® filmdragerad tablett 1 mg och 2 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2015-10-29.

Indikationer

Symtomatisk behandling av trängningsinkontinens och/eller ökad miktionsfrekvens och trängningar, som kan uppträda hos patienter med överaktiv blåsa.

Kontraindikationer

Tolterodin är kontraindicerat till patienter med:

  • Urinretention

  • Obehandlat glaukom med trång kammarvinkel

  • Myastenia gravis

  • Känd överkänslighet mot tolterodin eller något hjälpämne

  • Allvarlig ulcerös kolit

  • Toxisk megakolon

Dosering

Vuxna (inklusive äldre):

Rekommenderad dos är 2 mg 2 gånger dagligen förutom hos patienter med försämrad leverfunktion eller kraftigt försämrad njurfunktion (GFR ≤30 ml/min) för vilka den rekommenderade dosen är 1 mg 2 gånger dagligen (se avsnitt Varningar och försiktighet). Doseringen kan reduceras från 2 mg till 1 mg 2 gånger dagligen vid besvärande biverkningar.


Effekten av behandlingen bör utvärderas efter 2-3 månader (se avsnitt Farmakodynamik).


Barn:

Effekt av Detrusitol vid behandling av barn har inte kunnat visas (se avsnitt Farmakodynamik). Detrusitol rekommenderas därför inte till barn.

Varningar och försiktighet

Tolterodin ska ges med försiktighet till patienter med:


  • Kraftigt försvårad tömning av blåsan med risk för urinretention

  • Obstruktiv sjukdom i magtarmkanalen, t.ex. pylorusstenos

  • Njurfunktionsnedsättning (se avsnitt Dosering)

  • Leversjukdom (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik)

  • Autonom neuropati

  • Hiatus hernia

  • Risk för minskad gastrointestinal motilitet

Multipla perorala dagliga doser av 4 mg (terapeutisk dos) och 8 mg (supraterapeutisk dos) tolterodin med omedelbar frisättning har visats förlänga QT-intervallet (se avsnitt Farmakodynamik). Den kliniska relevansen av detta är oklar och beror på patientens individuella riskfaktorer och känslighet.

Tolterodin bör användas med försiktighet hos patienter med riskfaktorer för QT-förlängning inklusive:

Medfödd eller dokumenterad förvärvad QT-förlängning

Elektrolytstörningar såsom hypokalemi, hypomagnesemi och hypokalcemi

Bradykardi

Betydelsefulla hjärtsjukdomar (t ex kardiomyopati, myokardischemi, arytmi, kronisk hjärtsvikt)

Samtidig administrering av läkemedel kända för att förlänga QT-intervallet inkluderande klass IA (t ex kinidin, prokainamid) och klass III (t ex amiodaron, sotalol) antiarytmika.

Detta gäller särskilt när man tar potenta CYP 3A4 hämmare (se avsnitt Farmakodynamik). Samtidig behandling med potenta CYP 3A4 hämmare bör undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Liksom vid all behandling av symtom på trängningar och trängningsinkontinens ska organiska orsaker till trängningar och täta urintömningar utredas före behandling.

Interaktioner

Samtidig systemisk behandling med potenta CYP 3A4-hämmare som makrolidantibiotika (t ex erytromycin och klaritomycin), antimykotika (t ex ketokonazol och itrakonazol) samt proteashämmare, rekommenderas inte p g a ökade serumkoncentrationer av tolterodin hos långsamma CYP 2D6-metaboliserare och därmed påföljande risk för överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig behandling med andra läkemedel som har antimuskarin effekt kan resultera i mer uttalad terapeutisk effekt och biverkningar. Omvänt kan tolterodins terapeutiska effekt reduceras genom samtidig administrering av muskarina kolinerga receptoragonister.

Effekten av motilitetsstimulerande medel som metoklopramid och cisaprid kan försämras av tolterodin.

Samtidig behandling med fluoxetin (en potent CYP 2D6-hämmare) resulterar inte i en kliniskt signifikant interaktion då tolterodin och dess CYP 2D6-beroende metabolit, 5-hydroxymetyl tolterodin, är ekvipotenta.

Interaktionsstudier har inte påvisat några interaktioner med warfarin eller kombinerade p-piller (etinylestradiol/levonorgestrel).

En klinisk studie tyder på att tolterodin inte hämmar enzymen CYP 2D6, 2C19, 2C9, 3A4 eller 1A2. En ökning av plasmanivån av läkemedel som metaboliseras av dessa isoenzymer är därför inte trolig vid samtidig behandling med tolterodin.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Data angående behandling av gravida kvinnor saknas.

Djurförsök har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd.

Följaktligen rekommenderas inte användning av Detrusitol under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Uppgifter saknas om huruvida tolterodin passerar över i modersmjölk. Tolterodin bör undvikas under amning.

Trafik

Eftersom detta läkemedel kan orsaka ackommodationsstörningar och påverka reaktionsförmågan kan förmågan att köra och använda maskiner påverkas negativt.

Biverkningar

Tolterodin kan p g a sina farmakologiska egenskaper ge upphov till lätta till måttliga antimuskarina effekter, såsom muntorrhet, dyspepsi och reducerat tårflöde.


Nedan visas de biverkningar som setts vid användning av Detrusitol i kliniska prövningar och efter godkännandet enligt frekvenserna Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100 och <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000 och <1/100), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Den vanligast rapporterade biverkan var muntorrhet som förekom hos 35% av de patienter som behandlats med Detrusitol och hos 10% av de patienter som fått placebo.

Huvudvärk rapporterades också mycket ofta och förekom hos 10,1% av de patienter som behandlats med Detrusitol och hos 7,4% av de patienter som fått placebo.


Infektioner och infestationer

Vanliga: Bronkit

Immunsystemet

Mindre vanliga: Överkänslighetsreaktioner

Ingen känd frekvens: Anafylaktoida reaktioner

Psykiska störningar

Mindre vanliga: Oro

Ingen känd frekvens: Förvirring, hallucinationer, desorientering

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Huvudvärk

Vanliga: Yrsel, somnolens, parestesier

Mindre vanliga: Minnesnedsättning

Ögon

Vanliga: Reducerat tårflöde, onormalt seende (inkl. ackommodations-störningar)

Öron och balansorgan

Vanliga: Yrsel

Hjärtsjukdomar

Vanliga: Palpitationer

Mindre vanliga: Takykardi, hjärtsvikt, arytmier

Blodkärl

Ingen känd frekvens: Hudrodnad

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Muntorrhet

Vanliga: Dyspepsi, förstoppning, magsmärtor, flatulens, kräkningar, diarré

Mindre vanliga: Gastroesofagal reflux

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Torr hud

Ingen känd frekvens: Angioödem

Njurar och urinvägar

Vanliga: Dysuri, urinretention

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Trötthet, bröstsmärtor, perifert ödem

Undersökningar

Vanliga: Viktökning


Fall av förvärrade demenssymtom (t ex förvirring, desorientering, vanföreställning) har rapporterats hos patienter som stod på behandling med kolinesterashämmare mot demens då tolterodinbehandling initierades.


Barn

I två randomiserade, placebo-kontrollerade, dubbel-blinda fas III-studier på barn som genomfördes under en period på 12 veckor, där totalt 710 barnpatienter rekryterades, var andelen patienter med urinvägsinfektioner, diarré och avvikande beteende högre hos patienter som behandlats med tolterodin än för de patienter som behandlats med placebo (urinvägsinfektion: tolterodin 6,8%, placebo 3,6%, diarré: tolterodin 3,3%, placebo 0,9%, avvikande beteende: tolterodin 1,6%, placebo 0,4%) (se avsnitt Farmakodynamik).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Den högsta dos tolterodintartrat som getts till frivilliga försökspersoner är 12,8 mg som en engångsdos, vilket gav upphov till ackommodationsstörningar och miktionssvårigheter som de allvarligaste biverkningarna.


Vid eventuell överdosering av tolterodin ska patienten behandlas med ventrikeltömning och ges aktivt kol. Behandla symtomen enligt följande:


  • Fysostigmin ges om allvarliga centrala antimuskarina effekter (t ex hallucinationer, svår excitation) dominerar.

  • Vid uttalad excitation och kramper kan bensodiazepiner ges

  • Vid andningsinsufficiens ges konstgjord andning

  • Takykardi kan behandlas med beta-blockerare

  • Urinretention: behandla med kateterisering

  • Vid besvärande pupilldilatation ska patienten placeras i ett mörkt rum och/eller behandling med pilokarpin ögondroppar övervägas


En ökning i QT-intervallet observerades vid en total daglig dos på 8 mg tolterodin med omedelbar frisättning (dubbel dos jämfört med den som rekommenderas för dagligt intag av beredningsformen med omedelbar frisättning och likvärdig med tre gånger den maximala exponeringen för kapselberedningen med långsam frisättning) intaget under 4 dagar. Vid överdosering av tolterodin skall gängse övervakning och åtgärder för handläggning av QT-förlängning vidtagas.

Farmakodynamik

Tolterodin är en kompetitiv, specifik muskarinreceptorantagonist med selektivitet för urinblåsa framför spottkörtlar in vivo. En av tolterodins metaboliter (5-hydroxymetylderivat) har en farmakologisk profil som liknar modersubstansens. Denna metabolit bidrar hos snabba metaboliserare signifikant till tolterodins terapeutiska effekt (se avsnitt Farmakokinetik).


Effekt av behandling kan förväntas inom fyra veckor.


Effekt av behandling med Detrusitol 2 mg 2 gånger dagligen efter 4 respektive 12 veckors studier jämfört med placebo (poolade data). Absolut förändring och procentuell förändring relativt utgångsvärdet.


Variabel

4 veckors studier

12 veckors studier


Detrusitol

2 mg 2 gånger

dagligen

Placebo

Statistisk signifikans jämfört med

placebo

Detrusitol

2 mg 2 gånger

dagligen

Placebo

Statistisk signifikans jämfört med

placebo

Antal miktioner per

24 timmar

-1.6

(-14%)

n=392

-0.9

(-8%)

n=189

*

-2.3

(-20%)

n=354

-1.4

(-12%)

n=176

**

Antal inkontinensepisoder

per 24 timmar

-1.3

(-38%)

n=288

-1.0

(-26%)

n=151

n.s.

-1.6

(-47%)

n=299

-1.1

(-32%)

n=145

*

Medelvolym

per miktion (ml)

+25

(+17%)

n=385

+12

(+8%)

n=185

***

+35

(+22%)

n=354

+10

(+6%)

n=176

***

Andel patienter med inga eller minimala besvär efter behandling (%)

16%

n=394

7%

n=190

**

19%

n=356

15%

n=177

n.s.

n.s.= ej signifikant; *= p≤0.05; **= p≤0.01; ***= p≤0.001


Effekten av tolterodin utvärderades hos patienter som genomgått urodynamisk undersökning vid studiestart. Beroende på urodynamiskt resultat allokerades patienterna antingen till en grupp med positivt urodynamiskt svar (motoriska trängningar) eller en grupp med negativt urodynamiskt svar (sensoriska trängningar). Inom varje grupp randomiserades patienterna till behandling med tolterodin eller placebo. Studien gav inga övertygande bevis på att tolterodin hade bättre effekt än placebo vid sensoriska trängningar.


Tolterodins kliniska effekter på QT-intervallet studerades på EKG som tagits på mer än 600 behandlade patienter, inklusive äldre och patienter med tidigare känd kardiovaskulär sjukdom. Förändringarna i QT-intervall skilde sig inte signifikant mellan placebo och behandlingsgrupperna. Effekten av tolterodin på QT-förlängning undersöktes vidare hos 48 friska manliga och kvinnliga frivilliga i åldern 18-55 år. Personerna fick tolterodin 2 mg 2 gånger dagligen och 4 mg 2 gånger dagligen som beredning med omedelbar frisättning. Resultaten (Fridericia korrigerade) vid maximal tolterodin-koncentration (1 timme) visade en medelökning av QT-intervallet på 5,0 och 11, 8 msek för tolterodin 2 mg respektive 4 mg 2 gånger dagligen samt 19,3 msek för moxifloxacin (400 mg), använd som aktiv, intern kontroll. En farmakokinetisk/farmakodynamisk modell beräknade att ökningarna i QTc-intervallet hos långsamma metaboliserare (som saknar CYP 2D6) behandlade med tolterodin 2 mg 2 gånger dagligen är jämförbara med de som observerats hos snabba metaboliserare som tagit 4 mg 2 gånger dagligen. Vid respektive dosering av tolterodin översteg inga personer, oberoende av metabol profil, 500 msek för absolut QTcF eller 60 msek i förändring från ursprungsnivå – värden ansedda som tröskelvärden att ta i särskilt beaktande. Dosen 4 mg 2 gånger dagligen motsvarar den maximala exponering (Cmax) på 3 gånger den som erhållits vid högsta terapeutiska dos av Detrusitol SR kapslar.


Barn

Effekt har inte kunnat visas i en barnpopulation. Två randomiserade, placebo-kontrollerade, dubbel-blinda 12 veckors fas 3-studier på barn genomfördes med tolterodin depotkapslar. Totalt 710 barnpatienter (486 behandlandes med tolterodin och 224 med placebo) i åldrarna 5-10 år med frekventa urintömningar och trängningsinkontinens ingick i studierna. Ingen signifikant skillnad, med avseende på förändringar från utgångsvärdet i antalet inkontinenta episoder per vecka, kunde observeras mellan de två grupperna i någon av studierna (se avsnitt Biverkningar).

Farmakokinetik

Farmakokinetiska karaktäristika specifika för denna beredning: Tolterodin absorberas snabbt. Både tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten når maximala serumkoncentrationer 1-3 timmar efter dosering. Halveringstiden för tolterodin efter tablettintag är 2-3 timmar hos snabba metaboliserare och omkring 10 timmar hos långsamma metaboliserare (som saknar CYP 2D6). Steady state-koncentrationer uppnås inom 2 dagar.


Föda påverkar inte exponeringen av obundet tolterodin och den aktiva 5-hydroxymetyl-metaboliten hos snabba metaboliserare trots att tolterodinnivåerna ökar vid samtidigt födointag. Kliniskt relevanta förändringar förväntas inte heller hos långsamma metaboliserare.


Absorption: Efter peroral administrering genomgår tolterodin CYP 2D6-katalyserad första passagemetabolism i levern vilket resulterar i bildandet av 5-hydroxymetylderivatet, en farmakologiskt ekvipotent huvudmetabolit.

Tolterodins absoluta biotillgänglighet är 17% hos snabba metaboliserare (majoriteten av patienterna) och 65% hos långsamma metaboliserare vilka saknar CYP 2D6.


Distribution: Tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten binds huvudsakligen till orosomukoid. De obundna fraktionerna är 3,7% respektive 36%. Tolterodins distributionsvolym är 113 liter.


Elimination: Tolterodin genomgår omfattande metabolisering i levern efter oral dosering. Tolterodin metaboliseras huvudsakligen av det genetiskt polymorfa enzymet CYP 2D6 varvid 5-hydroxymetaboliten bildas. Vidare metabolism leder till bildandet av metaboliterna 5-karboxylsyra och N-dealkylerad 5-karboxylsyra, vilka utgör 51% respektive 29% av utsöndringen i urin. En mindre del (omkring 7%) av befolkningen saknar CYP 2D6-aktivitet. Den identifierade metabolismvägen för dessa individer (långsamma metaboliserare) är dealkylering via CYP 3A4 till N-dealkylerad tolterodin, vilket inte bidrar till den kliniska effekten. Återstoden av befolkningen är snabba metaboliserare. Systemisk clearance av tolterodin hos snabba metaboliserare är 30 liter/timme. Hos långsamma metaboliserare leder reducerad clearance till signifikant högre serumkoncentrationer av tolterodin (omkring 7 gånger så höga) och försumbara koncentrationer av 5-hydroxymetylmetaboliten kan observeras.


5-hydroxymetylmetaboliten är farmakologiskt aktiv och ekvipotent med tolterodin. Beroende på skillnaderna i proteinbindningsegenskaper för tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten, liknar exponeringen (AUC) av obundet tolterodin hos långsamma metaboliserare den kombinerade exponeringen av obundet tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten hos patienter med CYP 2D6-aktivitet, som fått samma dosering. Säkerheten, tolerabiliteten och behandlingseffekten liknar varandra, oberoende av fenotyp.


Utsöndringen av radioaktivitet efter administration av [14C]-tolterodin är ungefär 77% i urin och 17% i faeces. Mindre än 1% av dosen utsöndras i oförändrad form och omkring 4% som 5-hydroxymetylmetaboliten. Den karboxylerade metaboliten och den motsvarande dealkylerade metaboliten utgör omkring 51% resp. 29% av utsöndringen i urin.


Farmakokinetiken är linjär i det terapeutiska dosintervallet.


Särskilda patientgrupper:

Nedsatt leverfunktion: Omkring 2 gånger högre exponering av obundet tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten erhålles hos patienter med levercirrhos (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion: Den genomsnittliga exponeringen av obundet tolterodin och dess 5-hydroxymetylmetabolit är fördubblad hos patienter med allvarlig njurskada (inulin clearance GFR ≤30 ml/min). Plasmanivåer av andra metaboliter var märkbart (upp till 12 gånger ) ökade hos dessa patienter. Den kliniska betydelsen av den ökade exponeringen av dessa metaboliter är okänd. Det finns inga data från patienter med lätt till måttlig njurfunktionsnedsättning (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).


Barn

Exponeringen av aktiva substanser per mg dos är likartad för vuxna och ungdomar. I medeltal är denna exponering per mg dos ungefär 2-faldigt högre hos barn mellan 5 och 10 år jämfört med hos vuxna (se avsnitt Dosering och Farmakodynamik).

Prekliniska uppgifter

I prekliniska studier av toxicitet efter upprepad dosering, gentoxicitet, karcinogenicitet och säkerhetsfarmakologi har inga kliniskt relevanta effekter observerats, förutom sådana som är förknippade med tolterodins farmakologiska effekt.


Reproduktionsstudier har utförts på möss och kaniner.

Tolterodin hade ingen effekt på fertilitet eller reproduktionsförmåga hos mus. Vid plasmaexponering 20 (Cmax) respektive 7 (AUC) gånger högre än vad som setts hos tolterodin-behandlade människor, gav tolterodin upphov till embryodöd och missbildningar hos mus.

Inga missbildningar sågs hos kanin vid studier med 20 (Cmax) respektive 3 (AUC) gånger högre plasmaexponering än vad som kan förväntas hos tolterodin-behandlade människor.


Tolterodin och dess aktiva humana metaboliter förlänger durationen av aktionspotentialen (90% repolarisering) i purkinjefibrer hos hund (14-75 gånger terapeutiska nivåer) och blockerar K+-flödet i klonade ’ether-a-go-go’-relaterade genkanaler (hERG, 0,5-26,1 gånger terapeutiska nivåer). Hos hundar har förlängning av QT-intervallet observerats efter administrering av tolterodin och dess humana metaboliter (3,1-61,0 gånger terapeutiska nivåer). Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd.

Innehåll

Varje filmdragerad tablett innehåller tolterodintartrat 1 mg respektive 2 mg motsvarande tolterodin 0,68 mg respektive 1,37 mg.

Kärna: Mikrokristallinisk cellulosa, kalciumvätefosfatdihydrat, natriumstärkelseglykolat (typ B), magnesiumstearat, kolloidal vattenfri kiseldioxid. Dragering: Granulatöverdrag bestående av hypromellos, mikrokristallinisk cellulosa, stearinsyra, titandioxid (E 171).

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 1 mg (vit, rund, bikonvex, präglad med bågar ovanför och under bokstäverna TO)
56 styck blister, tillhandahålls för närvarande ej
60 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej
500 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej
Filmdragerad tablett 2 mg (vit, rund, bikonvex, dragerad, präglad med bågar ovanför och nedanför bokstäverna DT)
60 styck burk, 184:53, F
56 styck blister, tillhandahålls för närvarande ej
500 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av