Under eftermiddag, kväll och natt 24 februari till 25 februari kan tillfälliga driftstörningar förekomma på Fass. För akuta behov finns Fass för vårdpersonal som app.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Hydrochlorothiazide Orion

Orion Pharma

Tablett 25 mg
(Vita, runda tabletter med en diameter på 8 mm och en brytskåra på ena sidan.)

Tiaziddiuretika

Aktiv substans:
ATC-kod: C03AA03
Läkemedel från Orion Pharma omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

Texten nedan gäller för:
Hydrochlorothiazide Orion tablett 12,5 mg och 25 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2020-08-28.

Indikationer

  • Hypertension

  • Ödem associerat med hjärtinsufficiens

  • Ödem orsakat av andra tillstånd

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

  • Överkänslighet mot tiazider eller besläktade sulfonamider.

  • Svår lever- eller njurinsufficiens.

  • Gikt.

Dosering

Dosering

Den dagliga dosen tas med fördel på morgonen.


Vuxna


Hypertension

Den rekommenderade dosen är 12,5-50 mg dagligen initialt. Lägsta möjliga underhållsdos bör användas speciellt då den blodtryckssänkande effekten inte är dosberoende.

Hydrochlorothiazide Orion kan kombineras med andra antihypertensiva läkemedel och potentiera effekten av dessa, varför doserna bör justeras därefter.


Ödem

Den rekommenderade dosen är 25-50 mg eller vid svåra fall 75-100 mg dagligen initialt. Lägsta möjliga underhållsdos ska användas. Tillfredsställande effekt kan vid underhållsbehandling uppnås genom intermittent dosering, t.ex. varannan eller var tredje dag.

Hydrochlorothiazide Orion kan kombineras med andra blodtryckssänkande medel och potentiera effekten av dessa varför doserna bör justeras därefter.


Behandlingskontroll

Vid njurinsufficiens bör serumkreatinin och serumelektrolyter följas. Vid långvarig behandling med Hydrochlorothiazide Orion ska det säkerställas att patientens diet innehåller en tillräcklig mängd av kalium.


Särskilda populationer


Äldre

Använd doseringen för vuxna, äldre kan dock vara känsligare för effekterna av hydroklortiazid och kan därför behöva en lägre dos.


Barn och ungdomar (<18 år)

Det finns ingen erfarenhet av behandling hos barn och ungdomar. Därför ska hydroklortiazid inte administreras till barn och ungdomar.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Hydroklortiazid är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (d.v.s. kreatininclearance ≤30 ml/min).


Patienter med nedsatt leverfunktion

Hydroklortiazid är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion. Försiktighet rekommenderas när hydroklortiazid administreras till patienter med leversjukdom.


Administreringssätt

Oral användning.

Varningar och försiktighet

Hypotension och elektrolyt/vätske-obalans

Symptomatisk hypotension kan uppstå hos vissa patienter. Detta har i sällsynta fall observerats hos patienter med okomplicerad hypertension, men var mer troligt vid vätskebrist eller elektrolytobalans. Därför bör serumelektrolyter och kreatinin bestämmas regelbundet med lämpliga mellanrum.


Tiazider, inklusive hydroklortiazid, kan orsaka vätske- och elektrolytobalans (inklusive hypokalemi, hyponatremi och hypokloremisk alkalos).


Tiazider kan minska utsöndring av kalcium i urinen och orsaka en intermittent och lätt förhöjning av serumkalcium i frånvaro av kända störningar i kalciummetabolismen. Om hyperkalcemi uppstår är ytterligare diagnostiska tester nödvändiga.


Uttalad hyperkalcemi kan vara ett tecken på dold hyperparatyroidism. Behandling med tiazider bör avbrytas innan ett diagnostiskt test av bisköldkörtelfunktionen utförs.


Tiazider har visat sig öka utsöndringen av magnesium i urinen vilket kan resultera i hypomagnesemi.


Hyponatremi åtföljt av neurologiska symptom (illamående, svaghet, progressiv förvirring med apati) har setts i enstaka fall.


Kalium

Som med alla tiaziddiuretika är kaliumutsöndringen som orsakas av hydroklortiazid dosrelaterad. Vid en dos på 12,5 mg/dag är den genomsnittliga minskningen av kaliumkoncentrationen i serum 0,36 mmol/l efter en behandlingsperiod på 6 månader. Vid långvarig behandling bör serumkoncentrationen av kalium fastställas vid behandlingens start och sedan igen efter 3-4 veckor. Detta ska sedan kontrolleras var 4-6 månad om inte kaliumbalansen påverkas av andra faktorer (t.ex. kräkningar, diarré och förändringar i njurfunktionen).


Monitoreringen av serumelektrolyter är speciellt viktigt hos äldre personer, patienter med ascites som ett resultat av levercirros och hos patienter med ödem som ett resultat av nefrotiskt syndrom.


Samtidig behandling med oralt kaliumsalt (t.ex. KCl) eller med kaliumsparande diuretika kan övervägas hos patienter som tar digitalis, vid fall av symptom på kranskärlssjukdom, hos patienter som tar höga doser β-adrenerga agonister och vid alla fall där plasmakoncentrationen är <3,0 mmol/l.


Vid samtliga fall av kombinationsbehandling ska upprätthållandet av, eller normaliserandet av serumkalium noggrant övervakas. Om hypokalemi åtföljs av kliniska symptom (t.ex. muskelsvaghet, pares och förändringar i EKG) måste behandlingen med hydroklortiazid avslutas.


Kombinerad behandling bestående av hydroklortiazid och kaliumsalt eller kaliumsparande diuretika bör undvikas vid fall då patienten också behandlas med en ACE-hämmare.


Metaboliska effekter

Som andra diuretika kan hydroklortiazid öka innehållet av urinsyra i serum, men nya episoder av gikt ses sällan vid långvarig användning.


Hydroklortiazid ska inte användas som förstahandsval för långvarig behandling av patienter med manifest diabetes mellitus. Som med all tiaziddiuretika kan glukostoleransen förändras vid kronisk terapi, med en mindre effekt vid lägre doser. Diabetes uppstår dock sällan under behandling, särskilt hos patienter som inte har några andra predisponerande faktorer. En försämring av den metabola situationen förekommer sällan hos diabetiker.


Små, ibland reversibla, ökningar i plasmakoncentrationen av totalkolesterol, triglycerider eller LDL-kolesterol har rapporterats hos patienter i samband med långvarig behandling med tiazider och tiazidliknande diuretika. Den kliniska relevansen av dessa fynd är en fråga för diskussion.


Hydroklortiazid ska inte andvändas som förstahandsval när det gäller patienter som får behandling för hyperkolesterolemi (kombinationsterapi med diet).


Njurinsufficiens

Hydroklortiazid är ineffektivt hos patienter med njurinsufficiens (glomerulär filtrationshastighet mindre än 30 ml/min och/eller serumkreatinin över 1,8 mg/100 ml). Det kan orsaka skada hos patienten då den glomerulära filtrationshastigheten kan minska ytterligare. Därför rekommenderas inte hydroklortiazid till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer).


Regelbunden kontroll av kalium-, kreatinin- och urinsyranivåerna i serum rekommenderas.


Leverinsufficiens

Hydroklortiazid inducerar variationer i serumelektrolyter som kan orsaka en förlust av elektrolythomeostas och leverkoma kan uppstå hos mottagliga patienter. Hydroklortiazid rekommenderas inte till patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer). Försiktighet rekommenderas när hydroklortiazid administreras till patienter med leversjukdom.


Choroidal effusion, akut myopi och sekundärt trångvinkelglaukom

Sulfonamid‑ eller sulfonamidderivat‑läkemedel kan orsaka en idiosynkratisk reaktion som resulterar i choroidal effusion med synfältsdefekt, övergående myopi och akut trångvinkelglaukom. Symptomen innefattar akutförsämring av synskärpan eller okulär smärta och inträffar vanligen inom loppet av timmar till veckor från behandlingsstart. Obehandlat akut trångvinkelglaukom kan leda till permanent synförlust.


Den primära behandlingen är att sätta ut läkemedelsbehandlingen så fort som möjligt. Omedelbara medicinska eller kirurgiska behandlingar kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir okontrollerat. Patienter med tidigare sulfonamid- eller penicillinallergi kan ha högre risk för att utveckla akut trångvinkelglaukom.


Icke-melanom hudcancer

En ökad risk för icke-melanom hudcancer (NMSC) [basalcellscancer (BCC) och skivepitelcancer (SCC)] vid exponering för ökande kumulativ dos av hydroklorotiazid (HCTZ) har setts i två epidemiologiska studier som baserats på det danska nationella cancerregistret. Fotosensibiliserande effekter av HCTZ kan fungera som en möjlig mekanism för NMSC.

Patienter som tar HCTZ ska informeras om risken för NMSC och rådas att regelbundet kontrollera om nya lesioner uppkommit på huden, och genast rapportera alla misstänkta hudlesioner. Patienter bör rekommenderas möjliga förebyggande åtgärder såsom begränsad exponering för solljus och UV-strålar och, vid exponering, tillräckligt skydd för att minimera risken för hudcancer. Misstänkta hudlesioner ska genast undersökas och undersökning ska eventuellt inbegripa histologiska undersökningar av biopsier. Användningen av HCTZ kan också behövas övervägas på nytt för patienter som tidigare drabbats av NMSC (se även avsnitt Biverkningar).


Andra varningar

Ortostatisk hypotension kan uppstå, det är därför nödvändigt att justera dosen i enlighet med behoven hos varje enskild patient.


Överkänslighetsreaktioner kan uppstå hos patienter med eller utan en historia av allergi eller astma.


Lupus erythematosus kan möjligen försämras eller aktiveras vid behandling med tiazider.


Behandling med hydroklortiazid ska avslutas vid följande fall:

  • Terapiresistenta elektrolytstörningar

  • Ortostatisk hypotension

  • Hypersensitivitetsreaktioner

  • Svåra gastrointestinala besvär

  • Störningar i centrala nervsystemet

  • Pankreatit

  • Störningar i blodet (anemi, leukopeni, trombocytopeni)

  • Akut kolecystit

  • Vaskulit

  • Försämring av redan existerande myopati

  • Hos patienter med serumkreatinin högre än 1,8 mg/100 ml respektive kreatininclearance lägre än 30 ml/min.

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Följande kombinationer med Hydrochlorothiazide Orion kan kräva dosjustering.


Läkemedel associerade med kaliumförlust och hypokalemi

Samtidig användning av hydroklortiazid och läkemedel som associeras med kaliumförlust och hypokalemi, t.ex. kaliuretisk diuretika (t.ex. furosemid), glukokortikoider, ACTH, laxativ, karbenoxolon, amfotericin B, penicillin G, salicylsyra och dess derivat kan förstärka den kaliumuttömmande effekten. Kontroll av kaliumnivåerna rekommenderas. Användning av sådana kombinationer kräver försiktighet.


Litium

Samtidig användning av hydroklortiazid och litium kan leda till minskad litiumelimination och ökade kardiotoxiska och neurotoxiska effekter av litium. Där för bör samtidig administrering av litium och hydroklortiazid endast tillåtas under noggrann medicinsk övervakning och bör inte rekommenderas. Om denna kombination är nödvändig rekommenderas, vid samtidig behandling, kontroll av litiumnivåerna i serum.


Andra diuretika, blodtryckssänkande läkemedel, betablockerare, nitrater, barbiturater, fenotiaziner, tricykliska antidepressiva, vasodilatorer, alkohol

Samtidig användning av hydroklortiazid och dessa produkter kan intensifiera den antihypertensiva effekten av hydroklortiazid.


ACE-hämmare (t.ex. kaptopril, enalapril)

Vid samtidig administrering med ACE-hämmare (t.ex. kaptopril, enalapril) kan svår första-dos hypotension och försämring av njurfunktionen uppstå. Behandling med diuretika bör därför avslutas 2-3 dagar innan behandlingen med ACE-hämmare startar för att reducera risken för första-dos hypotension.


Salicylater och andra NSAID (t.ex. indometacin) inklusive selektiva COX-2 hämmare

Salicylater och andra NSAID (t.ex. indometacin), inklusive selektiva COX-2 hämmare, kan minska den antihypertensiva och diuretiska effekten av hydroklortiazid.

Vid samtidig administrering av NSAIDs kan akut njursvikt uppstå hos patienter som har utvecklat hypovolemi under behandlingen med hydroklortiazid. Kliniska observationer tyder på att risken för sjukhusinläggning är dubbelt så stor hos patienter som behandlas med NSAIDs och diuretika jämfört med de som endast behandlas med diuretika. Det finns enstaka fall med försämrad njurfunktion, speciellt hos patienter med redan existerande nedsatt njurfunktion.

Hydroklortiazid kan intensifiera de toxiska effekterna som salicylater har på det centrala nervsystemet.


Hjärtglykosider

Om hypokalemi eller hypomagnesemi uppstår som oönskade effekter under behandlingen med diuretika kan hjärtarytmier uppstå hos patienter som också behandlas med digitalisglykosider. Det rekommenderas att kontrollera elektrolyter och korrigera eventuella obalanser.


Antidiabetiska läkemedel (orala läkemedel eller insulin)

Tiaziddiuretika reducerar insulinkänsligheten vilket ökar glukosintoleransen och hyperglykemi. Av denna anledning interagerar hydroklortiazid med alla antidiabetiska läkemedel, oavsett om de är orala eller insulinbaserade, med en motsvarande förlust av diabeteskontrollen. Patienter med diabetes som påbörjar behandling med hydroklortiazid ska därför kontrollera sina blodglukosnivåer. Det kan vara nödvändigt att justera dosen av insulin eller orala antidiabetika.


Metformin

Metformin ska användas med försiktighet på grund av risken för laktoacidos inducerad av möjlig funktionell njursvikt associerad med hydroklortiazid.


Allopurinol

Samtidig administrering av tiaziddiuretika kan öka risken för överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.


Amantadin

Samtidig administrering av tiaziddiuretika kan öka risken för oönskade effekter av amantadin genom att minska dess tubulära sekretion.


Cytostatika (t.ex. cyklofosfamid och metotrexat)

Samtidig administrering av tiaziddiuretika kan reducera den renala utsöndringen av cytostatika och öka den myelosuppressiva effekten.


Icke-depolariserande muskelavslappnande medel

Effekten av icke-depolariserande muskelavslappnande medel var förhöjd och förlängd. I fall där behandlingen med hydroklortiazid inte kan avslutas innan behandling med icke-depolariserande muskelavslappnande medel måste anestesiologen informeras.


Antikolinergika (t.ex. atropin och biperiden)

Biotillgängligheten av tiazidliknande diuretika kan ökas av antikolinergika, vilket är ett resultat av reducerad gastrointestinal motilitet och magtömningshastighet.


Kolestyramin och kolestipolresiner

Absorption av tiaziddiuretika minskas av kolestyramin. En reducering av den farmakologiska effekten kan förväntas. Kolestipol kan fördröja eller reducera absorptionen av samtidigt administrerad hydroklortiazid då kolestipol kan uppvisa hög affinitet för andra anjoner än gallsyror. Om dessa behandlingar måste ges samtidigt med hydroklortiazid bör de ges med flera timmars mellanrum.


Läkemedel som påverkas av störningar i serumkalium
Regelbunden kontroll av serumkalium och EKG rekommenderas när hydroklortiazid administreras tillsammans med läkemedel som påverkas av störningar i serumkalium (t.ex. digitalisglykosider, antiarytmika) och följande torsades de pointes- inducerande substanser (som inkluderar några antiarytmika), då hypokalemi är en predisponerande faktor för torsades de pointes:

  • Klass Ia-antiarytmika (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)

  • Klass III-antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid)

  • Vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin, klorpromazin, levomepromazin, trifluoperazin, cyamemazin, sulpirid, sultoprid, amisulprid, tiaprid, pimozid, haloperidol, droperidol)

  • Andra läkemedel t.ex. bepridil, cisaprid, difemanil, erytromycin IV, halofantrin, mizolastin, pentamidin, sparfloxacin, terfenadin, vincamin IV.

Karbamazepin

Samtidig administrering av hydroklortiazid och karbamazepin kan minska serumnatriumnivåerna. Därför ska serumnatriumnivåerna kontrolleras.


Cinkonidin

Clearance av cinkonidin kan reduceras när hydroklortiazid och cinkonidin ges samtidigt.


Tetracykliner

Samtidig administrering av hydroklortiazid och tetracykliner kan orsaka en ökning av urea i serum.


Vitamin D

Samtidig administrering av tiazider och D-vitamintillskott kan öka seriumkalciumnivåerna på grund av minskad utsöndring av kalcium.


Cyklosporin

Samtidig behandling med diuretika kan öka risken för hyperurikemi och giktliknande komplikationer.


Kalciumsalter

Samtidig användning av tiazidliknande diuretika kan resultera i hyperkalcemi då den tubulära reabsorptionen av kalcium ökar på grund av minskad urinutsöndring.


Betablockerare och diazoxid

Tiaziddiuretika kan förhöja den hyperglykemiska effekten av diazoxid och betablockerare.


Metyldopa

I litteraturen har förekomst av hemolytisk anemi rapporterats vid samtidig användning av hydroklortiazid och metyldopa.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare

Det finns en ökad risk för hyponatremi vid samtidig behandling med SSRI och diuretika som tiazider och furosemid.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Graviditet

Erfarenheten av användning av hydroklortiazid under graviditet är begränsad framför allt under första trimestern. Data från djurstudier är otillräckliga. Hydroklortiazid passerar placentan. Med tanke på den farmakologiska verkningsmekanismen för hydroklortiazid kan det vid användandet under andra och tredje trimestern störa den fetoplacentära perfusionen och orsaka fetala och neonatala effekter såsom ikterus, elektrolytrubbningar och trombocytopeni.


Hydroklortiazid ska inte användas vid graviditetsödem, graviditetshypertoni eller havandeskapsförgiftning på grund av risken för minskad plasmavolym och försämrad placentagenomblödning utan att sjukdomsförloppet påverkas positivt.


Hydroklortiazid ska inte användas vid essentiell hypertoni hos gravida förutom vid sällsynta situationer då ingen annan behandling finns att tillgå.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Hydroklortiazid utsöndras i små mängder i bröstmjölk. Tiazider som ges i höga doser och orsakar kraftig diures kan hämma mjölkproduktionen. Användning av Hydrochlorothiazide Orion under amning rekommenderas inte. Om Hydrochlorothiazide Orion används under amning ska lägsta möjliga dos eftersträvas.

Fertilitet

Det finns inga data från människa beträffande hydroklortiazids effekter på fertilitet. I en djurstudie hade hydroklortiazid ingen effekt på fertilitet och befruktning.

Trafik

Speciellt vid behandlingens start har hydroklortiazid liten eller måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vid framförande av fordon och användning av maskiner bör det tas i beaktande att tillfällig yrsel eller trötthet kan förekomma.

Biverkningar

Biverkningarna presenteras enligt frekvens med de vanligast förekommande först enligt följande:

Mycket vanliga: ≥1/10

Vanliga: ≥1/100 till <1/10

Mindre vanliga: ≥1/1000 till <1/100

Sällsynta: ≥1/10 000 till <1/1000

Mycket sällsynta: <1/10 000

Ingen känd frekvens: Kan inte beräknas från tillgängliga data


Följande biverkningar kan uppstå på grund av störningar i elektrolyt- och vätskebalansen:

Under lång tids kontinuerlig behandling är elektrolyt- och vätskeobalans rapporterat som vanligt, speciellt hypokalemi, hyponatremi, hypomagnesemi, hypokloremi och hyperkalcemi kan uppstå.


Vid högre doser kan förlust av vätska och natrium uppstå på grund av ökad diures vilket i mindre vanliga fall kan framkalla symptom som muntorrhet, törst, svaghet, yrsel, muskelsmärta och muskelkramper (t.ex. vadkramper), huvudvärk, nervositet, hjärtklappning, hypotension och ortostatisk hypotension.


Överdriven diures kan leda till uttorkning och hypovolemi som resulterar i hemokoncentration och i mindre vanliga fall konvulsioner, letargi, förvirring, kollaps och akut njursvikt. Hos äldre patienter eller hos patienter med venösa sjukdomar kan hemokoncentration framkalla trombos eller embolism.


Hypokalemi kan resultera i trötthet, sömnighet, muskelsvaghet, parestesi, pares, apati, adynami av glatt muskulatur med förstoppning och meteorism eller arytmier. Svår kaliumförlust kan resultera i subileus eller paralytisk ileus eller medveslöshet och koma.


EKG-störningar och förvärrad hypersensitivitet mot hjärtglykosider kan förekomma. Det är vanligt att hypermagnesuri utvecklas, vilket endast i ovanliga fall resulterar i hypomagnesuri då magnesium mobiliseras från benen.


Utveckling av metabol alkalos eller förvärring av metabol alkalos kan uppstå vid vätske- och elektrolytförlust.


Följande biverkningar kan uppstå oberoende av störningar i elektrolyt- och vätskebalansen:


Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (inkl. cystor och polyper)

Ingen känd frekvens: icke-melanom hudcancer (basalcellscancer och skivepitelcancer).


Blodet och lymfsystemet:

Vanliga: trombocytopeni (ibland med purpura)

Mindre vanliga: leukopeni

Mycket sällsynta: agranulocytos, benmärgsdepression, aplastisk anemi, hemolytisk anemi, immunohemolytisk anemi på grund av bildandet av antikroppar mot hydroklortiazid under samtidig behandling med metyldopa.


Immunsystemet:

Sällsynta: Hypersensitivitetsreaktioner.


Metabolism och nutrition:

Mycket vanliga: störningar i elektrolyt- och vätskebalansen, speciellt hypokalemi, hyponatremi, hypokloremi och hyperkalcemi; hyperglykemi och glukosuri hos patienter utan metabola problem och hos de med latent eller manifest diabetes mellitus eller hos patienter med hypokalemi; hyperurikemi som resulterar i akut gikt hos pre-disponerade patienter; förhöjningar av serumlipider (kolesterol, triglycerider)

Mycket sällsynta: hypokloremisk alkalos

Ingen känd frekvens: försämring av diabetes hos patienter med manifest diabetes mellitus, manifestering av latent diabetes mellitus .


Psykiska störningar

Sällsynta: sömnstörningar, depression.


Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: Parestesi, huvudvärk, yrsel eller tröghet.


Ögon

Mindre vanliga: Synstörningar (t.ex. suddig syn, xantopsi), minskat tårflöde, försämring av myopi

Ingen känd frekvens: Akut myopi, akut trångvinkelglaukom, choroidal effusion.


Hjärtat

Vanliga: palpitationer

Mindre vanliga: Ortostatisk hypotension, speciellt hos patienter med minskad blodvolym, t.ex. patienter med svår hjärtsvikt eller som är under behandling med höga doser diuretika, (som kan försämras av alkohol, anestesi eller sedativa läkemedel).

Sällsynta: Arytmier.


Blodkärl

Mindre vanliga: Vaskulit (i enstaka fall nekrotiserande vaskulit).


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: andnöd, akut interstitiell pneumoni

Mycket sällsynta: pulmonärt ödem med chock, troligen beroende på en allergisk reaktion.


Magtarmkanalen

Vanliga: Aptitlöshet, gastrointestinala besvär (t.ex. illamående, kräkningar, diarré, magkramper och magont)

Sällsynta: förstoppning.


Lever och gallvägar

Mindre vanliga: Pankreatit, hyperamylasemi, ikterus (intrahepatisk kolestas)

Ingen känd frekvens: hos patienter med redan existerande gallstenar kan akut kolestas uppstå, gulsot .


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: allergiska hudreaktioner (t.ex. klåda, rodnad, fotoallergiskt exantem, purpura, urtikaria)

Mycket sällsynta: Nekrotiserande vaskulit och toxisk epidermal nekrolys, kutan lupus erythematosus, reaktioner liknande systemisk lupus erythematosus, reaktivering av kutan lupus erythematosus.


Njurar och urinvägar

Mycket vanliga: glukosuri

Vanliga: reversibel förhöjning av serumkreatinin och urea

Mindre vanliga: interstitiell nefrit.


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga: Impotens.


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: läkemedelsinducerad feber.


Beskrivning av utvalda biverkningar

Icke-melanom hudcancer: Baserat på tillgängliga uppgifter från epidemiologiska studier har ett kumulativt dosberoende samband setts mellan HCTZ och NMSC (se även avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symptom på överdos

Symptom som kan uppstå efter intag är akut vätskeförlust, gastrointestinala symptom, polyuri eller oliguri, yrsel och minskad medvetandegrad. Som ett resultat av svår hypokalemi: muskelsvaghet, trötthet, koncentrationssvårigheter, tröghet, hjärtarytmier, hypotension och koma. Som ett resultat av akut hyponatremi: agitation, huvudvärk, smärta eller kramper och konvulsioner.


Behandling av överdos

Behandlingen består av att inducera kräkning, upprepad administrering av aktivt kol och stora mängder vätska. Ventrikelsköljning, när nödvändigt (endast användbart kort tid efter intag). Underhåll av vätske- och elektrolytbalansen. Kaliumtillförsel, när nödvändigt. Vidare symptomatisk behandling.

Farmakodynamik

Tiaziddiuretika utövar särskilt sin effekt i den distala delen av renala tubuli genom att inhibera NaCl- resorptionen (genom antagonisering av Na+Clco-transportören). Den ökade mängden av Na+ och vatten i ductus colligens (uppsamlingsrör) och/eller den ökade filtrationshastigheten resulterar i en ökad sekretion och exkretion av K+ och H+.


Hos personer med normal njurfunktion främjas diures redan efter administrering av 12,5 mg av hydroklortiazid. Den resulterande ökningen i urinutsöndring av natrium och klorid och den relativt lilla ökningen av kalium i urinen är dosrelaterad. Den diuretiska och natriuretiska effekten är märkbar 1-2 timmar efter oral administrering av hydroklortiazid, når sitt maximum efter 4-6 timmar och kan pågå i 10-12 timmar.


Tiazidinducerad diures resulterar initialt i en minskad plasmavolym, hjärt-minutvolym och systemiskt blodtryck. Renin-angiotensin-aldosteron-systemet kan aktiveras. Den blodtryckssänkande effekten fortsätter att upprätthållas med fortsatt medicinering, troligen som en följd av minskning i perifert motstånd; hjärt-minutvolymen återgår till det ursprungliga värdet och plasmavolymen förblir något lägre.


Vid långvarig administrering är den antihypertensiva effekten av hydroklortiazid dosrelaterad mellan 12,5 och 50 mg per dag. Den maximala hypotensiva effekten nås vanligtvis vid 50 mg per dag hos de flesta patienter. En höjning av dosen till över 50 mg/dag ökar de metabola komplikationerna och är sällan nödvändigt utifrån ett terapeutiskt perspektiv.


Om givet som monoterapi verkar hydroklortiazid ha en bra effekt hos omkring 40-50% av patienterna, precis som andra diuretika. I allmänhet verkar äldre och mörkhyade personer svara bra på diuretika som primärterapi.

Kombinationsbehandling med andra antihypertensiva läkemedel ökar den blodtryckssänkande effekten. Hos en stor andel av patienter som ger ett otillfredsställande svar på monoterapi kan en ytterligare sänkning av blodtrycket uppnås på detta sätt.


Då tiaziddiuretika som hydroklortiazid reducerar Ca+-utsöndringen används dessa för att förebygga att kalciumoxalatstenar uppstår hos patienter med idiopatisk normokalcemisk hyperkalciuri.


Vid långvarig behandling tycks användare av tiaziddiuretika ha signifikant högre mineralinehåll i sina ben än icke-användare.


Vid nefrogen diabetes insipidus reducerar hydroklortiazid volymen urin och ökar urinens osmolalitet.


Icke-melanom hudcancer: Baserat på tillgängliga uppgifter från epidemiologiska studier har ett kumulativt dosberoende samband setts mellan HCTZ och NMSC. I en studie ingick en population som bestod av 71 533 fall av BCC och 8 629 fall av SCC matchade mot 1 430 833 respektive 172 462 populationskontroller. Hög användning av HCTZ (≥ 50 000 mg kumulativt) associerades med en justerad oddskvot på 1,29 (95 % KI: 1,23‑1,35) för BCC och 3,98 (95 % KI: 3,68‑4,31) för SCC. Ett tydligt kumulativt dos-responssamband sågs för både BCC och SCC. En annan studie visade på ett möjligt samband mellan läppcancer (SCC) och exponering för HCTZ: 633 fall av läppcancer matchades med 63 067 populationskontroller, med hjälp av en riskinställd provtagningsstrategi. Ett kumulativt dos-responsförhållande påvisades med en justerad oddskvot på 2,1 (95 % KI: 1,7‑2,6) som steg till en oddskvot på 3,9 (3,0‑4,9) för hög användning (~25 000 mg) och en oddskvot på 7,7 (5,7‑10,5) för den högsta kumulativa dosen (~100 000 mg) (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Farmakokinetik

Absorption

Absorptionsgraden av hydroklortiazid administrerat som hydroklortiazidtabletter uppgår till ca 70 % av dosen. Emellertid är variationer i absorptionen som en följd av fasta eller intag av föda av liten klinisk betydelse. Absorptionen av hydroklortiazid är reducerad hos patienter som lider av hjärtinkompensation.


I det terapeutiska området är biotillgängligheten och den maximala koncentrationen direkt proportionella till dosen. Efter upprepad administrering ändras inte farmakokinetiken av hydroklortiazid och den genomsnittliga koncentrationen är runt 100 ng/ml vid en dos på 75 mg per dag varje dag i sex veckor.


Distribution

Hydroklortiazid ackumuleras i erytrocyter och når en maximal koncentration runt 4 timmar efter oral administrering. Efter 10 timmar är koncentrationen i erytrocyterna runt tre gånger högre än i plasma. Plasmaproteinbinding på runt 40 – 70% har rapporterats och den skenbara distributionsvolymen kan estimeras till 5 – 6 l/kg.


Hydroklortiazid passerar placentan och i navelsträngen uppnås en koncentration som närmar sig koncentrationen i plasma hos modern. Läkemedelet ackumuleras i fostervattnet där koncentrationen kan vara nitton gånger högre än koncentrationen i navelsträngen.


Hydroklortiazid utsöndras i bröstmjölk.


Eliminering

Hydroklortiazid elimineras från plasma med en genomsnittlig halveringstid på 9,5 till 13 timmar i den terminala eliminationsfasen. Inom 72 timmar har 60-80 % av den orala dosen utsöndrats i urinen, 95 % i oförändrad form och runt 4 % i form av hydrolyserat 2-amino-4-klor-m-bensendisulfonamid (ACBS). Upp till 24 % av en oral dos utsöndras i feces och en försumbar mängd utsöndras via gallan.


Hos äldre patienter är ”steady-state”-koncentrationen av hydroklortiazid förhöjd och systemiskt clearance är signifikant reducerat jämfört med yngre patienter. Av denna anledning är det nödvändigt att behandlingen av äldre patienter sker under strikt övervakning.


Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance mellan 30 och cirka 70 ml/min), är hastigheten för urinutsöndringen reducerad och en högre maximal plasmakoncentration och AUC är observerade. Den genomsnittliga halveringstiden är dubbelt så lång.


Leversjukdomar har ingen signifikant inverkan på farmakokinetiken av hydroklortiazid men försiktighet rekommenderas när hydroklortiazid administreras till patienter med leversjukdom.

Prekliniska uppgifter

Subkroniska och kroniska toxicitetsstudier på hundar och råttor visade inga märkbara resultat förutom förändringar i elektrolytbalansen. Mutagenicitetsassays utförda in vitro och in vivo för genmutationer och kromosomala mutationer visade negativa resultat. Långtidsstudier med hydroklortiazid där carcinogenicitet har studerats hos råttor och möss visade inga relevanta förhöjningar i antalet tumörer i doseringsgruppen. I djurstudier har man sett att hydroklortiazid passerar placentan. Djurstudier visade inga effekter på fertiliteten hos råttor och ingen teratogen effekt hos råttor, möss och kaniner.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Hydrochlorothiazide Orion 12.5 mg tabletter

Varje tablett innehåller 12,5 mg hydroklortiazid.


Hjälpämne med känd effekt:

Laktosmonohydrat. Varje tablett innehåller 50,5 mg laktosmonohydrat.


Hydrochlorothiazide Orion 25 mg tabletter

Varje tablett innehåller 25 mg hydroklortiazid.


Hjälpämne med känd effekt:

Laktosmonohydrat. Varje tablett innehåller 101 mg laktosmonohydrat.


Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat

Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Majsstärkelse

Magnesiumstearat (E572)

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Blister: 5 år


Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.


Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 12,5 mg Vita, runda tabletter med en diameter på 6 mm och en brytskåra på ena sidan. Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.
100 tablett(er) blister, 65:39, F
Tablett 25 mg Vita, runda tabletter med en diameter på 8 mm och en brytskåra på ena sidan.
100 tablett(er) blister, 108:49, F

Hitta direkt i texten
Av